Vad beror all denna vrede från kultureliten på?
Jag misstänker att det kokar ner till de progressivas återkommande rädsla för själva svenskheten.
Bild: TT
I gymnasiet hade vi en underbar lärare i svenska. Ulla Gummesson var kunnig, entusiastisk och entusiasmerande. I undervisningen använde hon ofta antologin Svensk dikt – från trollformer till Lars Norén, sammanställd av den spränglärde Lars Gustafsson. Tidigare bestod mina poesikunskaper mest av några strofer från Fröding som pappa värmlänningen tyckte om. Och så lite Tegnér via mormor, i synnerhet hjälteeposet om Karl XII. Men den där boken öppnade en ny värld för mig.
När detta skrivs har det bara gått några timmar sen Lars Trägårdh och hans kommission presenterade sin svenska kulturkanon, men nätet är redan övertänt av indignation. ”Kanon är skrattretande”, dundrar Kultursveriges överstepräst Björn Wiman i Dagens Nyheter. ”De bör avgå direkt”, ryter Dalademokratens Göran Greider, som om en statlig offentlig utredning vore tillsatt på livstid. Aftonbladets Karin Pettersson tycker att tonen på pressträffen var ”samtidigt pompös och aggressiv” och avfärdar det hela som ”farsartat.”
Vad beror all denna vrede från kultureliten på? Jag misstänker att det kokar ner till de progressivas återkommande rädsla för själva svenskheten. För om man definierar vad svensk kultur är, så bestämmer man ju i någon mån också vad den inte är. Därmed är vi ute på ett sluttande plan och rör oss bort från idealet om det mångkulturella samhället. Sen är steget inte långt till att först exkludera och därefter se ner på andra kulturer. Och vips så har vi alla blivit rasister! Eller i alla fall Sverigedemokrater, vilket med det synsättet är typ sak samma.
I ett parallellt universum – långt bort från kultursfären – dyker det dock upp allt fler exempel på vad som kan hända med länder i väst som misslyckas med att värna kulturarvet och den nationella särarten. I Fokus denna vecka anmäler Erik Jersenius boken Halvmånens fall om hur islamsk kultur motverkar demokrati och mänskliga rättigheter. Och Dan Korn skriver från Storbritannien där britterna sedan några veckor pryder lyktstolpar och fasader över hela landet med flaggor i nationalistiskt kryddad uppgivenhet över politikernas hantering av den illegala invandringen.
För egen del tror jag inte det gör någon skada att visa upp exempel på vår kulturskatt både för nya och gamla svenskar. Och vem vet, någon kanske till och med blir hänförd som jag själv en gång av den svenska poesin. Tack Ulla!
***
Läs även: Kulturkanon – hela listan!
I gymnasiet hade vi en underbar lärare i svenska. Ulla Gummesson var kunnig, entusiastisk och entusiasmerande. I undervisningen använde hon ofta antologin Svensk dikt – från trollformer till Lars Norén, sammanställd av den spränglärde Lars Gustafsson. Tidigare bestod mina poesikunskaper mest av några strofer från Fröding som pappa värmlänningen tyckte om. Och så lite Tegnér via mormor, i synnerhet hjälteeposet om Karl XII. Men den där boken öppnade en ny värld för mig.
När detta skrivs har det bara gått några timmar sen Lars Trägårdh och hans kommission presenterade sin svenska kulturkanon, men nätet är redan övertänt av indignation. ”Kanon är skrattretande”, dundrar Kultursveriges överstepräst Björn Wiman i Dagens Nyheter. ”De bör avgå direkt”, ryter Dalademokratens Göran Greider, som om en statlig offentlig utredning vore tillsatt på livstid. Aftonbladets Karin Pettersson tycker att tonen på pressträffen var ”samtidigt pompös och aggressiv” och avfärdar det hela som ”farsartat.”
Vad beror all denna vrede från kultureliten på? Jag misstänker att det kokar ner till de progressivas återkommande rädsla för själva svenskheten. För om man definierar vad svensk kultur är, så bestämmer man ju i någon mån också vad den inte är. Därmed är vi ute på ett sluttande plan och rör oss bort från idealet om det mångkulturella samhället. Sen är steget inte långt till att först exkludera och därefter se ner på andra kulturer. Och vips så har vi alla blivit rasister! Eller i alla fall Sverigedemokrater, vilket med det synsättet är typ sak samma.
I ett parallellt universum – långt bort från kultursfären – dyker det dock upp allt fler exempel på vad som kan hända med länder i väst som misslyckas med att värna kulturarvet och den nationella särarten. I Fokus denna vecka anmäler Erik Jersenius boken Halvmånens fall om hur islamsk kultur motverkar demokrati och mänskliga rättigheter. Och Dan Korn skriver från Storbritannien där britterna sedan några veckor pryder lyktstolpar och fasader över hela landet med flaggor i nationalistiskt kryddad uppgivenhet över politikernas hantering av den illegala invandringen.
För egen del tror jag inte det gör någon skada att visa upp exempel på vår kulturskatt både för nya och gamla svenskar. Och vem vet, någon kanske till och med blir hänförd som jag själv en gång av den svenska poesin. Tack Ulla!
***
Läs även: Kulturkanon – hela listan!
