Så farligt är det inte att kolla på porr

I ett debattinlägg gick jämställdhetsminister Nina Larsson (L) nyligen till storms mot att ”porrskadade killar normaliserar strypsex”. I sociala medier varnade hon för att utgången av strypsex i värsta fall är dödlig, och hon påstod att det ”i många fall” slutar med ”hjärnskador, trauma och talsvårigheter”.

Först försökte jag tänka bort att det hela lät lite väl otroligt. Om jättejättemånga ungdomar – enligt ministern uppemot 70 procent av unga – nu skulle ägna sig åt farlig strypning och många få allvarliga skador, borde man då inte ha stött på fler som drabbats? Läst om fler fall i pressen?

Mitt överjag försökte tappert att skifta fokus: Tänk på annat! Vem ifrågasätter ens varningar om strypsex? Jag är trots allt varken skyldig eller aktiv i Piratpartiet. Men så såg jag att ett kvinnoförbund, Liberalernas i det här fallet, kräver kriminalisering av strypsex. Och när kvinnoförbund vill förbjuda någon form av snusk, är det så gott som garanterat något lurt.

Först mejlade jag Rättsmedicinalverket för att få statistik över hur många kvinnor och män som fått dokumenterade skador. Myndigheten tar lite väl god tid på sig att svara så jag vände mig i stället till jämställdhetsministerns pressekreterare. Då fick jag länkar till en rad olika internationella mätningar, och nog pekar de på att strypsex verkar hyfsat vanligt, men ingen svarade på min fråga om antal skadade.

Siffran uppemot 70 procent kommer från en studie från Reykjavik, så stor andel av unga kvinnor hade enligt den någon gång haft strypsex. Rättsmedicinalverket är på gång med en rapport, får jag också veta. Har vi tur kan det räta ut ett och annat frågetecken. Som medelålders vågar jag inte gissa om huruvida det pågår någon farlig strypepidemi bland ungdomar. Det är mycket möjligt att det gör det. Men jämställdhetsministerns påstående om hjärnskador och andra svåra skador vilar alltså på lös grund.

Det här får mig att minnas när en sommarvikarie, på en liberal ledarsida som jag var chef för, hade skrivit en krönika med rubriken ”Folk mår bra av att titta på porr”. I texten påpekades det att det är svårt att slå fast att porr leder till sexuella övergrepp. Porrfilter i skolorna ifrågasattes. När det hade stormat och reagerats ett tag på krönikan fick jag rycka in och i en ny text förklara varför det är viktigt med högt i tak. Jag minns att flera av de upprörda som hörde av sig inte angrep skribenten i sak, men gärna påpekade att det var en han. En ung kille hade gett sig in i ”deras” ämne, och till råga på allt haft fel ingång.

Livat blev det även när DN-journalisten Henrik Brandão Jönsson i P4 tipsade (skämtade?) om att skicka en dålig sexpartner till bordell i Köpenhamn. Han verkade ha bott så många år utomlands, 25 år i Brasilien, att han missat vilket minfält det är i Sverige. Programledaren Farah Abadi höjde direkt rösten mot Brandão Jönsson: ”så du är helt dum i huvudet!” När hon frågade den andra gästen i panelen, en kvinna, ”kokar ditt blod också?” var svaret givet. Sedan kastades Brandão Jönsson ut ur radiostudion. 

Den händelsen fick Nina Larssons företrädare på jämställdhetsministerposten, Paulina Brandberg, att hylla Farah Abadi för den tydliga markeringen. Liberalernas företrädare bleknar dock i jämförelse med Socialdemokraternas kvinnoförbundare. S-kvinnorna vill klassa pornografi som hets mot kvinnor, förbjuda Onlyfans rakt av, och hindra tillgången till nätporr. Allra längst går Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, som vill förbjuda all form av pornografi.

Varför inte bara erkänna att det är ett svårt fält? Ja, det finns kvinnoförnedring, och ja självklart finns det risker med att strypas. Men när Barnombudsmannen gjorde en omfattande kartläggning häromåret visade det sig att barn och ungas generella porrkonsumtion, trots internets tillgänglighet, minskat över tid. Den visade också att dagens ungar är kritiskt inställda till porr. Om forskningsläget konstaterades det att ”vi i dag inte kan säga att konsumtion av pornografi exempelvis gör unga sexuellt våldsamma”.  

Vad talar för att fler förbud behövs? Det är ett typiskt drag för förbudsivrarna att de inte verkar vilja erkänna att människor är olika. Att det kan finnas folk – ja, även unga tjejer – som gillar udda grejer. Det andra kännetecknet för förbudsgänget är att de alltid verkar ha tittat på sjukast möjliga pornografi.

Sakine Madon är författare, journalist och samhällsdebattör

***

Läs även: Danmark – de nya förbudslandet

Läs även: Förolämpningar är inte ett hot mot demokratin