Washington DC – supermaktens bultande hjärta

Att kalla Washington DC för vår tids Rom är måhända att ta i, många metropoler runt om i världen tävlar om det finansiella och kulturella inflytandet, men det är onekligen där i supermaktens hjärta som världens politiska makt är mest koncentrerad.

Georgetown-författaren Maria Bouroncle och Washington-journalisten Karin Henriksson, berättar om staden och dess historia i den nya boken Washington DC. Vi får tips om sevärdheter, boenden, shopping och mat, sport- och kulturupplevelser, men det mest intressanta är förstås stadens förflutna och framtid.

Det var USA:s förste president George Washington som grundade Washington DC 1790 vid staden Georgetown och Potomacfloden i Maryland på gränsen till Virginia. Den unga republikens huvudstad var en kompromiss, i stället för att förlägga den till Philadelphia eller New York valde man att bygga en helt ny.

Det har också gjort att dess distrikt, District of Columbia, fått en nationell särprägel som uppfattats både privilegierad och diskriminerande för dess medborgare. DC är inte en egen delstat och har ingen representant med rösträtt i kongressen, men dess invånare har rätt att rösta i presidentvalet. Den federala närvaron gör att pengar pumpats in i alla institutioner och myndigheter som är förlagda till staden, men washingtonborna betalar alltså skatt utan att ha samma rättigheter som andra amerikaner. Först på 1970-talet fick staden en egen borgmästare och folkvald församling för den lokala förvaltningen.

Presidentparen har satt sin prägel på Washington DC genom åren. Bouroncle och Henriksson berättar hur flärdfulla John F. och Jacqueline Kennedy tillföra staden smak och glamour, Ronald och Nancy Reagan ordnade banketter och florerade i de rika salongerna. De mer akademiskt sinnade Bill och Hillary Clinton ordnade sena samtalskvällar för politiknördar medan stugsittarna George W. och Laura Bush mest höll sig hemma i Vita huset. Barack och Michelle Obama syntes ofta ute på stadens restauranger medan både makarna Biden och Trump har hållit en låg profil i huvudstaden och i stället rest hem till Delaware respektive Florida och New Jersey på helgerna.

Makten drar förstås till sig lobbyister och opinionsbildare. Bouroncle och Henriksson berättar om de tankesmedjor som febrilt arbetar för att påverka politiken. Här finns utöver presidentens tjänstebostad Vita huset förstås Kapitolium där kongressens kammare representanthuset och senaten sammanträder och inte minst Högsta domstolen som ständigt uppvaktas av demonstranter som vill få de nio domarna att tolka konstitutionen på det ena eller andra viset. Åtminstone historiskt sett har också medierna i Washington DC fått starkt inflytande i förhållande till sin publik, frågan är om någon tidning varit så mäktig som Washington Post eller den ständigt omstridda public service-kanalen PBS.

Maktkoncentrationen har också i tid och otid uppfattats vara en källa till korruption och dekadens. Länge talades det om politikernas utsvävande livsstilar med spritluncher, strippor och älskarinnor (inte minst president Bill Clintons affär med den unga praktikanten Monica Lewinsky). Här finns också föreställningen eller misstanken om “den djupa staten”, att den federala byråkratin lever sitt eget liv oberoende av den representativa makten. Ronald Reagan så väl som Donald Trump har talat om att “tömma träsket” Washington DC, en bild som Bouroncle och Henriksson finner träffande eftersom staden faktiskt är byggd på en sumpmark.

Trump har inte bara talat om det, utan också tagit tag i saken. Bouroncle och Henriksson berättar om hur hårt han gått fram för att skära ner utgifterna i den federala statsapparaten. Värst har den federalt finansierade biståndsorganisationen USAID drabbats. Grundad av Kennedy 1961 var den fram till i år världens största biståndsgivare med en budget på över 43 miljarder dollar om året. Nu har Trump stängt ner den och de 10 000 anställda har fått gå hem. Verksamheten har i stället till utrikesdepartementet för att få direkt politisk kontroll över biståndspengarna.

Washington DC har också ett rikt kulturliv och är just därför också ett blodigt slagfält i det pågående kulturkriget mellan konservativa och liberaler. Trump har nu givit tydliga anvisningar om att det är slut på modernistisk arkitektur för federala byggnader, de ska gå tillbaka till den klassiska stil som också länge präglade dem. Han har också tillsatt sig själv som ordförande för Kennedy Center, USA:s “nationalscen”, som varje år sätter upp 2 000 föreställningar inom symfonisk musik, opera, jazz, musikal, teater och dans. Trump vill driva dess innehåll i en mer patriotisk riktning och nu ska Jesus födelse firas stort där varje jul.

Washington DC har också hemsökts av mindre symboliskt våld. Under 60-talets drabbades staden av svåra raskravaller och sedan dess har den afroamerikanska befolkningen minskat. Den 6 januari stormade Trumps anhängare Kapitolium efter att han förlorat presidentvalet mot Joe Biden, men vägrat erkänna sig besegrad. Nästan 700 personer greps efter stormningen, men nu när Trump åter är president har han genomfört omfattande benådningar och strafflindringar för dem som dömts i samband med den.

Washington DC har länge varit en plats för mänsklig mångfald. Tidigt var det en stad som fria svarta begav sig till för att få leva i en mer skyddad tillvaro undan slaveri och förföljelse. Det har också länge varit en plats dit många invandrare begivit sig, exempelvis finns här sedan kejsare Haile Selassie störtades på 1970-talet har staden USA:s största etiopiska befolkning. I dag är Washington DC en så kallad “fristad”, men har valt att minimalt samarbeta med federala migrationsmyndigheter för att de invandrare som befinner sig där illegalt ska undkomma utvisning.

Samtidigt är Washington DC är en stad som plågats av hög kriminalitet och stor hemlöshet. Bostadspriserna är dubbelt så höga som det amerikanska genomsnittet, något som är förvånande med tanke på hur förfallna många områden är. USA:s nuvarande president Donald Trump har varit kritisk mot just det och hotat med att den federala staten åter ska ta över förvaltningen av huvudstaden, men samtidigt har brottsligheten minskat och skoleleverna gör bäst ifrån sig i hela landet.

Trots allt har Washington DC, som Bouroncle och Henriksson konstaterar, framtiden för sig. Det är en studentstad, ett it-centrum och en kulturmetropol med över 700 000 invånare, långt mycket större än den administrativa småstad som grundlagsfäderna en gång grundade.

***

Läs även: I Linnés växtsamling kan vi se Guds ansikte

Läs även: I Linnés växtsamling kan vi se Guds ansikte