Oron för Sverigedemokraterna är överdriven
Jag ser det som osannolikt att ett parti med 73 mandat ensamt kan diktera Sveriges framtid. Kommer inte riksdagens övriga 276 ledamöter säga ifrån?
Toppbild: Stefan Jerrevång / TT
På SVT Play finns för närvarande en välgjord dokumentär om Benito Mussolini. Det är ingen slump. Nästa månad har det nämligen gått 100 år sedan Il Duce och hans fascister tog makten i Italien. Och om fyra månader, i januari, inträffar en annan ominös årsdag som varken får eller lär glömmas bort. Då är det 90 år sedan Adolf Hitler blev rikskansler i Tyskland, inrättade Tredje riket och skrev om världshistorien på det mest barbariska vis.
I den just avklarade valrörelsen saknades inte referenser till fascismen, nazismen och trettiotalet, oftast tillsammans med varnande fingrar riktade mot Sverigedemokraterna. Och med valet överståndet tycks skräcken för att skymningstimmen är slagen och att diktaturen står för dörren gripa omkring sig. Åtminstone bland journalister i allmänhet samt på Aftonbladets och Dagens Nyheters ledar- och kulturredaktioner i synnerhet.
Det väcker frågan vilken förment rasistisk och fascistisk sakpolitik som SD vill föra? Är Sverigedemokraterna verkligen så odemokratiskt som det larmas om? Henrik Sjögren har ställt frågan till ett antal debattörer som har varnat för vad ett blåbrunt maktövertagande kan innebära.
Själv anser jag att oron för SD:s rötter i nazismen och allmänt oborstade stil är överdriven. Dels därför att jag ser det som osannolikt att ett parti som bara har stöd av var femte väljare och med 73 mandat ensamt kan diktera Sveriges framtid. Kommer inte riksdagens övriga 276 ledamöter säga ifrån?
Men också därför att dagens svenska samhälle är så väsensskilt från Tyskland, Italien och hela världen för ett sekel sedan. Om det mot all förmodan görs en dokumentär om Sverigedemokraterna i SVT år 2122 så lär parallellerna dras till systerpartierna i Danmark, Norge och Finland, snarare än till Hitler och Mussolini.
***
