Vi vinner inga krig med byråkrati

Mitt hjärta ömmar för den svenska armén; Försvarsmaktens eget lilla olycksbarn.

I svunna tider var armén försvarets kärnverksamhet, orädda krigare som stred, blödde och dog på slagfältet. Men det var då kavalleriet faktiskt använde hästar och inte som i dag, ser på gamla oljemålningar av dem. 

Sedan bröt den eviga freden ut och politikerna skar ner och skar ner armén, tills knappt revbenen var kvar. Detta skraltiga embryo skickades sedan till insatsen i Afghanistan och hamnade i hårda strider. Dessutom kallades de särintresse av statsminister Reinfeldt och användes som slagträ i den politiska debatten.

Numera har armén flyttats in i värmen och ska växa och bli större, utbilda fler soldater, hjälpa Nato utomlands, byta mindset, bli kreativa och älska sina krigsförband. Men bland vapengrenarna framstår de ändå som den där storvuxna, klumpiga killen med omoderna kläder som står och blänger i ett hörn. 

Armén har det med andra ord inte så lätt. 

Faktum är den knappt får utrustning, kängor och vapen till sina soldater. Ta bara det tragikomiska vapenköpet av automatkarbin 24. När trotjänaren AK5 skulle gå i pension handlade Försvarets Materielverk, FMV, inte nya vapen av beprövade Heckler & Koch, som man dessutom har ramavtal med. I stället valdes finska men obeprövade Sako, vilket var djärvt av Försvarsmakten och FMV. Sako är nämligen duktiga på jaktvapen men har mindre erfarenhet av de militära. Dessutom fanns bara vapnet som prototyp när det upphandlades. 

Så varför välja ett obeprövat kort framför det trygga?

 Svaret är naturligtvis detsamma som alltid när det gäller vapen: försvars- och säkerhetspolitik. Om kriget kommer vill man ha en vapensmedja nästgårds. Därtill kommer interoperabiliteten, vilket är försvarets omständliga namn på att samma grejer används av olika länder/allierade i Nato.

 Heckler & Koch blev inte helt oväntat förbannade över vapenköpbeslutet, överklagade men förlorade i förvaltningsrätten, eftersom rikets säkerhet åberopades. Och vem kan protestera mot ett sådant argument?

När Sakos AK24 väl började levereras förra året upptäcktes dock ett skumt fel hos några exemplar. Det var en sekunds fördröjning mellan när avtryckaren trycktes in och skottet avlossades. Så kunde inte armén ha det, så det blev skjutförbud och samtliga vapen ska undersökas, ett efter ett. Förseningarna och allt strul gjorde att Försvarsmakten tvingades akutköpa in 15 000 Colt M4A1 från USA. 

Ungefär på samma sätt som man var tvungen att panikköpa in kängor till de värnpliktiga 2023. Inte heller då hade man på fötterna. Soldater som bar känga 5.11 Atac klagade över fotsvamp, överbelastningsskador och nageltrång. Dessutom läckte kängan och gick lätt sönder. Den allmänna dåligheten gjorde att ytterligare en ny tillfällig kängmodell fick köpas in tills ”arbetet med ett nytt fotbeklädningssystem” var på plats. (Säga vad man vill om försvaret men något blommigt språk har de inte.)

Lika illa var det när den nya uniformen MSU 24 skulle introduceras förra året. När den väl kom visade det sig att det fanns ett överskott i small och extra small, men brist på de större storlekarna. Som om Sveriges soldater består av ett gäng små hober. Fast underkläder till kvinnor lyckades man inte skaka fram, trots åratal av försök. Återigen paus och omtag. 

Soldaternas pragmatiska lösning är att köpa sin egen materiel, vilket sannerligen inte är rättvist med tanke på deras låga löner. Dessutom ogillar Försvarsmakten sådana utsvävningar. Tilldelad materiel är tillräcklig materiel, oavsett om du får fotsvamp av skorna och förfrysningsskador av BH:n.

Nu ligger det såklart inte illvilja och ondska bakom alla dessa problem, orsaken är betydligt värre. Nämligen den blytunga byråkrati vars bäckfiskarmar letar sig in i varje vrå och suger musten ur både Försvarsmakt och landet i stort med sina kravspecar, miljötillstånd, utredningar och tidsödande låtsasarbete. Det blir väldigt mycket blankettifyllande och lite krig för skattepengarna.

Talande är att SOFF, branchorganisationen för säkerhets- och försvarsföretag, presenterat en lista på över hundra antibyråkratiska åtgärder som skulle underlätta för medlemsföretagen. Av dessa kunde regeringen bara lösa fem. Fler hanns det inte med under denna mandatperiod, eftersom varje ärende omfattade så många politikområden. 

Men om Sverige ska ställas på krigsfot och bygga upp ett trovärdigt försvar måste byråkratin rensas ut och göras hanterbar. Såvida inte planen är att handlägga den lede fi till döds. I så fall är Sverige redan i världsklass.

***

Läs även: Är det SD-pensionärer som ska försvara oss?

Läs även: Inte konstigt att det råder brist på officerare