Roligt att Jönsson och hans gäng orkar
Tråkigt lär det i alla fall inte bli – inte så länge kritikerna fortsätter underhålla med sina lustmord på kanalen.
Bild: Claudio Bresciani / TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag håller helt med Negar Josephi här i Fokus: Det ÄR verkligen mycket underhållande att följa rektionerna på Henrik Jönssons nystartade kanal 100 %.
För den som ännu lyckats sväva i ovisshet så handlar det om en medieplattform med tv-program, kolumner, samtal, debattartiklar, med mera, som startats av Henrik Jönsson och där en rad profiler som Hanif Bali, Per Gudmundson och Alice Teodorescu Måwe kommer dyka upp. Något som sticker i ögonen på dem som röstar rött.
”Henrik Jönsson har skapat ett svenskt Fox News — och nu gäller det för seriösa medier att behålla lugnet” skriver Andreas Ekström i Sydsvenskan.
På Aftonbladets S-ledarsidor tycker Sanna Samuelsson att 100 % är smurf-tv för den lättkränkta högern.
”Journalistik i deras ögon är en konspiratorisk kamp om ’verkligheten’, inte en ambition att faktiskt presentera densamma”, anser Johannes Klenell i Arbetet.
100 % partiskt, slår facktidningen Journalisten fast.
”Det finns två olika typer av medier i Sverige, den som söker sanningen och den andra som sysslar med ren propaganda. 100 procent tillhör de sistnämnda”, tycker Brit Stakston i DN.
Underfundigast var SvD-kolumnisten Christer Sfeir som på X undrade varför inte projektet kallades Jönssonligan.
Det är med andra ord precis som det ska vara; Nya medieprojekt sågas konsekvent, ja såvida de inte lanseras av Magda Gad vill säga. (Som i skrivande stund samlat in runt 750 000 kronor till sitt krigskorreprojekt.)
Redan när SVT lanserade en andra kanal 1969 kritiserades den för att vara uppkäftig och det fanns oro över att den skulle ”ta över” den traditionella TV1. (Det enda positiva för oss som levde på den tiden var att kanalen började sända barnprogram som Pippi Långstrump och Scooby Doo.)
Gnället över TV2 går dock inte ens att jämföra med den fasa och avsky som Jan Stenbeck väckte när han 1987 startade reklamfinansierade TV3 som sändes via satellit från London. Detta för att undkomma och luckra upp det svenska TV-monopolet, vilket han också lyckades krossa till slut. Tack och lov får man väl säga.
Ety detta var en grå och glädjelös tid då politiker som Maj-Britt Theorin (S) envetet kämpade mot reklam och krävde ett parabolförbud för att skydda det svenska folkets känsliga själar. Nu gick som det gick med den kampen. Lyckligtvis verkar folk i allmänhet ha klarat sig rätt bra trots reklam, porr och ”snuttifieringen”, det vill säga korta inslag och nyheter som var dåtidens gift.
Men tro mig – även om det är populärt att vältra sig i nostalgi över folkhem och svunna tider var det sannerligen inte bättre förr. Tvärtom. Nostalgi diagnostiserades för övrigt som en sjukdom på 1600-talet. Den upptäcktes för första gången hos schweiziska legosoldater på 1600-talet och då antogs det att det var bristen på frisk bergsluft som gjorde dem sjuka, inte minst eftersom de piggnade till när de kom hem. Först i början på 1900-talet som började ordet få den innebörd det har i dag, allt enligt Agnes Arnolds Fosters bok i ämnet.
Men åter till den ohämmade Stenbeck.
Han låg bland mycket annat bakom gratistidningen Metro som startade 1995. Den avfärdades som ett simpelt annonsblad tills den blev en succé, gavs ut i 23 länder och blev världens största internationella tidning med 18 miljoner läsare tills den självdog på grund av minskade annonsintäkter.
Jan Stenbeck kröntes i alla fall till mediamogul och, för att sluta cirkeln, så gjorde SVT en dokumentärserie om hans liv och leverne.
Sedan har vi TV4 som uppmanades att lägga ner efter premiärsändningen den 15/10 1990, och som slutar sända i marknätet nästa år. Exemplen är fler.
Nu kan man tycka att det är ogint att klaga över något som knappt börjat, men det verkar vara en del av den naturliga cykeln. Det nya utmanas tills det blir etablerat för att sedan stelna i sina ramar och bli tråkigt. Då uppstår ett sug efter något annat som mättas med ett nytt projekt som sedan kritiseras, och så vidare. Efter regn kommer översvämning.
När bloggar introducerades i internets barndom hördes ramaskrin över att vanliga människor kunde utrycka sig fritt. I dag är det sociala medier och algoritmer som är djävulens avkomma. Det spelar å andra sidan inte någon roll eftersom AI snart kommer ta över världen.
Om 100% blir succé eller flopp återstår att se, oavsett är det roligt att Jönsson och hans gäng orkar och vill dra i gång något nytt. Tråkigt lär det i alla fall inte bli. Inte så länge kritikerna fortsätter underhålla med sina lustmord på kanalen.
***
