Ozempic åt min aktivism
Kroppspositivismen har fått konkurrens av bantningssprutan.
Toppbild: Christine Olsson / TT
Nyligen avslöjade nöjesprofilerna Edvin Törnblom och Johanna Nordström att de påbörjat en behandling med läkemedlet Mounjaro, som är snarlik den trendande bantningssprutan Ozempic. De två poddprofilerna har dock tidigare varit förespråkare av kroppsacceptans och kritiserat smalhetsideal. För två år sedan gick duon till attack mot influencern Johanna Bladh, som de tyckte saknade tolkningsföreträde i diskussionen:
- Det här är ett community av tjejer, som alla är smala /…/ och alltid varit enligt normen. Sen blir de gravida. Föder sitt barn och får bristningar på sin mage, då ska de göra ett statement av det här /…/ och kallar sina bristningar för tigerränder. Då försöker de vara så "alla kroppar är vackra". /…/ Det är fettfobiskt av dem, men det förstår inte de, för de tror att de kan vara med i någon kroppspositiv rörelse, säger Nordström.
Nu har samma profiler alltså själva påbörjat en viktminskningsresa. Influencern Cassandra Klatzkow är ett annat exempel – en tidigare kroppsaktivist som gjorde en helomvändning, genomgick en gastric bypassoperation och rasade i vikt, till många av följarnas förtret. Det är inte viljan att förändras som provocerar, utan det uppenbara hyckleriet när de som byggt sina plattformar och identiteter på att vara tjocka (och älska det) sedan väljer Ozempicsprutan när idealen svänger. Var det inte fettfobiskt att vilja gå ner i vikt och att förknippa övervikt med en sämre hälsa? Det verkar som om den svenska kroppsaktivismen nått vägs ände.
Nyligen avslöjade nöjesprofilerna Edvin Törnblom och Johanna Nordström att de påbörjat en behandling med läkemedlet Mounjaro, som är snarlik den trendande bantningssprutan Ozempic. De två poddprofilerna har dock tidigare varit förespråkare av kroppsacceptans och kritiserat smalhetsideal. För två år sedan gick duon till attack mot influencern Johanna Bladh, som de tyckte saknade tolkningsföreträde i diskussionen:
– Det här är ett community av tjejer, som alla är smala /…/ och alltid varit enligt normen. Sen blir de gravida. Föder sitt barn och får bristningar på sin mage, då ska de göra ett statement av det här /…/ och kallar sina bristningar för tigerränder. Då försöker de vara så ”alla kroppar är vackra”. /…/ Det är fettfobiskt av dem, men det förstår inte de, för de tror att de kan vara med i någon kroppspositiv rörelse, säger Nordström.
Nu har samma profiler alltså själva påbörjat en viktminskningsresa. Influencern Cassandra Klatzkow är ett annat exempel – en tidigare kroppsaktivist som gjorde en helomvändning, genomgick en gastric bypassoperation och rasade i vikt, till många av följarnas förtret. Det är inte viljan att förändras som provocerar, utan det uppenbara hyckleriet när de som byggt sina plattformar och identiteter på att vara tjocka (och älska det) sedan väljer Ozempicsprutan när idealen svänger. Var det inte fettfobiskt att vilja gå ner i vikt och att förknippa övervikt med en sämre hälsa? Det verkar som om den svenska kroppsaktivismen nått vägs ände.
