S-trollkonton: Dubbelmoral i praktiken

För ett år sedan schavotterade den socialdemokratiska partiledningen med anledning av skandalen kring partiets ägande och ansvar för A-lotterierna. Då uppdagades hur man med aggressiv och missledande telefonförsäljning hade riktat sig särskilt mot äldre personer. Granskningen påvisade bristfälliga rutiner, otydliga villkor och tvivelaktig affärsetik.

Denna gång förs samma partiledning till skampålen för sina trollkonton, där partiets helägda mediebolag AiP Media Produktion drivit konton på sociala medier som presenterats som satir- eller faktakonton eller nyhetssidor, men i realiteten varit kanaler för partipropaganda. Upplägget har varit vilseledande och också sökt avsiktligen runda sociala medieföretags förbud mot partireklam.

De bägge företeelserna skiljer sig åt vad gäller verksamhetens art, regelverkens karaktär samt avsikten med och målgruppen för aktiviteten. Likväl uppvisar de bestickande likartade mönster.

Likheterna kan listas på sex områden:

1) Otydlig avsändare och bristande transparens.

Äldre kunder uppfattade ofta inte vem som stod bakom försäljningen av lotterna och vilka villkor som gällde. Användare i sociala medier förstod inte alltid att trollkontona drevs av ett medieföretag som ägdes av S. Avsändaren var dold i flera led. 

2) Särskilda strukturer för att skapa ansvarsdistans. 

Formellt stod externa callcenter för delar av lottförsäljningen, men verksamheten var strategisk för S och styrdes centralt. Trollkontona drevs av ett formellt redaktionellt oberoende, men helägt dotterbolag till S, där dotterbolagschefen Daniel Färms relation till partisekreteraren Tobias Baudin närmast kan beskrivas som den mellan Sir Väs och Prins John i Disneys version av Robin Hood. 

3) Formell legalitet men praktiskt oetiskt.

Telefonförsäljning till sårbara grupper är inte olaglig, men Spelinspektionen bedömde att S hade brutit mot kraven att spelverksamheten ska bedrivas på ett sunt och säkert sätt med ett starkt konsumentskydd. Man konstaterade också brott mot bestämmelsen om måttfull marknadsföring. Telefonförsäljningen hade inte bedrivits under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former. Genom att paketera trollkontonas partipropaganda som redaktionellt innehåll som låtsas vara opartisk information, kringgick S bland annat Metas regler om förbud mot politisk annonsering. 

4) Skillnad mellan tal och handling

S har gjort ett stort nummer av äldre konsumenters rättigheter, samtidigt som lottförsäljningen riktade sig på ett bedrägligt och aggressivt sätt just mot denna grupp. S har gång efter annan angripit andra partier för anonyma trollkonton och låg transparens vad gäller avsändare. Med politisk oärlighet som grundanslag doldes avsändaridentiteten för de egna trollkontona på samma sätt. 

5) Avsiktlig informationsasymmetri. 

Äldre och ekonomiskt sårbara personer med bristande insyn i villkor för lottförsäljning blev särskilda målgrupper för försäljare med säljmanus och psykologiskt utprövade försäljningsknep. Väljare och följare av sociala medier utsattes för påverkansförsök med partipropaganda där avsändaren låtsades vara något annat. 

6) Åtgärder efter kritik.

I bägge fallen lovade S ta itu med avarter och brister först efter att dessa avslöjats av utomstående aktörer trots att vilken lidelsefri betraktelse som helst kunde konstaterat att bägge verksamheterna innehöll både stora tveksamheter och stod i strid med partiets deklarerade principer och retorik. 

En förklaring till att de olater som präglade lottförsäljningen återkommer i hanteringen av trollkontona, vore att S inte är en lärande organisation; en verksamhet som lär sig av tidigare misstag, rättar till dem och förändrar sitt arbete så att dessa inte dyker upp igen.

Men det vore en felaktig analys. Det oetiska agerandet kring lottförsäljningen och trollkontona är inte några misstag, utan avsiktliga tilltag av en organisation vars ledning ser sig själv som en naturlig innehavare av rätten att mygla, luras, bedra och trixa, så länge som det görs för den goda sakens skull.

Såväl i sin omvärldsuppfattning som i sin självuppfattning företer S en manikeistisk syn, där världen är tudelad i ljus och mörker, i gott och ont, utan nyanser och gråtoner. Och för den som är god är alla knep tillåtna, också sådana som inte är tillåtna för andra.

Med George Orwell som inspiration kan S:s inställning sägas vara: Alla trollkonton är dåliga, men våra trollkonton är bättre än andras.

***

Läs även: S propagandacentral bör inte få statligt mediestöd

Läs även: Vänsterns förlorade humor