Han visade klassamhällets förbjudna kärlek och drömmar
Bo Widerberg bröt med Ingmar Bergmans existentiella kammarspel och tog filmen ut i svenskarnas verklighet. Nu berättar en ny film om hans liv och skapande.
Bo Widerberg bröt med Ingmar Bergmans existentiella kammarspel och tog filmen ut i svenskarnas verklighet. Nu berättar en ny film om hans liv och skapande.
Den 32-årige författaren Bo Widerberg (1930–1997) svingade mot självaste demonregissören när han i Visionen i svensk film (1962) ville föra den internationellt aktade svenska filmkonsten i en ny riktning. Ingmar Bergman kallade han ”vår andes dalahäst i världen” och beskrev geniets filmer som ”en exportvara höljd i exotism”.
När Widerberg nu stack ut hakan fick han möjligheten att visa vad han själv gick för. Widerberg ville bort från Bergmans psykologiska kammarspel i högborgerliga miljöer eller nattsvarta existentiella mysteriespel i en sagolik medeltid. Med Jan Troell bakom linsen och Thommy Berggren framför kameran kom han att förändra svensk film. Nu skulle riktiga liv och vanliga människor skildras, arbetarna skulle få stå i filmljuset.
Filmen var knappast främmande för Widerberg, hans mest framgångsrika roman var den vågade Erotikon (1957), namngiven efter Mauritz Stillers klassiska film från 1920. Det är en berättelse om den gränslösa kärleken och otillåtna överskridande romanser var något han skulle återvända till.
Den malmöitiske filmskaparen var son till kontorsvaktmästaren Arvid Widerberg som blev en framgångsrik självlärd målare och grafiker efter att han börjat roa sig med sonens penslar och färger. I dag finns dennes verk bland annat representerade i Moderna museets samlingar. Konsten som något frigörande och vägen till ett rikare liv finns som ett genomgående motiv i Widerbergs filmer.
Det ser vi redan i debuten Barnvagnen (1963). Fabriksarbeterskan Britt Larsson (Ingrid Taube) vantrivs i tillvarons tristess och flyr den tillsammans med rörläggaren Robban (Lars Passgård), som bär på stora drömmar om att bli popsångare. Hon blir gravid, men de mäktar inte med att leva med varandra. I stället söker hon tröst hos den intellektuelle Björn (Thommy Berggren) som med sin borgerliga bakgrund kan visa henne en förunderlig värld av konst och musik.
Med Kvarteret Korpen (1963) visade Widerberg var skåpet skulle stå. Vi förs till Malmö 1936, ännu plågat av depressionen. Det är tid för första maj-tåget och Berlinolympiaden närmar sig. Berggren spelar Anders som bor i fattigkvarteret Korpen med sin svårt alkoholiserade far och de hårt arbetande modern som försörjer familjen. Anders drömmer om att bli författare och en dag kommer brevet från det stora förlaget i Stockholm som ska bli biljetten till ett annat bättre liv. Filmen nominerades till en Oscar för bästa utländska film.
Stor internationell uppmärksamhet fick också den romantiska tragedin Elvira Madigan (1967). Berggren och Pia Degerman gestaltar den förbjudna och dödliga kärleken mellan lindanserskan Elvira Madigan och löjtnanten Sixten Sparre. Widerbergs och Berggrens sista film tillsammans blev Joe Hill (1971) om den Gävleborne amerikaemigranten, fackföreningskämpen och protestsångaren med samma namn.
Ådalen 31 (1969) Oscarsnominerades som bästa utländska film. Den skildrar Ådalshändelserna när svensk militär sköt ihjäl strejkande och demonstrerande arbetare 1931. Tonåringen Kjell Andersson (Peter Schildt) har fått jobb på brukets kontor och undervisas i konst, musik och goda seder av disponentens fru (Anita Björk). Samtidigt blir han förälskad i hennes dotter Anna (Marie De Geer).
Widerberg vände sig sedan till kriminalromanen för sin samhällskritik. Maj Sjöwall och Per Wahlöös Martin Beck-deckare Den vedervärdige från Säffle (1971) filmatiserades som Mannen på taket (1976) och Leif G. W. Perssons debutroman Grisfesten (1978) som Mannen från Mallorca (1984). I bägge ser vi Sven Wolter i rollen som samvetsgrann polis som ställs inför korruption, kåranda och maktmissbruk inom den egna organisationen.
Widerbergs sista film blev den Oscarsnominerade Lust och fägring stor (1995) i vilken han knöt samman sina teman om klassamhället, kärleken och konsten. Sonen Johan Widerberg spelar 15-åringen Stig som inleder en affär med den 37-åriga lärarinnan Viola (Marika Lagercrantz) samtidigt som hennes alkoholiserade och bankrutte make lär honom om musiken och de högre konsterna.
Nu är det biopremiär för Fokus filmskribent Jon Asps och Mattias Nohrborgs kritikerrosade dokumentär I huvudet på Bo som skildrar Widerbergs liv och skapande.
Toppbild. Filmskaparen Bo Widerberg vid hamninloppet till hemstaden Malmö 1966. Foto:Lars Åström / Skåne-Reportage / TT
***
Läs även: När datornördarna blev filmhjältar