Ska inte Sverige rymma det oändliga?

Mikael Mogren firar tio år som biskop i Västerås stift med den fina tankeboken Vi är inte övergivna (Verbum). Under sin tid som biskop har Mogren tagit ton i offentligheten för kristendomens plats i vårt land. Han betraktar kyrkan som vårt samhälles ankare, utan den glider vi i väg med tidens mörka strömmar.

“Det oändliga ryms i det ändliga”, Mogren lutar sig mot de lutherska reformatorernas slagord. Han påminner om kristendomens avgörande betydelse för att forma vårt välfärdsland. För tusen år sedan skedde en harmonisk övergång från asatro till kristen tro. Ur detta sprang förstås kyrkorummet, bibelläsningen och psalmsången, men också våra välfärdsinrättningar för fattigvård, skolor, sparbanker, vaccinationer och bibliotek. Det är kyrkan som lär oss att läsa och i vidare bemärkelse tänka. Det är den som rustar oss att i broderskärlek ta hand om varandra.

Mogren lyfter fram enskilda personer i den berättelsen, som sin företrädare Johannes Rudbeckius i Västerås. Som aristoteliker tog han inte bara ordet “logik” till Sverige utan också synen att alla människor kan växa genom kunskap och bildning. Biskop Rudbeckius konstrueraderade på 1600-talet folkbokföringen och inrättade både Sveriges äldsta gymnasium och första flickskola.

Kristen tro har format vår kultur. Hjalmar Bergmans romaner om Bergslagsmetropolen Wadköping (en fiktiv hybrid av Örebro, Västerås och Arboga) bygger på Jobs bok i Bibeln. De handlar om män och kvinnor som uppnått framgång och välstånd och som plötsligt förlorar allt. Likt Job finner de sin olycka orättvist och oförtjänt och förbannar den Gud som låtit det ske, de har ju bara varit hederliga och flitiga? Mogren framhäver hur Jobs tema återfinns redan i 4 000 år gamla sumeriska texter. Det mänskliga tillståndet är konstant, ständigt tvekar vi och upplever oss övergivna.

Sekularisering och invandring har gjort Svenska kyrkan till en minoritetskyrka. I våra grannländer är ännu en majoritet av befolkningarna med i sina statskyrkor, i Danska folkkyrkan är hela 90 procent av grönlänningarna medlemmar.

Mogren, som skrev sin doktorsavhandling i kyrkohistoria om 1800-talets romantiska kyrka, härleder den specifikt svenska sekulariseringen till den tiden. Det handlar om de inflytelserika romantikernas idealism, i synnerhet filosofen och statsideologen Christopher Jacob Boström som reducerade kyrkan till en foglig del av den närmast allsmäktiga rationella svenska staten.

Mogren pekar här på kristendomens ständiga kamp med en sådan idealism genom tiden. Föreställningen om att den kroppsliga skapelsen ska underordnas tidlösa okroppsliga idéer finns hela tiden som en konkurrent till kristen tro. Men i både den judiska och kristna traditionen är materien något gott, det ändliga som rymmer det oändliga. Jesus, Guds ende son, är en historisk och mänsklig gestalt, inte någon mytologisk figur. Denna konkretion är kristendomens egenart och styrka.

Lantbrukarsonen Mogrens vision för det goda samhället finns i barndomens närkiska Åmmeberg. Landsbygden är för honom ett hem med öppna armar. Han berättar om de “allmogejudar” som samtidigt som pogromer och förintelse härjade ute i Europa byggde kibbutzer runt om i Sverige och blev en självklar del av det svenska bondelivet innan de for vidare till det nya Israel. Det judiska är en del av det kristna och svenska och Mogren understryker vårt ansvar för att skydda dess fortlevnad.

Mogren framhäver hur svensken historiskt sett levt sitt liv med kyrkan. Avkristningens problem är ur hans perspektiv förstås att vi förlorar kontakten med Gud, men också att en kall och instrumentell människosyn som odlats de senaste seklerna fortsatt vinner gehör. Människan reduceras till en utbytbar maskin från att vara Guds avbild. Vi finner oss då vara hopplöst övergivna.

Kulturtips – tre romaner av Hjalmar Bergman

Markurells i Wadköping. Den grovhuggne, men driftige värdshusvärden Harald Hilding Markurells värld faller samman när det avslöjas att han inte är far till den älskade pojken Johan.

Farmor och vår herre. Agnes Borck tittar tillbaka på sitt liv och resonerar med Gud som sitter vid hennes sängkant. Hon har byggt sin rikedom med “ett klart förstånd”, men inte haft förmågan att älska sin familj.

Chefen fru Ingeborg. En svensk motsvarighet till Thomas Manns Döden i Venedig. Den självsäkra varuhusägarinnan Ingeborg Balzar tappar kontrollen och går under när hon förälskar sig i sin egen svärson.

***

Läs även: Kan skrivandet få barnen att läsa?

Läs även: Skönheten var hans förbannelse