Reservera inte jobben
Inför valet 2002 varnade socialdemokraterna noga för den »massiva« arbetskraftsinvandring som skulle välla in över landet om moderaterna fick makten.
Göran Persson förklarade att det vore förödande för integrationen i storstädernas förorter om Bo Lundgrens parti fick driva igenom sin »massiva« arbetskraftsinvandring. Margareta Winberg frågade sig ironiskt i ett nyhetsbrev hur moderaterna i valaffischer kunde beklaga arbetslöshet och samtidigt vilja införa »massiv« arbetskraftsinvandring till skada för de arbetslösa.
Efter valet 2006 förlorade socialdemokraterna makten att hålla arbetskraftsinvandrare borta från Sverige och för ganska exakt fem år sedan gjorde alliansen och miljöpartiet verklighet av moderaternas idé. Sedan dess får vem som helst i världen som har blivit erbjuden ett jobb med kollektivavtalsenlig lön komma hit och arbeta. Särskilt »massiv« blev arbetskraftsinvandringen inte. Det årliga antalet arbetskraftsinvandrare har långsamt ökat till, förra året, 18 520, varav de flesta bara stannar en kortare tid.
Socialdemokraternas motstånd mot arbetskraftsinvandringen tystnade under Mona Sahlin. Som arbetareparti var man givetvis noga att hävda arbetskraftsinvandrarnas rättigheter, när missförhållanden uppdagades. Men den grundläggande principen – att rätten att ta jobb i Sverige gäller alla i världen – ifrågasatte socialdemokraterna inte längre, i alla fall inte öppet.
Med Stefan Löfven har den gamla socialdemokratiska synen på arbetskraftsinvandring kommit tillbaka med full kraft. För att vara en partiledare som så ogärna tar ställning politiskt, och särskilt i migrationspolitiska frågor, har Löfven varit förbluffande tydlig i sitt motstånd mot arbetskraftsinvandring. Bara de senaste veckorna har han både i Kommunalarbetaren och Svt:s »Agenda« argumenterat för att arbetskraftsinvandrare bara ska få komma hit efter behovsprövning av »arbetsmarknadens parter«. Det betyder i praktiken att facket ska få agera gränsvakt eftersom arbetsgivarorganisationerna knappast har något intresse av att stoppa människor som företagen anser sig behöva.
Löfvens valgeneral Jan Larsson framhöll för sin del i Dagens Industri att man först måste kolla om någon här i Sverige vill ha ett visst jobb »innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige«. Det finns inget stöd för att arbetskraftsinvandringen har försvårat arbetslösheten i Sverige och det vet rimligen Löfven och Larsson också.
Däremot har det förekommit förfärliga uppgifter om arbetstagare som har utnyttjat migranters underläge och lurat dem att arbeta till usel lön och under ovärdiga förhållanden. Regeringen och miljöpartiet skärpte därför kontrollen av företagen förra året men mycket mer behöver göras. På den punkten har fackförbundet TCO – som betackar sig för rollen som gränspolis – en utmärkt lista med åtgärder som Löfven kan driva politiskt om det nu är arbetskraftsinvandrarnas välbefinnande han oroar sig för. Det handlar bland annat om att Skatteverket systematiskt ska efterhandskontrollera att arbetskraftsinvandrarna verkligen får lönerna de ska ha.
Däremot är det svårt att se att människor skulle få det bättre för att Stefan Löfven hindrar dem från att få arbeta i Sverige. Men så är det knappast deras bästa han har för ögonen. Den tydligaste förklaringen till de löfvenska socialdemokraternas kampanj mot arbetskraftsinvandringen gav partiledaren i en intervju med DN för ett år sedan. Där lyfte han oroat fram reformen som en viktig orsak till sverigedemokraternas framgångar i opinionen. Det är rimligtvis ingen slump att Löfven och LO har trappat upp kampen mot arbetskraftsinvandringen den senaste månaden, sedan SCB:s partisympatimätning visade att en sjättedel av LO:s medlemmar i nuläget skulle rösta på sd.
De har valt ett farligt redskap i väljarkampen mot sd. För den i grunden felaktiga uppfattningen om att arbetstillfällen bara finns i en förutbestämd mängd, och därför måste reserveras för människor i Sverige, kan användas som argument mot all slags invandring. Den påstådda motsättningen mellan invandrares och svenskars intressen är förhoppningsvis inte den konfliktlinje Stefan Löfven vill att valet ska utspelas kring.
För övrigt är nazisterna mest sårbara i förhållande till motstånd från den allmänhet de påstår sig företräda. Demonstranter som de i Kärrtorp behöver bli fler.
