När Sverige skulle befria Danmark från nazisterna
I Operation Rädda Danmark berättar Marcus Törner om den hemliga storslagna svenska planen att invadera det ockuperade grannlandet och kasta ut nazisterna.
I Operation Rädda Danmark berättar Marcus Törner om den hemliga storslagna svenska planen att invadera det ockuperade grannlandet och kasta ut nazisterna.
”Har vi lärt oss något av historien?”
Kadetten Marcus Törner avslutar sin bok Operation Rädda Danmark med denna fråga. Utifrån tidigare hemligstämplat material berättar han om den hisnande invasionsplan Sverige hade för att befria det ockuperade grannlandet från Nazityskland mot slutet av andra världskriget.
Operation rädda Danmark – Sveriges hemliga invasionsplan 1945
Marcus Törner
Historiska Media
Efter sex timmars strider den 9 april 1940 åtlyddes inte den danska kapitulationen av överste Helge Bennike. I stället beordrade han 4:e infanteriregementen i Roskilde att marschera till Helsingörs hamn och därifrån ta sig till Sverige. Bennike var övertygad om att också grannlandet hade blivit angripet och var fast bestämd att sluta upp med svenska förband och fortsätta striden mot nazisterna på andra sidan sundet. De danska soldaterna tog sig över till Helsingborg innan färjeleden bröts. De transporterades så småningom till Kungliga Flygkrigsskolan i Ljungbyhed där de grävde ner sig och för att försvara det svenska flygfältet mot ett förväntat tyskt anfall.
”Sveriges beredskap är god”, intygade statsminister Per Albin Hansson. Men det svenska försvaret var i ett bedrövligt skick. Sedan 1925 hade 14 regementen lagts ned och utbildningstiden för värnpliktiga kortats till knappt fem månader. Sverige hade endast 64 stridsvagnar, varav 48 enbart var bestyckade med kulsprutor. Nazityskland hade tusentals modernare och tyngre beväpnade stridsfordon, Sovjetunionen tiotusentals. Svenskarna skulle förlita sig på pansarvärnskanoner mot pansardivisioner, men hade endast 140 stycken sådana sommaren 1940. Det skulle dröja fram till året därpå innan Sverige började rusta ordentligt, men sedan gick det fort.
Under tiden led det ockuperade Danmark. Utöver att hundratals danskar stred i motståndsgrupperna rasade strejker och kravaller. När tyskarna bestämde sig för att upplösa den danska samlingsregeringen 1943 och att helt avväpna den danska försvarsmakten, mötte de först väpnat motstånd från danska soldater. Den tyska frustrationen över olydnaden ledde till kraftig repression mot den ofogliga danska poliskåren. Ett par tusen danska poliser arresterades och skickades till koncentrationsläger, medan 8 000 lyckades gå under jord och ansluta till motståndsmännen. Sverige försåg de danska motståndsmännen med nära 4 000 k-pistar tillverkade av Husqvarna.
Den danska flottans officerare och matroser valde samtidigt att sänka 27 av sina bästa fartyg, stommen i den danska flottan. För det tilltaget avrättades flera av dem på plats. Andra avseglade med 13 fartyg till Sverige. De besättningarna kom sedan att utgöra grunden för den i Sverige tränade danska brigaden på knappt 5 000 man. Fler än var fjärde dansk flykting som kom till Sverige anmälde sig till brigaden. De flesta av dem hade ingen militär erfarenhet och fick svensk utbildning. Den danska brigaden skulle utgöra en styrka i den svenska invasionsplanen Operation Rädda Danmark.
Törner jämför den planerade svenska landstigningen med den de allierade faktiskt genomförde i Normandie 1944. Skillnaden hade var att 60 000 svenska soldater utan stridserfarenhet skulle sättas i land på en 40 kilometer lång kuststräcka på Själland jämfört med de 150 000 allierade soldater från luttrade arméer på den betydligt mer befästa 80 kilometer långa franska kusten.
Svenskarna saknade också militära transport- och landstigningsfartyg, att exponerade över ett bredare sund skeppa över soldater, stridsfordon och vapen i tusentals fiske- och bogserbåtar. Pråmar skulle bestyckas med luftvärnskanoner för att ge flottan extra eldkraft. En tredjedel av de 160 svenska stridsvagnarna var endast beväpnade med kulsprutor.
Över Normandie släppte de allierade 18 000 fallskärmsjägare innan de sjösatta trupperna gick i land, enligt den svenska planen skulle kommandosoldater lät rustade med gymnastikskor, k-pistar, knivar och handgranater föras i land med snabba motorbåtar och inleda striderna bakom tyskarnas linjer.
Under invasionen av Normandie stupade 7 procent av de allierades soldater, men man tog höjd för förluster så stora som 80 procent. Under Operation Rädda Danmark räknade svenskarna kallt med att endast var tionde svensk soldat skulle stupa. Sverige förberedde sig på att genomföra invasionen utan stöd från de allierade, landets första landstigningsoperation sedan Karl XII:s invasion av Danmark under stora nordiska kriget år 1700.
Sveriges motiv var flera. Den tyska kapaciteten i Danmark och Norge byggdes upp under kriget och det fanns planer på att invandera Sverige. Redan 1940 lyckades matematikern Arne Beurling knäcka tyskarnas kryptering. På så vis kände Sveriges regering till mycket av vad som skulle ske i förhand, exempelvis Tysklands anfall på Sovjetunionen året därpå. Operation rädda Danmark byggde på doktrinen “anfall är bästa försvar”. Våren 1945 hade Nazityskland 150 000 stridserfarna soldater i Danmark och ett kustartilleri på Själland som var så kraftigt att det över sundet direkt kunde beskjuta Landskrona, Malmö och Helsingborg.
Den svenska invasionsplanen motiverades också av att man helt enkelt ville skona danskarna från det våld man såg att retirerande tyska soldater utsatte civilbefolkningen för i öster, men också bespara dem en befarad sovjetisk invasion. Mycket riktigt lade ryssarna till Sveriges skräck beslag på Bornholm 1945 och lämnade först ön ett år senare efter hårda påtryckningar från Danmark.
Operation Rädda Danmark blev som bekant aldrig av och en sådan hade inte heller varit populär bland svenskarna. Vid krigsslutet motsatte sig 47 procent av svenskarna att Sverige skulle ta strid för Danmarks sak och endast 33 procent var tydligt för. Hela 96 procent av svenskarna tyckte det var rätt att hålla landet utanför kriget och endast en procent ansåg att det varit fel politik.
Man kan fundera på hur det är ställt med den svenska stridsviljan i dag. Sverige övervägde mot krigsslutet att bryta neutraliteten och sluta upp med de allierade. Nu är vi medlemmar i Nato men är svenskarna redo att i en nära framtid se sina döttrar och söner stupa i strider mot ryssen i Baltikum eller rent av i Ukraina?
***
Läs även: Allt kätteri är inte av godo