Vill du rädda demokratin? Gå INTE till moskén!
En hämsko för världens utveckling. Ruud Koopmans visar hur islam motverkar demokrati och mänskliga rättigheter. Hur mycket islam tål egentligen Sverige?
Mitt under den kristna högtiden i “världens mest sekulariserade land” bröt en storm av muslimskt våld ut 2022. Rasmus Paludan, ordföranden för partiet Stram Kurs, reste runt i förorter där han brände koraner och häcklade islam, när ramadan sammanföll med påskfirandet.
Uppretade muslimer löpte amok, 300 poliser och 14 civila skadades av våldet. Polisen kom att beskriva upploppen som ett angrepp mot svensk demokrati. Den materiella skadegörelsen uppgick till åtminstone hundra miljoner kronor och över 200 inblandade i upploppen dömdes sedan till tillsammans flera hundra års fängelse.
Halvmånens fall – Fundamentalismens konsekvenser för den muslimska världen – Ruud Koopmans.
Översättning: Öyvind Vågen
Fri tanke
Iran, Irak, Indonesien, Pakistan, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien fördömde inte kravallerna, men däremot att Sverige lät Paludan hållas.
Bristande integration kan vara en orsak till våldet, men den nederländske sociologen Ruud Koopmans Halvmånens fall visar att det snarare beror på den religion upprorsmakarna bekänner sig till.
Migrationsforskaren Koopmans har studerat muslimer i Sverige och flera andra europeiska länder. De visar sig utgöra en svårintegrerad grupp. Muslimer är i mycket högre utsträckning arbetslösa än andra invandrare och deras barn klarar sig sämre i skolan. Det är också som grupp generellt sett mindre utbildade, oavsett vilket land i världen de lever i.
Enligt Koopmans är ett skäl till det utbrett kunskapsförakt i muslimska samhällen, exempelvis ges fyra gånger fler böcker ut i icke-muslimska länder. I Egypten ges det varje år ut 95 titlar per miljon invånare, i Israel över tusen. Ett historiskt skäl till det är att det Ottomanska riket till skillnad från de europeiska länderna inte vågade släppa tryckpressen fri och lära befolkningen att läsa och skriva.
Antisemitiska, kvinnofientliga och homofoba attityder är ett annat problem. När judar inom EU 2018 fick uppge sin utsatthet för antisemitism, var gruppen minst utsatt i Ungern och mest i Tyskland. Judarna identifierade muslimer som de största förövarna, värre än höger- eller vänsterextremister. De svenska judarna pekade ut muslimer som 40 procent av förövarna och hela 51 procent om trakasserierna bestod av hot och våld. Var tredje svensk jude dolde sin identitet av rädsla för att bli angripen.
På samma vis är muslimska förövare överrepresenterade när det gäller sexuella övergrepp och våld mot kvinnor. Muslimska kvinnor är mer drabbade än andra för relationsvåld och mord inom familjen är väsentligt vanligare bland muslimer.
Efter frigörelsen från de europeiska kolonialherrarna har den religiösa fundamentalismen vuxit sig stark i muslimska länder. I länder som Pakistan, Algeriet, Tunisien och Irak uppfattar omkring 90 procent av befolkningen att deras egen religion är den enda godtagbara. Inte ens var tjugonde svensk delar den uppfattningen, men även de svenska muslimerna sticker ut, för över hälften av dem anser att islams religiösa regler trumfar svensk lag.
En följd av fundamentalismen är krig och terror. Det finns som Koopmans konstaterar snart sagt inget inbördeskrig i världen där muslimer inte är inblandande. Påfallande många muslimer anser att de har rätt att utöva våld mot civila i islams namn, nästan var tredje jordanier och egyptier hyser den uppfattningen och närapå varannan nigeriansk muslim. Stödet för religiöst våld är allra störst bland palestinierna. Bland världens judar och kristna är den uppfattningen i jämförelse försvinnande liten.
Terrorn har mest drabbat muslimerna själva. Under 1970-talet dödades knappt 4 700 människor av terrorattentat i de tio värst drabbade länderna, en knapp fjärdedel av dem i muslimska samhällen. Motsvarande dödstal under 2010-talet var över 130 000 människor och nästan 87 000 av dem i muslimska länder.
Är det inte västerländsk imperialism som ställt till med det här? Koopmans betvivlar det. Bland de forna kolonierna har långt över hälften av de icke-muslimska länderna utvecklats till fria demokratier, medan länder med muslimsk majoritetsbefolkning i dag uteslutande är diktaturer.
Koopmans jämför utvecklingen mellan Mauritius och Maldiverna, två tidigare brittiska kolonier i Indiska oceanen. Mauritius är en stabil demokrati där den hinduiska majoriteten respekterar kristna och muslimer och hela tre presidenter har varit muslimer. Maldiverna var först en demokrati, men har sedan blivit ett auktoritärt muslimskt samhälle med sharialagar (det gäller för en överväldigande majoritet av de muslimska länderna). Sunniislam är den enda tillåtna religionen och landet är ledande exportör av islamistiska krigare.
Ett annat exempel är Indien, Pakistan och Bangladesh, som fram till 1947 var samlade i en brittisk koloni. Indien med sin hindusik majoritetsbefolkning är fortfarande världens största demokrati, muslimska Pakistan och Bangladesh har däremot utvecklats till diktaturer med mycket låg religiös tolerans. I Indien har den muslimska andelen av befolkningen vuxit under de senaste 80 åren, medan hinduer och sikher, som då utgjorde mellan 20–30 procent av befolkningen, snart inte alls finns i de islamiska grannländerna.
Muslimer är också fattiga. För drygt 59 år sedan var genomsnittsinkomsten i muslimska samhällen två tredjedelar av den i icke-muslimska länder, numera är det inte ens hälften. Islams motvilja mot ränta och understödjande av klanmentalitet har förhindrat utvecklingen av stora företag och fungerande marknader. Koopmans jämför Sydkorea och Egypten, ungefär lika starka ekonomier på 1950-talet, men som sedan utvecklats åt helt olika håll. Sydkoreanerna rankas i dag på plats 34 bland världens rikaste folk, medan Egypten halkat ner från plats 91 till 125.
Å andra sidan har egyptierna blivit många fler. Sydkoreas befolkning har på 50 år vuxit från 32 till 52 miljoner, medan Egyptens mer än tredubblats till 115 miljoner invånare. Kanske just det är muslimernas styrka, deras förmåga att bli fler. Ett tidigare kristet land som Nigeria förväntas bli muslimskt inom någon generation och då har redan våldet mellan grupperna eskalerat under de senaste 25 åren.
I dag utgör muslimer en miljon av den svenska befolkningen och beroende på invandringsvolymer kan de komma att minst fördubblas innan seklets mitt. Koopmans hoppas att liberala och reformistiska krafter kan vända muslimerna i en demokratisk riktning, men frågan hans bok ställer oss är hur mycket islam det svenska samhället tål.
Toppbild. Kravaller i Rosengård i Malmö i samband med Rasmus Paludans koranbränningar påsken 2022. Foto: TT
***
Mitt under den kristna högtiden i “världens mest sekulariserade land” bröt en storm av muslimskt våld ut 2022. Rasmus Paludan, ordföranden för partiet Stram Kurs, reste runt i förorter där han brände koraner och häcklade islam, när ramadan sammanföll med påskfirandet.
Uppretade muslimer löpte amok, 300 poliser och 14 civila skadades av våldet. Polisen kom att beskriva upploppen som ett angrepp mot svensk demokrati. Den materiella skadegörelsen uppgick till åtminstone hundra miljoner kronor och över 200 inblandade i upploppen dömdes sedan till tillsammans flera hundra års fängelse.
Halvmånens fall – Fundamentalismens konsekvenser för den muslimska världen – Ruud Koopmans.
Översättning: Öyvind Vågen
Fri tanke
Iran, Irak, Indonesien, Pakistan, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien fördömde inte kravallerna, men däremot att Sverige lät Paludan hållas.
Bristande integration kan vara en orsak till våldet, men den nederländske sociologen Ruud Koopmans Halvmånens fall visar att det snarare beror på den religion upprorsmakarna bekänner sig till.
Migrationsforskaren Koopmans har studerat muslimer i Sverige och flera andra europeiska länder. De visar sig utgöra en svårintegrerad grupp. Muslimer är i mycket högre utsträckning arbetslösa än andra invandrare och deras barn klarar sig sämre i skolan. Det är också som grupp generellt sett mindre utbildade, oavsett vilket land i världen de lever i.
Enligt Koopmans är ett skäl till det utbrett kunskapsförakt i muslimska samhällen, exempelvis ges fyra gånger fler böcker ut i icke-muslimska länder. I Egypten ges det varje år ut 95 titlar per miljon invånare, i Israel över tusen. Ett historiskt skäl till det är att det Ottomanska riket till skillnad från de europeiska länderna inte vågade släppa tryckpressen fri och lära befolkningen att läsa och skriva.
Antisemitiska, kvinnofientliga och homofoba attityder är ett annat problem. När judar inom EU 2018 fick uppge sin utsatthet för antisemitism, var gruppen minst utsatt i Ungern och mest i Tyskland. Judarna identifierade muslimer som de största förövarna, värre än höger- eller vänsterextremister. De svenska judarna pekade ut muslimer som 40 procent av förövarna och hela 51 procent om trakasserierna bestod av hot och våld. Var tredje svensk jude dolde sin identitet av rädsla för att bli angripen.
På samma vis är muslimska förövare överrepresenterade när det gäller sexuella övergrepp och våld mot kvinnor. Muslimska kvinnor är mer drabbade än andra för relationsvåld och mord inom familjen är väsentligt vanligare bland muslimer.
Efter frigörelsen från de europeiska kolonialherrarna har den religiösa fundamentalismen vuxit sig stark i muslimska länder. I länder som Pakistan, Algeriet, Tunisien och Irak uppfattar omkring 90 procent av befolkningen att deras egen religion är den enda godtagbara. Inte ens var tjugonde svensk delar den uppfattningen, men även de svenska muslimerna sticker ut, för över hälften av dem anser att islams religiösa regler trumfar svensk lag.
En följd av fundamentalismen är krig och terror. Det finns som Koopmans konstaterar snart sagt inget inbördeskrig i världen där muslimer inte är inblandande. Påfallande många muslimer anser att de har rätt att utöva våld mot civila i islams namn, nästan var tredje jordanier och egyptier hyser den uppfattningen och närapå varannan nigeriansk muslim. Stödet för religiöst våld är allra störst bland palestinierna. Bland världens judar och kristna är den uppfattningen i jämförelse försvinnande liten.
Terrorn har mest drabbat muslimerna själva. Under 1970-talet dödades knappt 4 700 människor av terrorattentat i de tio värst drabbade länderna, en knapp fjärdedel av dem i muslimska samhällen. Motsvarande dödstal under 2010-talet var över 130 000 människor och nästan 87 000 av dem i muslimska länder.
Är det inte västerländsk imperialism som ställt till med det här? Koopmans betvivlar det. Bland de forna kolonierna har långt över hälften av de icke-muslimska länderna utvecklats till fria demokratier, medan länder med muslimsk majoritetsbefolkning i dag uteslutande är diktaturer.
Koopmans jämför utvecklingen mellan Mauritius och Maldiverna, två tidigare brittiska kolonier i Indiska oceanen. Mauritius är en stabil demokrati där den hinduiska majoriteten respekterar kristna och muslimer och hela tre presidenter har varit muslimer. Maldiverna var först en demokrati, men har sedan blivit ett auktoritärt muslimskt samhälle med sharialagar (det gäller för en överväldigande majoritet av de muslimska länderna). Sunniislam är den enda tillåtna religionen och landet är ledande exportör av islamistiska krigare.
Ett annat exempel är Indien, Pakistan och Bangladesh, som fram till 1947 var samlade i en brittisk koloni. Indien med sin hindusik majoritetsbefolkning är fortfarande världens största demokrati, muslimska Pakistan och Bangladesh har däremot utvecklats till diktaturer med mycket låg religiös tolerans. I Indien har den muslimska andelen av befolkningen vuxit under de senaste 80 åren, medan hinduer och sikher, som då utgjorde mellan 20–30 procent av befolkningen, snart inte alls finns i de islamiska grannländerna.
Muslimer är också fattiga. För drygt 59 år sedan var genomsnittsinkomsten i muslimska samhällen två tredjedelar av den i icke-muslimska länder, numera är det inte ens hälften. Islams motvilja mot ränta och understödjande av klanmentalitet har förhindrat utvecklingen av stora företag och fungerande marknader. Koopmans jämför Sydkorea och Egypten, ungefär lika starka ekonomier på 1950-talet, men som sedan utvecklats åt helt olika håll. Sydkoreanerna rankas i dag på plats 34 bland världens rikaste folk, medan Egypten halkat ner från plats 91 till 125.
Å andra sidan har egyptierna blivit många fler. Sydkoreas befolkning har på 50 år vuxit från 32 till 52 miljoner, medan Egyptens mer än tredubblats till 115 miljoner invånare. Kanske just det är muslimernas styrka, deras förmåga att bli fler. Ett tidigare kristet land som Nigeria förväntas bli muslimskt inom någon generation och då har redan våldet mellan grupperna eskalerat under de senaste 25 åren.
I dag utgör muslimer en miljon av den svenska befolkningen och beroende på invandringsvolymer kan de komma att minst fördubblas innan seklets mitt. Koopmans hoppas att liberala och reformistiska krafter kan vända muslimerna i en demokratisk riktning, men frågan hans bok ställer oss är hur mycket islam det svenska samhället tål.
Toppbild. Kravaller i Rosengård i Malmö i samband med Rasmus Paludans koranbränningar påsken 2022. Foto: TT
***
