Den franske stjärnan lärde sig skånska för filmrollen

I John Skoogs andra långfilm, Värn, spelar den franske skådespelaren Denis Lavant daglönaren Karl-Göran Persson som under kalla krigets dagar bygger om sitt hem till ett skyddsvärn.

– Jag tycker det är fantastiskt att John valde mig att spela en man från skånska landsbygden. Jag kommer från Paris förorter, men här spelar jag en skånsk man som har funnits på riktigt, säger Denis Lavant.

Han fortsätter:

– Varje dag som jag jobbade på Värn innebar små kraftmätningar, för att jag skulle sätta mig in i en verklighet som jag inte alls kände till. Utmaningar som att lära mig om lantbruk eller att bygga ett hus var något nytt, och Johns förtroende för mig gav mig svängrum att improvisera och utforska rollens fysiska egenskaper. Karl-Göran är en man som går väldigt mycket.

Denis Lavant är berömd för sin roll som officeren Galoup i landsmannen Claire Denis prisade film Beau Travail (1999) som utspelar sig bland franska främlingslegionärer i Djibouti i slutet av 1990-talet

– I motsats till Beau travail, där Agnès Godard improviserade mycket med handkamera, så var Itas Zbroniec-Zajt tagningar extremt precist konstruerade med komplicerade kamerarörelser. Jag insåg att min uppgift var att placera den här rollfiguren med all hans humanitet i den här filmiska kontexten, lite som att ge liv åt en välplanerad målning.

– Det var en utmaning för mig att vänta varje morgon. Å andra sidan kan man jämföra med Beau travail och säga att i båda filmerna så förväntas jag reagera på klimatet, fast de är väldigt olika. Dessutom är karaktären väldigt tyst, vars uttryck ofta är fysiskt. Jag tänkte på stumfilmsaktörer som Buster Keaton.

Jag tänkte faktiskt på Keaton när jag såg filmen. Det är sant att väldigt mycket av rollen är fysisk, men du tvingas också att prata svenska och även sjunga på svenska. Hur var det att bemästra det?

– Det var en riktig utmaning, men allt är utmanande på något sätt. Det är inte första gången jag agerar på ett språk jag inte kan. Leos Carax Merde är det mest extrema exemplet, där jag tvingades tala ett påhittat språk. Mitt sätt att jobba är franskt. Det är inte som Actors Studio och det fantastiska var att mitt sätt att jobba var möjligt under jobbet med Värn. Jag lärde mig inte på riktigt att bygga eller prata svenska, utan jobbet innebär att vara tillgänglig för att under en period gå in i de olika momenten.

– Jag var på plats i Skåne i två månader, vilket gav mig tid, inte bara att lära mig språket utan också att gå in i den här väldigt ensamma rollfiguren. Sedan fick jag en inspelning av Johns mamma som hjälpte mig. Samtidigt var det viktigt för mig att alltid förstå de repliker jag sade.

Värn påminde mig om Béla Tarrs filmer. Pratade regissören med skådespelarna om estetiken och idén bakom kameraåkningarna?

– Nej, han pratade inte alls om det, men det du säger är sant. När jag såg filmen tänkte jag exempelvis på Werckmeister Harmonies med de stränga svartvita bilderna och mannen som vandrar mycket. Vi pratade inte alls om andra filmer.

– Däremot pratade vi om två dokument som han skickade till mig. Den ena var Kafkas Bygget, det andra var ett dokument av den franska konstnären Henri Darger. Han har skrivit en text om flickor som kämpar mot en osynlig fiende. Jag kände redan till båda referenserna. Darger jobbade på ett sjukhus hela sitt liv och hans konstverk upptäcktes först efter hans död. Han var en ensam person precis som Karl-Göran Persson.

– Det var många saker som sammanstrålade med John. Dels sånt jag kände till och annat som var nytt för mig. Det spännande är när olika saker ekar mot varandra och skapar ett nytt sammanhang. Trots att Karl-Göran Persson var en ny bekantskap för mig så fanns det också familjära element.

Är det en stor skillnad att jobba med en ung regissör som gör en av sina första filmer, jämfört med att jobba med folk som har haft en lång karriär?

– Med några undantag har jag mest jobbat med unga regissörer. Carax var ung när vi började jobba tillsammans. Många unga regissörer kommer till mig. Kanske för att jag är tillgänglig och för att jag gärna gör kortfilmer. Jag tycker det är intressant att vara med en regissör från början av dennes karriär.

Har du något nytt projekt på gång?

– Nej! (skrattar) Jag jobbar mycket på teatern, vilket tar mycket tid. När det gäller film så tycker jag att de mest intressanta projekten finns utomlands, som nu med John och tidigare med Harmony Korine. Jag ska snart spela in en film i Belgien. Sedan har jag en film i Ecuador. Det känns som att det är svårt att hitta intressanta projekt i Frankrike, även om det finns regissörer som Carax, Denis eller Philippe Ramos som jag gjorde Captain Ahab med 2008.

Toppbild: Denis Lavant som bonden Karl-Göran Persson i ”Värn”.

***

Läs även: Svensk film älskas utomlands – men ratas på hemmaplan

Läs även: Ett av filmhistoriens mest unika kapitel