Våldtäktsmän i hemtjänsten är som vampyrer

En vampyr kan inte stiga över din tröskel oinbjuden, men när han väl är inne har han fritt spelrum att ställa till elände.

Våldtäktsmän i hemtjänsten är som vampyrer. De kan inte ta sig in oinbjudna. Men vem har bjudit in dem? Och vilket ansvar vilar på dem när gamla damer utsätts för den vidrigaste behandling och blir traumatiserade så fort de hör nyckeln vridas om i ytterdörren?

Vad är det som gör att manlig hemtjänstpersonal, allt som oftast av utländsk härkomst, ägnar sig åt att intimraka, stoppa saker i och våldta gamla damer i stället för att ge dem omsorg? Är de gerontofiler eller sadister? Finns det inbyggt i deras ursprungskultur att hata kvinnor eller är det ett allmänt svenskhat?

Svaren är förmodligen många och komplexa, men hjälper inte de kvinnor som har arbetat hela livet och betalat skatt för att som tack för att ha varit idoga samhällsmedborgare får ålderdomen förstörd.

Jag tror att en del människor är onda. Låter det hårt? Man kan kalla det ptsd, empatistörning, hormonrubbning eller diagnos om det känns bättre, men det förtar inte det faktum att den som gör onda saker gentemot sina medmänniskor är ond.

Och kanske är det så att de onda inte kan ändra sig, som i fabeln om skorpionen och grodan. Skorpionen tjatar sig till att få lift över floden på grodans rygg. När de är halvvägs sticker den grodan. Båda drunknar, men innan de försvinner i djupet svarar skorpionen på grodans ”varför”: det ligger i hans natur.

Skorpioner, vampyrer och våldtäktsmän förgör människor på olika sätt. När tillfälle ges kan chansen inte motstås, och chanserna är många när man är ensam i lägenheten hos dem som inte kan freda sig och som är av en generation där också skammen tystar. Är de dessutom dementa riskerar de att inte bli trodda om de berättar.

Någon har släppt in dessa vampyrer, kanske redan kring 2015 när gränserna stod öppna och hela svenska folket förväntades att även öppna sina hjärtan. När politiker nästan på pin kiv skulle visa att medmänsklighet var att bjuda in alla, trots risken för utanförskap och samhällskaos.

Som politikerna bäddade får de ligga, men in i gamla damers hem kommer våldtäktsvampyrerna för att hemtjänstbolagen inte är så nogräknade. Behoven är skriande och passen obemannade. Då kanske man skummar jobbansökan och inte hinner ringa alla referenser. Om ens någon.

Att man väljer män är förståeligt. De har starkare ryggar och fler år till förslitningsskador. Sjukskrivning och rehab är dyrt. De är också mindre benägna att vabba, särskilt om frugan bär huckle och ändå är hemma med barnen. Win-win. Tills skandalen rullas upp.

Hade det legat på hemtjänstföretagen att betala böter vid upptäckten av en vampyr hade de tagit mer ansvar för sin bemanning. Vissa förövare är omöjliga att avslöja på förhand, men kunde arbetsgivaren visa att varje mått och steg vidtagits, så fick de gå fria.

Dokumentationsvansinnet inom vård och omsorg är ibland i överkant, men det bör finnas ett obligatorium att noga dokumentera att man verkligen har gjort allt för att inte anställa ett rovdjur. En förstagångsförbrytare är en sak, men alltför ofta har de gjort det förut.

Men vampyrer är luriga. Till hjälp att dölja sina mörka sidor har de namnlagen, och efter att ha begått och sonat sina brott får många skyddad identitet.

Just namnlagen utnyttjas av allsköns kriminella, Think Pink-vd:n har till exempel bytt namn 17 gånger för att förvilla. Kan man tänka sig att göra ett undantag i lagen och låta återfallsförbrytare leva med sina besudlade namn och inte byta till nya, skinande rena?

Kan de som har suttit inne för förfärliga brott, som det finns risk att upprepa, nekas skyddade uppgifter? Det är tufft att komma tillbaka till i samhället med ett dåligt rykte, men den uppförsbacken kan vara danande om man har för avsikt att sluta vara ond.

För vem är det mest synd om? Inte förrän vår empati för offren överstiger den för förövarna, kan vårt samhälle bli sundare.

Grunda en statlig research- och kontrollmyndighet som hjälper alla arbetsgivare att skärskåda den som ska arbeta med människor i utsatt ställning. Arbetstillfällen ges och staten får ta på sig ansvaret och betala skadestånden om återfallsvåldtäktsmännen slinker förbi i kontrollen.

Och vila inte på hanen om det finns möjlighet att utvisa våldtäktsmän och mördare. Ursprungsländerna har ofta helt andra möjligheter att se till att de inte gör om det.

Bara gör något, för i den sits vi befinner oss i dag lever vi alla i skräck.

***

Läs även: Betala för vård men få våldtäkt

Läs även: Vänsterperspektiv på våldtäkt av 100-åringar