Varför pyttelilla Israel är regional stormakt

I analyser av och kommentarer till skeendet i Mellanöstern är det brukligt att tala om de regionala stormakterna i området. Till dessa räknas Turkiet, Iran, Saudi Arabien, Egypten och Israel. Och nästan alltid utan vidare reflektion om den anomali som denna uppräkning innefattar.

Ty redan i den mest basala informationen om länderna framträder en uppenbar avvikelse för ett av dem. Så här ser en uppställning av dessa regionala stormakter ut vad gäller invånare och storlek:

Som jämförelse är Sveriges landyta nästan 450 tusen kvadratkilometer. Skåne är drygt 11 tusen kvadratkilometer.

Avvikelsen bland de regionala stormakterna i Mellanöstern är givetvis Israel, som inte ens är dubbelt så stort som Skåne.

Till invånarantalet är Egypten 12 gånger större än Israel, Iran och Turkiet 9 gånger större och Saudiarabien drygt 3 gånger större. Till landytan är Israel 1 procent av Saudiarabien, 1,3 procent av Iran, 2,1 procent av Egypten och 2,7 procent av Turkiet. Man kan invända med att över 90 procent av Saudiarabiens och Egyptens landytor är öken, men så är närmare 35 procent av Israels yta också det.

Israel är så litet att man, som den israeliske ståupparen Yohan Sponder skämtar, måste zooma in kartan 17 gånger för att se landet och därefter 17 gånger till för att se vad det heter, och då går namnet ”Israel” ända från floden till havet. Medan de andra länderna är så stora att man kan skriva deras namn i expanderad stil:”E G Y P T E N”, ”T U R K I E T” et cetera. 

Vore man en seriös makthavare i denna region skulle man, med ett turkiskt uttryck, lägga hatten framför sig på bordet och tänka till. (Att ta av sig huvudbonaden, vilken signalerade ens sociala anseende, är i turkisk kultur att lägga prestige och status åt sidan, för att ägna sig åt ärlig självrannsakan.) Hur kommer det sig att ett lilleputt-land som Israel kan vara en regional stormakt parallellt med dessa fyra jättar?

Ett självklart svar är att dessa länder inte är jättar – inte ens i jämförelse med Israel. Eller som Nobelpristagaren i fysik år 1969, Murray Gell-Mann, som bland annat myntade termen ”kvark” (efter James Joyces Finnegans Wake) för de partiklar som bygger upp protoner och neutroner, sade: ”Om jag har kunnat se längre bort än andra, beror det på att jag är omgiven av dvärgar.” 

Israels militära förmåga genom årtiondena relativt dess fienders är det mest uppenbara exemplet på skillnaden i att kunna förverkliga ett lands inneboende potential. Och en sådan överlägsenhet bygger på ett stort antal faktorer varav de flesta inte är militära. En sådan faktor är vetenskaplig förmåga.

I december 2025 meddelade Nvidia Corporation att det skulle bygga ett forsknings- och utvecklingscentrum i Israel, i närheten av Haifa, enligt uppgift på 160 000 kvadratmeter och 8 000 anställda. Nvidias satsning blir en i raden av hundratals liknande i Israel av utländska storföretag.

Enligt israeliska Start Up Nation Centrals årsrapport för 2024 fanns det i Israel över 430 olika centra för forskning och utveckling samt testanläggningar från internationella storföretag från hela världen, med företag som Intel, Microsoft, Google, Apple, IBM, Cisco, Philips, SAP, Samsung, etc. Motsvarande sådana centra i de fyra andra länderna tillsammans kommer inte ens upp i en bråkdel av den israeliska siffran.

Det går att leta upp åtskilliga bortförklaringar till den israeliska överlägsenheten i jämförelse med områdets övriga regionala stormakter – men de är just bortförklaringar. Inga utläggningar om militärt stöd från USA, imperialistisk spjutspets i arabvärlden eller bosättarkolonialism kan trolla bort de kolossala skillnaderna. 

Den avgörande faktorn är att de anti-demokratiska, auktoritära eller totalitära styrelseskicken i de fyra andra länderna leder till att dessa, trots sin storlek och sina omfattande tillgångar oaktat allt prat om att vara stormakter, inte förmår att leva upp till sin kapacitet i vare sig mänskliga eller materiella resurser eller i geostrategisk betydelse.

***

Läs även: Vad är en proportionell respons när ens existens hotas?

Läs även: Regeringens ogenomtänkta kovändningar