Tolerans utan etiketter

Om någon nu trodde att det råder frid och fröjd inom HBTQI+minoriteterna …  så är det inte fallet. Åtminstone vad beträffar Sverige och Tyskland. Kluriga bokstavskombinationer och kvistiga trätor.

För att börja med Tyskland: i september inträffade eller firades såväl ”Bisexual Arwareness Week” som ”Bi+Visibility Week”. Något för oss stugsittare totalt osynligt. Läser dock tidskriften ”Siegessäule” som brukar ligga på bänken utanför vår bögiga optiker.

Där utpekas musikerna Billie Eilish och Fletcher för att ha utlöst upprördhet. Anklagelsen: queerbaiting och bedrägeri från lesbiska och kvinnor som älskar kvinnor. Medan Billie Eilish sågs kyssa skådespelaren och musikern Nat Wolff i Italien, släppte den amerikanska Fletcher ett nytt album inklusive singeln ”Boy”, där hon avslöjade kärleken till en man. Och detta trots att de två artisterna tidigare hade blivit utvalda till ”Sapphic Idols” av communityn. Åhå.

Man skriver vidare om hoten från Trump som förnekar eller hotar transrörelsen och queer överhuvudtaget. ”Det märks ännu mer när en inflytelserik sångerska som Fletcher tillfälligt tar bort sitt sapfiska innehåll för att ge plats åt sin singel som estetiskt påminner om den nuvarande tradwife-trenden. Å andra sidan har Fletcher aldrig beskrivit sig själv som lesbisk och föredrar etiketten queer.” Korsiallsindar.

”Vidare förekommer här bifobi, det vill säga att bisexuella får slåss mot diskriminering både från strejta och queera. Faktum är: bisexuella upplever dubbel diskriminering, både från heterokretsar och från queergemenskapen. / … / Det finns bara två etiketter att välja mellan: homo eller hetero. Om Billie Eilish sjunger om att vara intim med en kvinna är hon lesbisk – och om hon kysser en man är hon inte längre queer. Bisexualitet är kategoriskt uteslutet och nämns sällan. Speciellt queersamhället borde veta bättre än att lägga folk i lådor.” Arma kombattanter, debattanter och skriktutor.

Tycker i alla fall undertecknad. Som hade en underbar och snäll pappa som hellre ville vara bonde, konstnär och/eller silversmed än civilingenjör. Han ansåg först att tjej+tjej var ålrajt, men när vi fick ett bögpar som granne åtrade han sig. De var så trevliga, hade utsökt smak och drev rentav en designbutik på Karlavägen! Och de sammanboende ”herrarna” invid faster Birgits spanska hus var oerhört roliga att spela bridge med. Tider då man inte pratade så explicit, var smått rasistiska men ändå betedde sig som folk. Ingen anmärkte heller på min mammas idoga Simone de Beauvoir-läsning. Men ingen nämnde mormors illegala aborter eller hennes bästa väninnas flatighet. Man kan vara tolerant utan flaggor, demonstrationer och slagord. Smygtolerant. 

Svenska homon verkar också splittrade på diverse vis. Vi har LHB-förbundet, en förening för lesbiska, homosexuella och bisexuella. På hemsidan skrivs: ”Vi vill värna rätten att organisera oss separat utan att behöva samorganiseras under ett ständigt växande hbtqia-paraply. Vi är trötta på att vara alibi och maskot för andras kamper som ibland går direkt emot våra intressen och rättigheter. Vi står upp mot exploatering exempelvis inom surrogat- och sexindustrin, mot livslång medikalisering av unga och mot medicinsk konvertering av homosexuella.”

Okej. Men ”hbtqia”, betyder a-et där annorledes? Nä, men jag har svårt att förstå. Ta meningen ”Vi ser oss som det nya riksförbundet för samkönat attraherades sexuella likaberättigande.” Åhå, a-et står för asexualitet. Visst, de ska väl också finnas och representeras. Även om jag aldrig har sett eller hört någon som prålar och demar i försvar för sin asexuella läggning. Avses månne damer vilka har genomgått klimakteriet? Som om inte vi kunde gå till samtyckessängs med kreti och pleti.

Slutligen, vad betyder plustecknet i hbtqia+? Det ska inkludera de sexuella läggningar och könsidentiteter som går utanför hbtqia. Milda Matilda.