Vita kastrerade män borde börja tala klarspråk
Svenska kvinnor gnällde sig inte till jämställdhet, varför inte lära av dem?
Bild: Wikicommons
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi har ett gäng äldre akademiker, män, som sitter i Lund och kallar sig Academic Rights Watch. De för fram synpunkten att Sverige feminiserats.
Man skulle kunna tycka att det ingår i den akademiska friheten att röra sig med allehanda lösliga idéer, och det gör det också. Som i Erik J. Olssons bok "Den mjuka staten" som kom förra året, där reflektionen görs att kvinnor tar allt större plats i offentligheten och att det kan leda till vårt "långsamma och obönhörliga sönderfall".
Det är helt riktigt att kvinnor tagit plats och i dag utgör runt sextio procent av de studerande i högre utbildning. Det är en ganska remarkabel prestation av en grupp som fram till 1873 var utestängd från universiteten. Sveriges första student som var kvinna, Betty Persson från Visby, kunde börja studera på Uppsala universitet först efter att hon fått dispens. Av kungen. Då hade män i Sverige kunnat studera på högre nivå sen 1477, vilket var det år Sverige fick sitt första universitet.
Gjorde kungen fel?
Att bli insläppt på universitet var dock inte detsamma som att sedan få använda sin utbildning. De kvinnor som utbildat sig fick inte göra akademisk karriär, eller söka högre tjänst i staten. Enligt grundlagen kunde bara infödda svenska män få högre tjänster inom akademien eller i staten.
Är det en tid att förorda tillbakagång till?
När Elsa Eschelsson 1911 sökte tjänsten som professor i civilrätt i Uppsala stoppades hon med universitetsledningens motivering att kvinnor i allmänhet hade dåliga förutsättningar för högre intellektuellt arbete. Hon tog strid och blev ordförande i Akademiskt bildade kvinnors förening, som arbetade för en grundlagsförändring. Den genomfördes och kvinnor kunde sedan använda sin högre utbildning i arbetslivet.
Har det lett till en feminisering av Sverige?
Germund Hesslow är en annan lundensare som intresserat sig för kvinnor och män. År 2005 skrev han på DN Debatt att: "Mitt syfte med att påminna om biologin är inte att hävda att det som är naturligt också automatiskt är bra. Biologin är dock viktig på två andra sätt. Dels innebär den att de olika livsval, som män och kvinnor gör, ofta har en biologisk grund och därför inte automatiskt kan tas som belägg för diskriminering. Dels talar biologiska fakta för att skillnaderna mellan könen inte kommer att kunna upphävas, i varje fall inte med metoder som är acceptabla i ett civiliserat samhälle."
Så här tjugo år senare blir det intressant att fundera på hur vi hamnat i situationen att sextio procent av studenterna i högre utbildning är kvinnor. Har kvinnor blivit mer lika män eller har män blivit mer kvinnliga? Eller både och? Eller har det på något vis använts metoder som inte är acceptabla i ett civiliserat samhälle?
Om biologiska fakta talar för att skillnaderna mellan könen inte kommer att upphävas, är det en genmutation vi sett?
På senare tid har Hesslow mer intresserat sig för IQ. Intelligens är ärftlig, och avgör i hög grad hur det kommer att gå för människor i livet. IQ-test av ungdomar ger "väldigt bra förutsägelser av hur de kommer att klara högre studier, hur det kommer att gå på arbetsmarknaden, hur höga inkomster de kommer att få. Det finns ingen variabel som är en lika stark prediktor för social framgång eller yrkesframgång som IQ."
Är kvinnor smartare än män, eller har IQ-testen manipulerats till männens nackdel?
Enligt Lundaskolans könsdemografiska hypotes är orsaken till det mjuka samhället en demografisk förändring som lett till stor kvinnlig majoritet i skolan och på andra samhällsområden, i kombination med psykologiska könsskillnader, där kvinnor utmärker sig genom ett "mjukare förhållningssätt".
Anser Lundaskolan att den samhällsutveckling vi sett i Sverige på senare år, karaktäriseras av mjukhet eller brutalitet?
Svaren på de här frågorna är av avgörande betydelse för den som anser att biologismen skymmer sikten för ett borgerligt liberalt och jämställt samhälle.
Toppbild: Kvinnliga studenter i Uppsala 1903
***
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi har ett gäng äldre akademiker, män, som sitter i Lund och kallar sig Academic Rights Watch. De för fram synpunkten att Sverige feminiserats.
Man skulle kunna tycka att det ingår i den akademiska friheten att röra sig med allehanda lösliga idéer, och det gör det också. Som i Erik J. Olssons bok ”Den mjuka staten” som kom förra året, där reflektionen görs att kvinnor tar allt större plats i offentligheten och att det kan leda till vårt ”långsamma och obönhörliga sönderfall”.
Det är helt riktigt att kvinnor tagit plats och i dag utgör runt sextio procent av de studerande i högre utbildning. Det är en ganska remarkabel prestation av en grupp som fram till 1873 var utestängd från universiteten. Sveriges första student som var kvinna, Betty Persson från Visby, kunde börja studera på Uppsala universitet först efter att hon fått dispens. Av kungen. Då hade män i Sverige kunnat studera på högre nivå sen 1477, vilket var det år Sverige fick sitt första universitet.
Gjorde kungen fel?
Att bli insläppt på universitet var dock inte detsamma som att sedan få använda sin utbildning. De kvinnor som utbildat sig fick inte göra akademisk karriär, eller söka högre tjänst i staten. Enligt grundlagen kunde bara infödda svenska män få högre tjänster inom akademien eller i staten.
Är det en tid att förorda tillbakagång till?
När Elsa Eschelsson 1911 sökte tjänsten som professor i civilrätt i Uppsala stoppades hon med universitetsledningens motivering att kvinnor i allmänhet hade dåliga förutsättningar för högre intellektuellt arbete. Hon tog strid och blev ordförande i Akademiskt bildade kvinnors förening, som arbetade för en grundlagsförändring. Den genomfördes och kvinnor kunde sedan använda sin högre utbildning i arbetslivet.
Har det lett till en feminisering av Sverige?
Germund Hesslow är en annan lundensare som intresserat sig för kvinnor och män. År 2005 skrev han på DN Debatt att: ”Mitt syfte med att påminna om biologin är inte att hävda att det som är naturligt också automatiskt är bra. Biologin är dock viktig på två andra sätt. Dels innebär den att de olika livsval, som män och kvinnor gör, ofta har en biologisk grund och därför inte automatiskt kan tas som belägg för diskriminering. Dels talar biologiska fakta för att skillnaderna mellan könen inte kommer att kunna upphävas, i varje fall inte med metoder som är acceptabla i ett civiliserat samhälle.”
Så här tjugo år senare blir det intressant att fundera på hur vi hamnat i situationen att sextio procent av studenterna i högre utbildning är kvinnor. Har kvinnor blivit mer lika män eller har män blivit mer kvinnliga? Eller både och? Eller har det på något vis använts metoder som inte är acceptabla i ett civiliserat samhälle?
Om biologiska fakta talar för att skillnaderna mellan könen inte kommer att upphävas, är det en genmutation vi sett?
På senare tid har Hesslow mer intresserat sig för IQ. Intelligens är ärftlig, och avgör i hög grad hur det kommer att gå för människor i livet. IQ-test av ungdomar ger ”väldigt bra förutsägelser av hur de kommer att klara högre studier, hur det kommer att gå på arbetsmarknaden, hur höga inkomster de kommer att få. Det finns ingen variabel som är en lika stark prediktor för social framgång eller yrkesframgång som IQ.”
Är kvinnor smartare än män, eller har IQ-testen manipulerats till männens nackdel?
Enligt Lundaskolans könsdemografiska hypotes är orsaken till det mjuka samhället en demografisk förändring som lett till stor kvinnlig majoritet i skolan och på andra samhällsområden, i kombination med psykologiska könsskillnader, där kvinnor utmärker sig genom ett ”mjukare förhållningssätt”.
Anser Lundaskolan att den samhällsutveckling vi sett i Sverige på senare år, karaktäriseras av mjukhet eller brutalitet?
Svaren på de här frågorna är av avgörande betydelse för den som anser att biologismen skymmer sikten för ett borgerligt liberalt och jämställt samhälle.
Toppbild: Kvinnliga studenter i Uppsala 1903
***
