
Skicka biståndet dit där det gör minst skada
I decennier har Sverige skickat miljarder till länder som blivit fattigare av biståndet, inte rikare. Dags att tänka om.
Bild: AP
I slutet av september var Sveriges statsskuld 1103 miljarder kronor plus dricks. Det är ungefär lika mycket som skattebetalarna har lagt på bistånd – eller ”u-hjälp” som man sa förr – de senaste 30 åren. Huruvida det är rimligt eller inte att skicka pengar till mindre lyckligt lottade länder är väl i grund och botten en ideologisk fråga, men oaktat det rådde länge en hjärtevärmande svensk konsensus om biståndspolitiken. Alla riksdagspartierna var eniga om grunderna – som enprocentsmålet – även om det kunde finnas avvikande uppfattningar om detaljer. Det sägs att den moderata biståndsministern i regeringarna Reinfeldt, Gunilla Carlsson, tyckte att det var skönt att slippa träta om resurserna med övriga ministrar i budgettider. Hennes anslag höjdes ju automatiskt i takt med att BNP steg. Och för biståndsmyndigheten Sida har utmaningen historiskt snarare varit att hinna sätta sprätt på alla pengar, än att bekymra sig om finansieringen.
Att humanitär hjälp till nödlidande vid krig och katastrofer är en plikt för rika länder torde få ifrågasätta. Men största delen av biståndet går till långsiktiga utvecklingsprojekt direkt i mottagarländerna eller administrerade av FN och andra organisationer. Det har visat sig svårt att följa upp hur pengarna används och när det väl görs är resultaten ofta beklämmande. En studie som Expertgruppen för biståndsanalys gjorde av de miljardtals kronor som Sverige skickade till Tanzania under åren 1966 till 1992 – och som Bengt G Nilsson refererar till i en stor artikel om svenskt bistånd i veckans Fokus – visade exempelvis att gåvorna hade varit kontraproduktiva så till den grad att de sänkte mottagarlandets BNP-tillväxt snarare än att höja den och ökade fattigdomen.
Tidöpartierna har som ambition att förändra och effektivisera biståndet. En möjlighet som framförts är att omdirigera hela eller delar av det till Ukraina. Nu är ju tyvärr inte heller det ett land fritt från korruption, men om den inte är värre än i andra mottagarländer så kanske pengarna gör mer nytta där. Eller åtminstone mindre skada.
***
Läs även: Vad får vi för biståndspengarna?