Den vita terrorn – i Arktis kan ingen höra dig skrika
Ruskiga The Terror förliste i strömmen av serier, men nu har SVT Play bärgat en modern skräckpärla. I Arktis möter en fördömd expedition en iskall vit terror.
I maj 1845 seglade de två toppmoderna fartygen Erebus och Terror från hamnen i Greenhithe i Kent. Deras mål var att finna en nordvästlig passage genom Arktis och på så vis korta handelsleden till Kina. Expeditionen slutade i en katastrof, skeppen frös fast i isen under flera år. När de i april 1848 övergavs hade befälhavaren John Franklin och ett par dussin män dött och resten av besättningen försvann spårlöst när de försökte finna en väg till det kanadensiska fastlandet. Exakt var som hände med dem där ute är inte helt visst. Sjukdomar, svält och rent av kannibalism (i kvarlevor har man funnit spår av knivhugg), befarar man. Först 2014 återfanns vraket efter Erebus och två år senare hittades också resterna av Terror.
Historien inspirerade den amerikanske författaren Dan Simmons att skriva romanen The Terror (2007), en fantasifull, men fasansfullt realistisk skildring av isoleringens och paranoians psykologi. Drygt tio år senare filmatiserades den av landsmannen David Kajganich och den mer namnkunnige britten Ridley Scott som en gastkramande tv-serie. The Terror (2018) har drunknat i den väldiga strömmen av serier på senare år, men när den nu finns att se på SVT Play är det något av en svunnen klassiker som flyter upp till ytan.
Precis som i Simmons bok befolkas serien av riktiga historiska gestalter. I de ledande rollerna ser vi Ciarán Hinds som Franklin, Jared Harris som den irländske sekonden Francis Crozier och Tobias Menzies spelar kommendörkaptenen James Fitzjames. Det psykologiska spelet dem emellan är den stora behållningen, hur de försöker upprätthålla auktoritet i en sammanfallande ordning och befälsstruktur, samtidigt som de spelar ut varandra i vad de personligen tror kommer få dem att överleva.
De är fast ute i ett mörkt ingenmansland av is över vilket midvintersolen bara för en kort stund kastar sitt ljus. Inom den genomfrusna besättningen gror snart inte bara hunger, depression och fyllesjuka, utan också misstron och vansinnet, ryktena och konspirationerna. Bland dem finns det dessutom någon som inte är den han utger sig för att vara.
Tragedin beseglas av den inkompetente och strängt religiöse Franklins ärelystna högmod, hans blinda tro på Guds försyn och sin egen förmåga leder hela expeditionen ner i ett iskallt helvete. Ett olyckligt och olycksbådande möte med inuiter leder till förödande konsekvenser för engelsmännen. Plötsligt börjar besättningen decimeras, en efter en försvinner under mystiska omständigheter och det sprider allt större oro och desperation bland dem.
Den socialpsykologiska fasan är den verkliga terrorn i The Terror, hur människor blir och förändras under extrema förhållanden. Som fond finns det viktorianska klassamhällets underskott på människovärde och önskan om att till varje pris klättra på den stegen och vinna erkännande. Allt handlar om att upprätthålla en moralisk fasad, därunder ruvar hyckleriet och avunden.
Serien knyter an till en särskild skräcktradition där just expeditioner på villovägar isoleras och försvinner under mystiska omständigheter, från H. P. Lovecrafts kortroman Vansinnets berg (1936) till John Carpenters film The Thing (1982), men de utspelar sig på Antarktis sydligare breddgrader.
Urförlagan är Edgar Allan Poes Arthur Gordon Pyms äventyr (1838), en historia om förlisningar, myteri och kannibalism. I slutet av romanen följer huvudpersonen med på en expedition till Sydpolen där de träffar på en helt främmande fauna, fientliga helsvarta människor (varken tänder eller ögonglober är vita) och möter till sist en jättelik mystisk vit varelse.
De spekulativa övernaturligheterna tillför egentligen inte något till serien, det är som att det inte finns tilltro till att den jordnära fasan i berättelsen skrämmer tillräckligt. The Terror för tankarna till Scotts klassiska skräckfilm Alien (1979), i vilken ett rymdskepp ur kurs påträffar en ren demonisk livsform på en främmande planet.
I Alien är det i den mörka kalla rymden som skriken på hjälp inte hörs, i The Terror är det Arktis väldiga vita vidder.
I maj 1845 seglade de två toppmoderna fartygen Erebus och Terror från hamnen i Greenhithe i Kent. Deras mål var att finna en nordvästlig passage genom Arktis och på så vis korta handelsleden till Kina. Expeditionen slutade i en katastrof, skeppen frös fast i isen under flera år. När de i april 1848 övergavs hade befälhavaren John Franklin och ett par dussin män dött och resten av besättningen försvann spårlöst när de försökte finna en väg till det kanadensiska fastlandet. Exakt var som hände med dem där ute är inte helt visst. Sjukdomar, svält och rent av kannibalism (i kvarlevor har man funnit spår av knivhugg), befarar man. Först 2014 återfanns vraket efter Erebus och två år senare hittades också resterna av Terror.
Historien inspirerade den amerikanske författaren Dan Simmons att skriva romanen The Terror (2007), en fantasifull, men fasansfullt realistisk skildring av isoleringens och paranoians psykologi. Drygt tio år senare filmatiserades den av landsmannen David Kajganich och den mer namnkunnige britten Ridley Scott som en gastkramande tv-serie. The Terror (2018) har drunknat i den väldiga strömmen av serier på senare år, men när den nu finns att se på SVT Play är det något av en svunnen klassiker som flyter upp till ytan.
Precis som i Simmons bok befolkas serien av riktiga historiska gestalter. I de ledande rollerna ser vi Ciarán Hinds som Franklin, Jared Harris som den irländske sekonden Francis Crozier och Tobias Menzies spelar kommendörkaptenen James Fitzjames. Det psykologiska spelet dem emellan är den stora behållningen, hur de försöker upprätthålla auktoritet i en sammanfallande ordning och befälsstruktur, samtidigt som de spelar ut varandra i vad de personligen tror kommer få dem att överleva.
De är fast ute i ett mörkt ingenmansland av is över vilket midvintersolen bara för en kort stund kastar sitt ljus. Inom den genomfrusna besättningen gror snart inte bara hunger, depression och fyllesjuka, utan också misstron och vansinnet, ryktena och konspirationerna. Bland dem finns det dessutom någon som inte är den han utger sig för att vara.
Tragedin beseglas av den inkompetente och strängt religiöse Franklins ärelystna högmod, hans blinda tro på Guds försyn och sin egen förmåga leder hela expeditionen ner i ett iskallt helvete. Ett olyckligt och olycksbådande möte med inuiter leder till förödande konsekvenser för engelsmännen. Plötsligt börjar besättningen decimeras, en efter en försvinner under mystiska omständigheter och det sprider allt större oro och desperation bland dem.
Den socialpsykologiska fasan är den verkliga terrorn i The Terror, hur människor blir och förändras under extrema förhållanden. Som fond finns det viktorianska klassamhällets underskott på människovärde och önskan om att till varje pris klättra på den stegen och vinna erkännande. Allt handlar om att upprätthålla en moralisk fasad, därunder ruvar hyckleriet och avunden.
Serien knyter an till en särskild skräcktradition där just expeditioner på villovägar isoleras och försvinner under mystiska omständigheter, från H. P. Lovecrafts kortroman Vansinnets berg (1936) till John Carpenters film The Thing (1982), men de utspelar sig på Antarktis sydligare breddgrader.
Urförlagan är Edgar Allan Poes Arthur Gordon Pyms äventyr (1838), en historia om förlisningar, myteri och kannibalism. I slutet av romanen följer huvudpersonen med på en expedition till Sydpolen där de träffar på en helt främmande fauna, fientliga helsvarta människor (varken tänder eller ögonglober är vita) och möter till sist en jättelik mystisk vit varelse.
De spekulativa övernaturligheterna tillför egentligen inte något till serien, det är som att det inte finns tilltro till att den jordnära fasan i berättelsen skrämmer tillräckligt. The Terror för tankarna till Scotts klassiska skräckfilm Alien (1979), i vilken ett rymdskepp ur kurs påträffar en ren demonisk livsform på en främmande planet.
I Alien är det i den mörka kalla rymden som skriken på hjälp inte hörs, i The Terror är det Arktis väldiga vita vidder.
