Svenskt bistånd till omvändelseterapi

Svenska biståndsmiljoner visar sig gå till organisationer som försöker "omvända" homosexuella. Hur hamnade vi där?

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Homosexualitet är förbjudet i en rad afrikanska länder. Det är i sig inget som hindrar Sverige från att skicka bistånd till dessa länder. Tvärtom: desto mer skäl att lägga pengar på att förbättra situationen för sexuella minoriteter, tänker man.

Problemet är bara att en del av mottagarorganisationerna har en annan uppfattning än Sveriges regering om hur man hjälper sexuella minoriteter. 2021 visade journalistnätverket Open Democracy att flera vårdkliniker i Uganda, Kenya och Tanzania erbjuder så kallad omvändelseterapi i syfte att "bota" homosexuella. Nu avslöjar DN att Sverige har givit miljoner till fyra av dessa organisationer.

Ett exempel är TASO Uganda, som har tagit emot över sju miljoner kronor. Organisationen arbetar för att hjälpa och stödja personer med HIV – och personer som vill ”sluta vara homosexuella”.

Pengarna går från Sida till samarbetsorganisationer till Sverige och vidare till projekt eller organisationer i mottagarländerna – exempelvis, tyvärr, TASO. Organisationen utreddes av en av Sidas samarbetspartners förra året utan att några bevis på omvändelseterapi uppdagades. Samtidigt rapporterar organisationen Sexual Minorities Uganda (SMUG) – som nyligen förbjöds – att försök att ”omvända” homosexuella har ökat i regionen. 

Somliga menar att Sverige borde använda biståndet som verktyg för diplomati, exempelvis genom att villkora utvecklingsbistånd till ett land med att landet respekterar vissa grundläggande mänskliga rättigheter eller tar emot sina egna medborgare om Sverige utvisar dem.

Ett vanligt motargument är att biståndet redan är öronmärkt för olika goda syften, som infrastrukturprojekt eller sjukvård. Å andra sidan: om Sida finansierar sjukvård i ett land frigörs pengar för en korrupt eller auktoritär regim att lägga på mindre önskvärda projekt.

Men vad man än har för uppfattning om biståndets syften och effektivitet, skulle en noggrannare uppföljning inte skada.

Text:

Toppbild: TT