Ny teknik hotar intelligensen
Det oändliga utbudet av lättillgänglig rörlig bild gör oss till mer av tittandets konsumenter och mindre av läsningens medskapare.
Bild: Canva
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi blev klipskare för vart år som gick, men nu verkar utvecklingen mot allt större tankeskärpa inte bara ha stagnerat, utan till och med vänts i sin motsats. Den som tar en titt på samtiden med öppna ögon lär bli föga förvånad, men det gör förstås inte beskedet roligare.
Att den genomsnittliga intelligenskvoten (IK) ökar över tid brukar kallas Flynneffekten efter den nyzeeländske forskaren James Flynn, som kunde visa på successivt förbättrade resultat på IK-tester i flera olika länder. Snittet i USA ökade enligt en av hans studier med 13,8 IK-poäng mellan 1932 och 1978, vilket motsvarar en ökning från 100 till 115 över ett halvsekel. Människors logiska och verbala förmåga stärktes på ett imponerande sätt.
Men det var på 1900-talet. Nya undersökningar tyder på att trenden numera går i andra riktningen. I alla fall på vissa håll, till exempel i Norden. Det är brist på svenska data men det redovisas ett tapp om över 0,2 IK-poäng om året i våra grannländer under de senaste årtiondena, vilket är en försämring av nästan samma magnitud som Flynneffektens förbättring. Med största sannolikhet ser det likadant ut hos oss.
Vad är det som hänt?
Medan jag funderar på saken kommer jag att tänka på den lika lysande som hjärtskärande novellen Blommor till Algernon av Daniel Keyes, som jag läste för många år sedan i en av Sam J. Lundwalls science fiction-antologier.
Algernon är en mus, som varit med om ett kirgurgiskt experiment som syftar till höjd intelligens och som också blivit väldigt mycket smartare tack vare ingreppet. Efter framgången bestämmer sig de ansvariga forskarna för att testa metoden på en människa. Valet faller på novellens huvudperson Charlie Gordon, en medelålders man med intellektuell funktionsnedsättning. Till en början verkar allt ha gått fint och Charlie betraktar världen med helt ny blick. Men så börjar Algernon förlora sina nya förmågor och efter ett tag dör han. Charlie inser att intelligenslyftet är något tillfälligt och att tillbakagången som inträffat hos musen snart kommer att drabba även honom själv, vilket mycket riktigt sker.
Man ska inte dra parallellerna mellan verklighet och dikt alltför långt. Men kan det vara så att det som en gång gav skjuts åt vår kognitiva utveckling – ny teknik, till exempel – numera hotar intelligensen? Det verkar tyvärr inte osannolikt. Moderna plattformar gör det förvisso möjligt att ta reda på enskilda fakta i ett huj och rota fram information som annars hade krävt stor och tidskrävande ansträngning för att komma över. Men de bidrar också till att underminera vår förmåga till uthållig koncentration och vårt tålamod inför det icke genast begripliga. Det oändliga utbudet av lättillgänglig rörlig bild gör oss till mer av tittandets konsumenter och mindre av läsningens medskapare.
Flynn rekommenderade mer läsning av tjocka böcker när han fick höra om sjunkande IK-tal i Norden och det är många som säger som han. Fast trenden är tvärtom att det passiva tittandet och lyssnandet ökar på det aktiva läsandets bekostnad och situationen lär knappast bli bättre nu när artificiell intelligens kan göra jobbet åt oss.
Anders Hansen skrev nyligen (30/7) läsvärt i SvD om MIT-studien ”Your Brain on Chat GPT” där uppsatsskrivande studenter delades in i tre grupper: en som fick använda AI, en som fick nöja sig med Google och en som var ”brain only”. Studenternas hjärnaktivitet under arbetet mättes och föga förvånande var AI-gruppens lägst. Men deras uppsatser kanske var bättre?
Nej.
Fast varför deppa ihop över det? AI-systemen utvecklas i rasande fart och en dag kommer deras uppsatser säkert att överglänsa vad de presterar i dag. Kanske det. Å andra sidan kommer det då bara att vara annan AI som orkar läsa dem.
***
Läs även: Genom AI lever vi för evigt
Läs även: AI och den stora dumheten
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi blev klipskare för vart år som gick, men nu verkar utvecklingen mot allt större tankeskärpa inte bara ha stagnerat, utan till och med vänts i sin motsats. Den som tar en titt på samtiden med öppna ögon lär bli föga förvånad, men det gör förstås inte beskedet roligare.
Att den genomsnittliga intelligenskvoten (IK) ökar över tid brukar kallas Flynneffekten efter den nyzeeländske forskaren James Flynn, som kunde visa på successivt förbättrade resultat på IK-tester i flera olika länder. Snittet i USA ökade enligt en av hans studier med 13,8 IK-poäng mellan 1932 och 1978, vilket motsvarar en ökning från 100 till 115 över ett halvsekel. Människors logiska och verbala förmåga stärktes på ett imponerande sätt.
Men det var på 1900-talet. Nya undersökningar tyder på att trenden numera går i andra riktningen. I alla fall på vissa håll, till exempel i Norden. Det är brist på svenska data men det redovisas ett tapp om över 0,2 IK-poäng om året i våra grannländer under de senaste årtiondena, vilket är en försämring av nästan samma magnitud som Flynneffektens förbättring. Med största sannolikhet ser det likadant ut hos oss.
Vad är det som hänt?
Medan jag funderar på saken kommer jag att tänka på den lika lysande som hjärtskärande novellen Blommor till Algernon av Daniel Keyes, som jag läste för många år sedan i en av Sam J. Lundwalls science fiction-antologier.
Algernon är en mus, som varit med om ett kirgurgiskt experiment som syftar till höjd intelligens och som också blivit väldigt mycket smartare tack vare ingreppet. Efter framgången bestämmer sig de ansvariga forskarna för att testa metoden på en människa. Valet faller på novellens huvudperson Charlie Gordon, en medelålders man med intellektuell funktionsnedsättning. Till en början verkar allt ha gått fint och Charlie betraktar världen med helt ny blick. Men så börjar Algernon förlora sina nya förmågor och efter ett tag dör han. Charlie inser att intelligenslyftet är något tillfälligt och att tillbakagången som inträffat hos musen snart kommer att drabba även honom själv, vilket mycket riktigt sker.
Man ska inte dra parallellerna mellan verklighet och dikt alltför långt. Men kan det vara så att det som en gång gav skjuts åt vår kognitiva utveckling – ny teknik, till exempel – numera hotar intelligensen? Det verkar tyvärr inte osannolikt. Moderna plattformar gör det förvisso möjligt att ta reda på enskilda fakta i ett huj och rota fram information som annars hade krävt stor och tidskrävande ansträngning för att komma över. Men de bidrar också till att underminera vår förmåga till uthållig koncentration och vårt tålamod inför det icke genast begripliga. Det oändliga utbudet av lättillgänglig rörlig bild gör oss till mer av tittandets konsumenter och mindre av läsningens medskapare.
Flynn rekommenderade mer läsning av tjocka böcker när han fick höra om sjunkande IK-tal i Norden och det är många som säger som han. Fast trenden är tvärtom att det passiva tittandet och lyssnandet ökar på det aktiva läsandets bekostnad och situationen lär knappast bli bättre nu när artificiell intelligens kan göra jobbet åt oss.
Anders Hansen skrev nyligen (30/7) läsvärt i SvD om MIT-studien ”Your Brain on Chat GPT” där uppsatsskrivande studenter delades in i tre grupper: en som fick använda AI, en som fick nöja sig med Google och en som var ”brain only”. Studenternas hjärnaktivitet under arbetet mättes och föga förvånande var AI-gruppens lägst. Men deras uppsatser kanske var bättre?
Nej.
Fast varför deppa ihop över det? AI-systemen utvecklas i rasande fart och en dag kommer deras uppsatser säkert att överglänsa vad de presterar i dag. Kanske det. Å andra sidan kommer det då bara att vara annan AI som orkar läsa dem.
***
Läs även: Genom AI lever vi för evigt
Läs även: AI och den stora dumheten
