Om Moderaterna redan bjudit på mjölken, varför köpa kossan?

Tidöpartierna, hur risigt det än verkar i mätningarna, har i alla fall en möjlig lösning på sitt problem: Liberalerna kastas ut och kan sedan bråka utan att störa andra tills de två sista liberalerna går ur varandras parti. Visst, de tre kvarvarande partierna måste tjäna in på sina egna gungor vad de förlorat på Liberalernas karusell för att kunna fortsätta, men sådana är nu politikens lagar.

Magdalena Andersson, däremot, har det riktigt knepigt och en lösning som bara Moderaterna kan hjälpa henne med.

Förra veckan var en riktigt risig vecka för Andersson. Först höll Vänsterpartiet presskonferens och radade upp den ena centersamarbetande vänsterpartisten efter den andra. Samt levererade ett klart budskap: utan ministrar från Vänsterpartiet blir det inget stöd till Andersson.

Detta är ett trovärdigt hot. Dels därför att Nooshi Dadgostar redan tidigare tvålat till en sosse som inte gjorde som han skulle. Dels därför att Nooshi Dadgostar har trampat på många tår internt, hivat mycket familjesilver över bord och satsat allt på ett kort: att bli Vänsterpartiets första ministermakare. Misslyckas hon är hennes saga all.

Till följd av Vänsterpartiets utspel kände sig Centerns partiledare föranledd att meddela att det inte blir någon regering med Centerns hjälp om Vänsterpartiet ska sitta med: ”Centerpartiet är garanten för att de inte kommer få den makten”.

När Centern väl måste påbörja sin ormmänniskoövning för att ta sig ur alla oförenliga krav som de ställt på sig själv och andra, kan kanske Thand Ringqvist hävda att garantin bara gällde att Vänsterpartiet inte får makt över utrikespolitiken. Kanske kan de låtsas som att de glömt att regeringen fattar sina beslut kollektivt och bara menade att vi inte ska ha en vänsterpartistisk utrikesminister. Men det vore lite väl långsökt, till och med för Centern. Inte ens Vänsterpartiet drömmer om en vänsterpartistisk utrikesminister.

Ja, och så satte sig Daniel Helldén i tv och berättade att ingen regering de sitter i eller stödjer kan bygga ut kärnkraft. Inte heller kan den vara för en hel rad av den typen av lagskärpningar som syftar till att knäcka gängkriminaliteten. Han satte helt enkelt foten rakt i den gräddtårta som Magdalena Andersson så omsorgsfullt bakat de senaste åren: att Socialdemokraterna inte bara är att lita på vad gäller alla de mest grundläggande frågorna om infrastruktur, trygghet, ordning och reda, utan att Socialdemokraterna är bäst på just detta.

Ingen famn är tryggare än Magdalenas. Fram till förra veckan.

Och hennes lösning?

Den framgick av den förbindliga, näst intill vädjande tonen i partiledardebatten i riksdagen nyligen: att Moderaterna löser ut henne. Att de gör upp med sossarna om allt väsentligt redan nu. Låser in alla frågor som miljöpartister, vänsterpartister och centerpartister kommer att fumla med, tappa och krossa om de får sina kladdiga små händer på dem. Moderaterna borde göra det för landets bästa, för det är viktiga frågor som står på spel.

Viktigast av de viktiga frågorna, anar man, är att det blir ett slut på de här dumheterna och att vi går tillbaka till traditionen med socialdemokratiska regeringar. De som gör allt de kan för att hjälpa Magdalena Andersson med den här planen — läs Dagens Nyheter och nästan bara Dagens Nyheter — drömmer om den stora koalitionen. Men jag undrar om de inte läser Magdalena Andersson fel.

Sossar har alltid samma förstahandsval, det enda som de tycker är riktigt normalt: en socialdemokratisk enpartiregering. Och om Moderaterna redan bjudit på mjölken, varför köpa kossan?

Vi kan i alla fall vara säkra på en sak: från socialdemokrater och deras trogna kommer det närmaste dryga halvåret till stor del handla om Moderaternas skyldighet att göra det som är ”bäst för landet”. Att det råkar vara det som är bäst för sossarna — rent av deras enda utväg — kommer vi att höra mindre om.

***

Läs även: Johan Hakelius: Det enda som kan rädda Liberalerna är ett val utan partiledare

Läs även: Johan Hakelius: Jag föreslår en tullavgift på varje Trumpskt utrop på sociala medier