Skärmskrämsel

Det finns goda och dåliga råd. Att lägga barnen på rygg när de ska sova är ett gott råd som förebygger plötslig spädbarnsdöd och att vaccinera barnen förebygger hundratals dödsfall varje år.

Dessvärre delar sjukvård och myndigheter ibland ut råd som vilar på bräcklig kunskapsgrund. Det senaste exemplet är WHO:s nya rekommendationer om barns »skärmtid« som kom i april. Barn under två års ålder ska inte få titta på en skärm alls, oavsett om det är tv, padda eller mobil.

Rådet ingår i WHO:s policy för att öka fysisk aktivitet och minska stillasittande. Man hoppas främst att policyn ska förebygga barnfetma, men även att barns kroppsliga och psykiska utveckling ska gynnas.

Det är en from förhoppning; WHO:s sammanfattning av vetenskapen bakom rådet lyder: »Generellt bedömdes beviskvaliteten vara mycket låg«. Man hittar exempelvis inget samband alls mellan barns stillasittande, mätt med objektiva metoder, och fetma eller dålig motorisk utveckling. Vad gäller småbarns tittande på en skärm fann man mycket låg evidens för påverkan på vikt, motorisk utveckling, psykosocial hälsa, kognitiv utveckling, bentäthet och kondition. Endast en studie ansågs ge måttlig evidens. Där gav begränsning av familjens tv-tittande minskad aggressivitet hos barnet, enligt föräldrarnas egen bedömning.

Dessutom skriver WHO själv att man saknar evidens för rådens genomförbarhet och möjlighet att nå acceptans hos målgruppen. Man har helt enkelt inte analyserat detta närmare. Icke desto mindre påstår man att eftersom rådet inte kommer att ha några negativa effekter, kan man lansera det trots avsaknad av tillräckligt vetenskapligt underlag.

Men alla råd har biverkningar. Hit hör minskad frihet och autonomi, felprioritering av resurser, samt oro och dåligt samvete hos dem som inte följer rådet. Gravida och småbarnsföräldrar har en särskild benägenhet att oroa sig. Det kan ha biologisk grund; tendensen att föreställa sig faror i varje hörn har nog ökat barnens överlevnad genom mänsklighetens historia. Men föräldrars benägenhet till oro och skuld ställer extra höga krav på råd riktade till den gruppen.

WHO:s nya regel bannlyser mycket av det vardagliga livet i en småbarnsfamilj – tittar man på teve med ett barn i rummet exponeras det för en skärm, sätter man dem framför paddan när man åker tåg, eller förebygger gråt och slagsmål med en Babblarna-film i mobilen, då har man brutit mot rådet.

Den som bestämmer sig för att på allvar följa WHO:s direktiv riskerar mer jobb och ökade konflikter i vardagen. Den som inte vill eller orkar följa rådet riskerar något ännu värre – livslånga skuldkänslor.

Om man låter sitt barn titta på skärmen då och då före två års ålder, och detta barn senare råkar få adhd, anpassningssvårigheter eller andra psykiska problem, är risken stor att man tror att man själv orsakat barnets problem. Att man offrat sitt barns hälsa genom att muta det med paddan under en halvtimme för att få steka köttbullar i fred.

Till saken hör att barn med adhd ofta blir lugna av just en padda – den tycks hjälpa dem att skärma av yttre intryck och koncentrera sig. Barnläkaren Cecilia Chrapkowska satt nyligen i en morgonsoffa och svarade på frågor från föräldrar om just WHO:s skärmtidsråd. En fråga från föräldrar till ett adhd-barn som älskade sin skärm löd faktiskt: »Har vi förstört vårt barns hjärna nu?«

Har WHO sagt att skärmtid ska begränsas kan känsliga föräldrar projicera vilka faror som helst på skärmarna, oavsett vad rådets ursprungliga syfte var. De kommer att få benägen hjälp av olika Krösamajor för att finslipa sin ångest. Naturligtvis har WHO aldrig antytt att tittande på skärmar skulle ge cancer. Men en entreprenör som skrivit en bok om »digital detox« (avgiftning) spekulerar fritt under rubriken »Skärmtid för små barn – värsta riskerna«: »Det tar oftast lång tid att utveckla cancer så det kan ta decennier innan effekterna av det här visar sig«; onda fantasier som publicerats i veckopressen, både i Må Bra och Femina.

Att WHO delar ut detaljerade råd utan solitt vetenskapligt underlag underminerar tilltron till riktiga, evidensbaserade råd, såsom att ge sina barn potentiellt livräddande vaccinationer. WHO är FN:s hälsoorganisation. Årligen sammanträder hela WHO-församlingen där Sverige har en representant. Det är dags att Sverige ryter ifrån och kräver skärpning – råd ska vara grundade på vetenskap och man ska noga analysera alla möjliga biverkningar av rådet innan man delar ut det.

P.S. Kommer att ta ett uppehåll p.g.a. tidsbrist framöver. Tack för att ni läst mina krönikor!