Tindersvindlarens mentala våldtäkter

”Du måste se det som att han har våldtagit dig, fast mentalt.” Det är Emelies terapeut som sätter ord på det trauma hon har varit med om. Hon är en av de sju intervjuade kvinnorna i boken Den svenska Tinderbedragaren, av Malin Karim och Martina Iacobaeus. Den ödeläggelse som Robin lämnar bakom sig har Martina Iacobaeus tidigare berättat om i en dokumentärserie på TV4 Play, där flera av kvinnorna i boken träder fram. Robin kan ses som den svenska versionen av ”Tindersvindlaren, israeliske Simon Leviev.

”Vi är många som har råkat ut för falska dejtingprofiler, där enda syftet med kontakten visar sig vara att försöka sko sig på våra drömmar om kärlek. Den här typen av svindlerier är ett växande samhällsproblem som skämtsamt brukar kallas för ”sol-och-vårar-historier”, när det i själva verket handlar om att människors liv slås i spillror, menar Malin Karim och Martina Iacobaeus.

De önskar med sin bok bidra till att dessa bedrägerier ska tas mer på allvar. Det som sticker ut och är hoppfullt i denna berättelse är att de sju bedragna kvinnor som kommer till tals i boken till slut finner varandra och bestämmer sig för att gemensamt stoppa Robin.

Boken rör sig längs en tidslinje från 2019 fram till 2024, hoppar fram och tillbaka mellan berättelserna. Långsamt läggs pusslet kring vem Robin är och hur han har gått till väga, liksom hur dessa kvinnor har påverkats av att de släppte in honom i sina liv där han även kom nära deras barn, samtidigt som han bedrog andra kvinnor.

Robin är en före detta kriminell tvåbarnspappa, enligt honom själv numer en rätt framgångsrik affärsman. På sin Tinderprofil, där han visar upp sin bara överkropp fylld med tatueringar, skriver han att han söker sin livs kärlek. Emelie, Alexandra, Madelene, Vera … de vittnar alla om hans charm, karisma, hur han får dem att känna sig sedda, bekräftade. Han låter dem förstå att han bär på sår, har gått igenom svårigheter. Försöker sedan få dem att ta stora lån för att hjälpa honom eller hjälpa sig själva ekonomiskt, genom att investera i hans företag. Får han inte som han vill blir han skuldbeläggande och hotfull. Det är manipulation på hög nivå.

Alexandra, den kvinna han bott tillsammans med under två år i ett hus i Österbybruk, genomskådar honom till slut och skriver ett inlägg i en Facebookgrupp där hon varnar för honom. Här börjar historien om återupprättelse, att kräva rättvisa och att lägga skammen och skulden där den hör hemma – hos Robin. Få honom åtalad. 2024 döms han till fängelse i två år och sex månader, näringsförbud under fem år samt ett skadestånd på drygt två miljoner. Han har inga likvida medel att betala med, i stället sitter dessa kvinnor nu med stora låneskulder och mångåriga avbetalningsplaner. Vera har blivit avlurad sitt företag, bryggeriet, och Alexandra, som en period stod som styrelsemedlem i Robins företag, är åtalad för bokföringsbrott, som hon inte hade en aning om. Magstarkt, men det är så juridiken fungerar.

Det är självklart omskakande upplevelser som de här kvinnorna beskriver, det falskspel de utsatts för och dess konsekvenser är otroligt upprörande. Ändå blir jag inte särskilt berörd eftersom skildringen av detta lite för ofta drar åt det klichéfyllda, melodramatiska. Som här: ”I samma stund öppnade himlen sig och det var som att hela universum hörde historien om systerns död och grät tunga regndroppar för henne.” Det skrivs om gråt och tårar på runt fyrtio ställen.Många känslor både beskrivs och gestaltas, det mesta förklaras in i minsta detalj. Det blir för få luckor i texten där jag som läsare ges möjlighet att tänka och känna själv. Dessutom finns här runt 35 korrfel på 187 sidor. Manuset hade vunnit på att hanteras med hårdare nypor, tonas ner, få till en lite sakligare ton. Då hade författarnas angelägna ambitioner om att få människor att inse allvaret i den här typen av bedrägerier drabbat mig hårdare, inte bara mentalt utan också känslomässigt.

***

Läs även: I Linnés växtsamling kan vi se Guds ansikte

Läs även: Judehatet i Sverige tog bara en kort paus