Sökes: Hård jultomte

Sverige väntar på jultomten. Nej, inte den rödbrusiga, vitskäggiga typen som sedan mitten av november härjar i skyltfönstren. Jag menar han med stålbågade glasögon, hästsvans och ring i örat. Just nu ansätter Sveriges alla särintressen finansminister [[Anders Borg]] för att han ska leverera Paketet som ska rädda Sverige ur krisen.

Riksbanken kan inte ensam klara detta. I normalfallet tar det 18 månader innan en räntesänkning slår igenom. I dagens högst onormala fall vågar få ta nya lån. Det är bara pengar i handen från finansdepartementet som slår igenom snabbt nog.
Frågan är inte om utan hur. Vilken typ av paket behöver Sverige?

Bilindustrin vill ha mjuka paket. IF Metall vill att arbetare ska jobba kvar på sina jobb med lön från staten. Byggindustrin vill ha stöd till … byggandet.  700 000 000 000 dollar till Wall Street och tiotals miljarder till svenska banker. Varför ska inte den »riktiga« ekonomin få sitt?

Därför att räddningspaketen för finanssektorn inte varit gåvor utan lån och aktieköp, där staten vill få tillbaka nästan alla sina pengar. Nödvändiga för att hålla i gång blodomloppet i ekonomin, sedan bankerna slutat lita på varandra. Subventioner till bilindustrin och andra särintressen kommer däremot att låsa in resurser, och människor, i gamla krisdrabbade branscher där jobben ändå är på väg bort. Det kommer inte att gynna framtidens nya och växande mindre företag.

Men det finns alternativa mjuka paket. En av Sveriges mest inflytelserika och djupsinniga ekonomer gick i veckan in i debatten. Professor [[Lars Calmfors]] kräver bland annat tillfälligt sänkt moms, tillfälligt höjda barnbidrag och pensioner samt sänkta inkomstskatter.

Calmfors brukar ha rätt, men denna gång är det tur att [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldt]] sa nej. Höjda bidrag (som ju även oppositionen och till och med folkpartiet kräver) skickar oundvikligen en signal till dem som nu förlorar jobbet att de kan klara sig längre utan att söka ett sämre betalt jobb.

Dessutom borde det nya modeordet »tillfälligt« i kombination med »skatt« eller »bidrag« utlösa varningslarm. Borg förvaltar än i dag den »tillfälliga« värnskatt som infördes för 13 år sedan. Skulle borgerligheten gå till val 2010 på att riva upp de bidrag de just höjt och den moms de just sänkt?

Även inkomstskattesänkningar, som ju hittills fungerat så bra, kan bli bedrägligt mjuka i kristider. Uppskrämda konsumenter riskerar att spara det mesta av de nya pengar de får.

Finns det då inget annat man kan göra?

Det finns faktiskt en läxa från vår förra djupa kris, den i början på 90-talet. Regeringen [[Carl Bildt|Bildt]] 1991–94 må ha varit kortlivad och olycksdrabbad, men på några år avreglerades telekom och en rad andra områden. Vi fick reformerad offentlig sektor, ny finanspolitik, oberoende riksbank, EU-medlemskap, väldiga strukturomvandlingar. Det gav oss tio år av produktivitetsframgångar som ett tag gjorde Sverige till ett internationellt exempel.

Ska ekonomin stimuleras rätt denna gång är det därför inte så dumt att göra det som är långsiktigt rätt.

Det gäller inte minst den klimatomställning som ändå måste ske. Det uppenbara är att Sverige passar på att bygga höghastighetsbanor Stockholm-Göteborg-Malmö när det är lågt kapacitetsutnyttjande, så att flyget trängs ut och godstrafiken kan rulla effektivt på de gamla stambanorna. Och att efterfrågan på det som är bra stimuleras. Miljöbilar med minimal fordons- och registreringsskatt. Slopad fastighetsskatt/avgift för dem som passar på att miljöanpassa sina hus.

Mest av allt måste vi dock stoppa blodflödet från arbetsmarknaden. När exportföretagen oundvikligen skär ned är det de små, växande företagen, tillsammans med kommuner och landsting, som ska ta vid, våga anställa i stället för att rationalisera.

Det är för dem vi borde bädda mjukare, genom att sänka arbetsgivaravgiften, i synnerhet för små företag.

När förhandlingarna nu slutförs mellan arbetsgivare och fack om ett nytt huvudavtal borde regeringen samtidigt vädja om hänsyn till läget. Danmark ser ut att klara krisen bättre tack vare en flexiblare arbetsmarknad. Holland kunde rida ut kriser på 90-talet sedan facket accepterat låga löner. Sådant har LO-facken inte ägnat en tanke under alla diskussioner om räddningspaket.

Hårda klappar kommer inte att vara okontroversiella. Men Sverige kommer att behöva dem under den långa mörka konjunkturvintern.

***
FÖR ÖVRIGT är det lite overkligt att alliansen några månader efter FRA-debaclet är redo att ta en ny hopplös strid mot sina liberala supportrar. Det så kallade IPRED2-direktivet ska nu i Sverige tillåtas ge mediebolag rätt att privatspana på fildelare, och dra dem inför domstol. Till skillnad från FRA, som bara utgjorde en teoretisk risk för statligt spioneri, så är IPRED ett högst reellt hot mot i stort sett varenda svensk familj med tonåringar.

Text: