Vilken tur att Magda Gad är opolitisk
Det var väntat att public service kom fram till att Gaduppropet var ”inte kontroversiellt”. En annan slutsats hade varit alldeles för jobbig och förstört alltför många middagsbjudningar.
Bild: Jessica Gow/TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag undrar vad Klas Wolf-Watz och de andra lekledarna på public service skulle ha tagit sig till om de inte kommit till den – naturligtvis efter en helt omutlig analys – klara slutsatsen att Magda Gads politiska upprop inte är politiskt. De skulle ha fått stänga av Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, till att börja med.
Såvida inte den senare – som bara ”skumläste” innan han skrev under – kunde åberopa något slags semesterkoma. Å andra sidan var Sommarström raskt ute och kommenterade en bild av Magda Gad, Edgar Mannheimer och Alexandra Urisman Otto, initiativtagare till ett medieprojekt som verkar bli ungefär lika fritt från kampanjmakeri som högerradikala Nya tider, som ”ett truly dream team”.
Och det skulle inte ha räckt med det. Ett av de mer fascinerande inslagen med Gaduppropet är att initiativtagarna lät meddela att ”23 anonyma personer har också undertecknat uppropet”. Dessa ska arbeta som ”reportrar, redaktörer och korrespondenter på stora riksmedier”. Vid sidan av den aningen udda idén att underteckna ett upprop anonymt – lite som att ropa stumt, eller springa sittande – skulle det ha gjort saken än värre för public service-bolagens stackars chefer.
En försvarlig del av de anonyma undertecknarna lär jobba inom public service. Varför skulle de annars vilja vara anonyma? Och vad skulle radio- och tv-ledningen kunnat göra åt den saken?
Antagligen ingenting. Det är känsligt att rota i sina medarbetares anonyma åsiktsyttringar, förutsatt att de inte är högerextrema, eller organiserade islamister. Och följden skulle förstås ha varit att principen om public service-anställdas opartiskhet hade tagit ännu större skada än om de anonyma givit sina namn.
Om journalister öppet talar om vad de tycker vet vi åtminstone vilka de är och kan läsa och lyssna därefter. Men när de börjar skriva under upprop anonymt faller skuggan över hela organisationen.
Så skönt, därför, att just det här politiska uppropet inte var politiskt, utan helt enkelt ”inte kontroversiellt” i Ekochefen Wolf-Watz ord.
Om ni uppfattar mig som en aning syrlig, uppfattar ni mig alldeles rätt. Den här händelsen visar förstås att public service inte kan upprätthålla sin opartiskhet, om det kollegiala åsiktsdrevet inom den likriktade journalistkåren blir tillräckligt brett. Skulle de försöka, urartade antagligen stormötena till någonting som skulle påminna om Kårhusockupationen, eller en Gärdesfestival utan musik.
Så hatten av för Magda Gad, som fått public service-anställda att marknadsföra hennes nya radikala fanzine. Och grattis till alla de som tycker att Dagens Nyheter inte driver sin klimatkampanj tillräckligt ihärdigt på nyhetsplats och de som tycker att det placeras för lite skuld på Israels tröskel.
Apropå det hörde jag just en programledare i public service leda en reporter i public service med frasen ”det är vad jag förstår ganska hårt tryck på den israeliska regeringen att gisslan verkligen ska släppas nu”. Bara så att ni vet vem det är som håller gisslan, svälter den och tvingar den att gräva sina egna gravar.
Det var en aning ironiskt att Gaduppropet publicerades samtidigt som flera arabstater, inklusive Qatar, krävde att Hamas lägger ned vapnen och släpper makten i Gaza. Till skillnad från Gaduppropet handlade det inte om vad man måste signera för att passera som anständig på middagsbjudningar på Södermalm och i Gamla Enskede.
Kan markeringen mot Hamas fått en och annan att minnas att hela poängen med terrorattacken den 7 oktober 2023 var att sätta stopp för Abraham-avtalen, som var på väg att normalisera relationerna mellan arabstater och Israel? Påmindes några till och med om att i stort sett allt elände i regionen startats, underblåsts och hållits vid liv av en maktspelare i regionen:
Iran, Iran, Iran, Iran.
Kanske. Men vi får se hur mycket vi kommer att läsa om den saken i det nya Gadfanzinet. Och hur mycket Gadfantasterna i public service tänker ägna sig åt de problemen.
***
Läs även: 500 ”journalister” i propagandaploj
Läs även: Vems ärenden går Sveriges Radio?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag undrar vad Klas Wolf-Watz och de andra lekledarna på public service skulle ha tagit sig till om de inte kommit till den – naturligtvis efter en helt omutlig analys – klara slutsatsen att Magda Gads politiska upprop inte är politiskt. De skulle ha fått stänga av Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, till att börja med.
Såvida inte den senare – som bara ”skumläste” innan han skrev under – kunde åberopa något slags semesterkoma. Å andra sidan var Sommarström raskt ute och kommenterade en bild av Magda Gad, Edgar Mannheimer och Alexandra Urisman Otto, initiativtagare till ett medieprojekt som verkar bli ungefär lika fritt från kampanjmakeri som högerradikala Nya tider, som ”ett truly dream team”.
Och det skulle inte ha räckt med det. Ett av de mer fascinerande inslagen med Gaduppropet är att initiativtagarna lät meddela att ”23 anonyma personer har också undertecknat uppropet”. Dessa ska arbeta som ”reportrar, redaktörer och korrespondenter på stora riksmedier”. Vid sidan av den aningen udda idén att underteckna ett upprop anonymt – lite som att ropa stumt, eller springa sittande – skulle det ha gjort saken än värre för public service-bolagens stackars chefer.
En försvarlig del av de anonyma undertecknarna lär jobba inom public service. Varför skulle de annars vilja vara anonyma? Och vad skulle radio- och tv-ledningen kunnat göra åt den saken?
Antagligen ingenting. Det är känsligt att rota i sina medarbetares anonyma åsiktsyttringar, förutsatt att de inte är högerextrema, eller organiserade islamister. Och följden skulle förstås ha varit att principen om public service-anställdas opartiskhet hade tagit ännu större skada än om de anonyma givit sina namn.
Om journalister öppet talar om vad de tycker vet vi åtminstone vilka de är och kan läsa och lyssna därefter. Men när de börjar skriva under upprop anonymt faller skuggan över hela organisationen.
Så skönt, därför, att just det här politiska uppropet inte var politiskt, utan helt enkelt ”inte kontroversiellt” i Ekochefen Wolf-Watz ord.
Om ni uppfattar mig som en aning syrlig, uppfattar ni mig alldeles rätt. Den här händelsen visar förstås att public service inte kan upprätthålla sin opartiskhet, om det kollegiala åsiktsdrevet inom den likriktade journalistkåren blir tillräckligt brett. Skulle de försöka, urartade antagligen stormötena till någonting som skulle påminna om Kårhusockupationen, eller en Gärdesfestival utan musik.
Så hatten av för Magda Gad, som fått public service-anställda att marknadsföra hennes nya radikala fanzine. Och grattis till alla de som tycker att Dagens Nyheter inte driver sin klimatkampanj tillräckligt ihärdigt på nyhetsplats och de som tycker att det placeras för lite skuld på Israels tröskel.
Apropå det hörde jag just en programledare i public service leda en reporter i public service med frasen ”det är vad jag förstår ganska hårt tryck på den israeliska regeringen att gisslan verkligen ska släppas nu”. Bara så att ni vet vem det är som håller gisslan, svälter den och tvingar den att gräva sina egna gravar.
Det var en aning ironiskt att Gaduppropet publicerades samtidigt som flera arabstater, inklusive Qatar, krävde att Hamas lägger ned vapnen och släpper makten i Gaza. Till skillnad från Gaduppropet handlade det inte om vad man måste signera för att passera som anständig på middagsbjudningar på Södermalm och i Gamla Enskede.
Kan markeringen mot Hamas fått en och annan att minnas att hela poängen med terrorattacken den 7 oktober 2023 var att sätta stopp för Abraham-avtalen, som var på väg att normalisera relationerna mellan arabstater och Israel? Påmindes några till och med om att i stort sett allt elände i regionen startats, underblåsts och hållits vid liv av en maktspelare i regionen:
Iran, Iran, Iran, Iran.
Kanske. Men vi får se hur mycket vi kommer att läsa om den saken i det nya Gadfanzinet. Och hur mycket Gadfantasterna i public service tänker ägna sig åt de problemen.
***
Läs även: 500 ”journalister” i propagandaploj
Läs även: Vems ärenden går Sveriges Radio?
