Trots bokhandelsdöden finns det hopp för läsningen
Digitaliseringen har inte infriat löftet om att göra oss smartare. Men motståndet lever: nu är den tryckta boken på väg tillbaka.
Bild: TT / Marc Femenia / Scanpix
Det här är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi brukade bli litet smartare för vart år som gick. Den genomsnittliga intelligenskvoten (IK) steg en hel del under 1900-talet – den så kallade Flynneffekten – men utvecklingen har stagnerat eller till och med vänt. Från våra nordiska grannländer rapporteras att IK-talen börjat sjunka och inget tyder på att läget skulle vara annorlunda i Sverige.
Digitaliseringen, som skulle befria människan från sitt ömkliga fysiska väsen och skapa oändliga möjligheter, har inte infriat löftena om nya nivåer av allmän genialitet, och i värsta fall kommer den nya AI-religionen att göra situationen etter värre. Läkarkonsten kan säkert få hjälp att ställa exaktare diagnoser. Men kommer de oomtvistliga framstegen att kompensera för alla nya distraktioner och intellektuella smitvägar som ytterligare urholkar vårt tålamod, vår uthållighet och vår koncentrationsförmåga? Jag tror det när jag ser det.
För några år sedan föreslog jag här i Fokus att man borde komplettera alla initiativ för ökad digitalisering med en analogiseringskommission. Den skulle undersöka var digitaliseringen skenat, och var det kunde vara läge att dämpa och bromsa, och påminna om värdet av det handfasta och fysiska: att skriva för hand och utveckla en egen handstil, att få hjälp av medmänniskor i en kundtjänst snarare än av snedprogrammerade chattbotar och så förstås, allra helst, att lära sig läsa på riktigt.
Den gången nalkades jag ämnet med smått uppgiven galghumor. I dag ter sig läget en aning mer hoppfullt. Insikten om skärmkulturen som orsak till fragmentisering, ytlighet och ensamhet har slagit rot. Nyheterna om många högskolestudenters ovilja och oförmåga att läsa kurslitteratur väcker inte bara förstämning utan också krisinsikt och motåtgärder. Ingen vettig människa vill ha bort mobiler och andra skärmar ur tillvaron helt och hållet, men allt fler förstår att användningen inte behöver forceras från förskoleåldern utan tvärtom bör begränsas och fokuseras.
Det handlar i hög grad just om att värna förmågan att läsa, och då räcker det inte med förmågan att avkoda och bidra till de aldrig sinande flödena av textbitar på nätet. Den som ska skärpa sin tankeförmåga och fantasi måste kunna ta till sig längre och sammanhängande framställningar, som berättar historier, gestaltar personer, ger perspektiv åt enskilda faktauppgifter eller för kvalificerade resonemang. Det vill säga böcker.
Politiken har dragit sina strån till stacken under de senaste åren med tydliga besked om att skolan ska använda tryckta böcker, regler om bemannade skolbibliotek och riktade anslag till skolornas bokinköp. Men hur värdefullt det än är med signaler, lagar och pengar uppifrån – ska det bli ordning på torpet krävs ett kulturskifte på bredden där fler medborgare läser mer och uppmuntrar andra att läsa.
Hur går det på den fronten då? Det är, som så ofta, olika med det. Förra våren publicerade Svenska Bokhandlareföreningen en studie av bokhandelsekonomen Leif Olsson, som bjuder på dyster läsning. Från 2000 till utgången av 2024 minskade antalet bokhandlar i Sverige från 327 till 222 (och under 2025 har ytterligare några lagt ned), och mer än hälften av Sveriges kommuner står numera utan bokhandel. I många fall handlar det om över hundraåriga kulturinstitutioner som lämnar stora tomrum efter sig.
Men Bokhandlareföreningen har också tillsammans med Förläggareföreningen nyligen offentliggjort sin statistik för 2025, och den talar ett annat språk. Det såldes 24,6 miljoner tryckta böcker i fjol, vilket var 1,3 miljoner exemplar fler än under 2024, och den fysiska bokhandeln ökade sin omsättning med 7,3 procent. Som grädde på moset ökade dessutom den tryckta boken sina marknadsandelar för första gången.
Det finns hot. Men motståndet lever och det finns faktiskt hopp också.
***
