Var människa är ett universum
En synnerligen amerikansk romantik präglar Stephen Kings romantiska berättelse Chucks liv. Var och en av oss är en hjälte i den berättelse som kallas livet.
Bild: Scanbox Entertainment Sweden
En värld är varje människa (1941), skaldade svenske Gunnar Ekelöf. Det ekar av amerikanen Walt Whitmans Sången om mig själv (1855), dikterna delar den orientaliska mystik där den enskilde innerst inne är allt och alla.
Starkt influerad av filosofen Ralph Waldo Emerson och den inhemska transcendentalistiska rörelsen strävade Whitman att i sin poesi göra Gud synlig i Skapelsen. Det esoteriska anslaget är att vända blicken inåt och upptäcka att existensen på djupet är densamma för envar. På så vis kan varje människa växa fri och med känsla och samvete dela livet och världen med andra.
Diktjaget är något mycket större än Whitman själv, den omfattar var tänkbar läsare. Jaget är både individuellt och universellt, ett ideal som omfattar en heroisk mänskligheten snarare än den enskilde hjälten. Det hjältemodiga finns inom var människa, i gräsets alla strån.
Whitman skriver fram arketypen av en amerikan och denne går igen i Stephen Kings novell Chucks liv (2020). De litterära referenserna duggar tätt, från Stephen Crane till Saul Bellow, men i en nyckelpassage i berättelsen läser huvudpersonens lärarinna Whitmans dikt och får honom att se in i sig själv.
Chucks liv inleds med att den 39-årige familjefadern Charles “Chuck” Krantz ligger döende av en hjärntumör. I takt med att han blir sjukare drabbas också världen av olika naturkatastrofer. Det verkar som om Chucks bortgång kommer bli universums undergång.
King berättar Chucks historia baklänges. Denne förlorar sina föräldrar och den ofödda systern i en bilolycka som pojk och växer upp hos sina gamla farföräldrar i ett förfallet och hemsökt viktorianskt hus. I ett rum som den alkoholiserade farfadern Albie håller låst påstår denne att han kan se hur människor kommer att dö.
Farmodern Sarah går hastigt bort, men hinner lära sin sonson hur man dansar. Chuck drömmer om att bli dansare, men den alltmer försupne Albie vill att pojken ska lära sig räkna ordentligt och likt honom själv bli revisor.
Matematiken och dansen möts. Vetenskap och konst, förnuft och känsla. Genom Whitmans dikt blir en viktig insikt förlöst, “I mig ryms mycket, jag innehåller mångfalder”. Människorna, minnena. Världen finns där inom honom och blir större och klarare för vart år han lever. När Albie gått bort öppnar Chuck dörren till det hemliga rummet och bevittnar där sin egen död. Han inser att livet är underbart och att han ska leva så länge han hinner.
Kings berättargrepp känner vi igen från F. Scott Fitzgeralds novell Benjamin Buttons otroliga liv (1922) om en man som åldras baklänges. Chucks liv har också jämförts med Frank Capras klassiska julfilm Livet är underbart (1946) där den olycklige familjefadern Chris Bailey (James Stewart) försöker ta sitt liv. En ängel räddar honom i sista stund och får honom att blicka tillbaka på ett fantastiskt liv och vad han med kärlek faktiskt åstadkommit. Tankarna går förstås lika mycket till Charles Dickens En julsaga (1843), där den girige Ebenezer Scrooge hemsöks av en vålnad som får honom att ompröva sitt liv.
Nu har Mike Flanagans filmatisering av Life of Chuck premiär på svenska biografer, en historia om kärlek, sorg och dödens mysterium. Eller som Chuck själv konstaterar, hur livet i sig är svaret på varför Gud skapade världen.
Toppbild. Annalie Basso och Tom Hiddleston spelar i Mike Flanagans nya Stephen King-film The Life of Chuck. Foto: Scanbox Entertainment Sweden
***
