Doktor Zjivagos långa väg tillbaka
När manuskriptet till »Doktor Zjivago« var klart efter tio års arbete, i december 1955, återstod att hitta en förläggare. Ingen rysk förläggare skulle vilja eller våga ge ut den, och risken för repressalier mot Boris Pasternak för hans illojala berättelse var överhängande. Detta blev upptakten till ett händelseförlopp som låter som taget från en Le Carré-roman.
Bakom utgivningen av den första ryska utgåvan döljer sig ett politiskt spel mellan öst och väst, en kamp mellan underrättelsetjänster som såg »Doktor Zjivago« som farligt sprängstoff och väsentlig för utgången av Kalla kriget. Genom en mellanhand lät Pasternak smuggla ut manu-skriptet ur Sovjet till förläggaren Giangiacomo Feltrinelli i Milano. Pasternak ville uttryckligen inte att den skulle ges ut i USA eftersom det kunde ses som ett tecken på att han kollaborerade med amerikanerna och äventyra hans säkerhet. I slutet av 1957 kom den första italienska utgåvan ut – trots KGB:s försök att stoppa den – och sålde slut inom några veckor. Samtidigt hade CIA noggrant följt händelseförloppet och börjat smida egna planer.
Nu i dagarna var det 60 år sedan författaren och poeten Boris Pasternak dog i sin bostad utanför Moskva. Två år dessförinnan hade han belönats med Nobelpriset i litteratur, till stor del som ett erkännande för hans i dag mest kända verk, »Doktor Zjivago«. Pasternak började skriva på romanen 1945. Den berättelse som växte fram baserades på hans erfarenheter av det tumult som hade präglat Rysslands 1900-tal, med världskrig, revolutioner, inbördeskrig och politiskt förtryck. Det var ingen ideologiskt motiverad berättelse, men den var individualistisk och brydde sig inte om att glorifiera Sovjetunionens historia. Tillräckligt för att skapa uppståndelse, menar Petra Couvée, nederländsk översättare och författare som tillsammans med Peter Finn skrivit boken »The Zhivago affair: The Kremlin, the CIA, and the battle over a forbidden book«.
»Även om det inte är en politisk bok så ansågs dess ton och tematik och vissa saker som sägs om revolutionen och det sovjetiska experimentet, särskilt av Jurij Zjivago, vara chocke-rande stötande av landets kulturella byråkrater«, berättar Petra Couvée via mejl.
»Romanens kristna undertoner, framför allt i form av dikterna som utgör dess coda, var också oförståeliga för ett ledarskap som hade försökt utrota allt religiöst utövande.«
Inför arbetet med »The Zhivago affair« lyckades Couvée och Finn 2012 få CIA att offentliggöra cirka 100 tidigare hemlighetsstämplade dokument om CIA:s inblandning i tryckningen och distributionen av »Doktor Zjivago« – dokument som nu finns allmänt tillgängliga på CIA:s webbplats. I ett av dokumenten, daterat 12 december 1957, framgår att underrättelsetjänsten ansåg »Doktor Zjivago« vara det viktigaste litterära verk som hittills kommit ut från östblocket och att det borde publiceras i så många utländska utgåvor som möjligt. Litterära utmärkelser som Nobelpriset nämndes som ett sätt att öka spridningen för att skapa debatt världen över och få kritiska röster att höjas mot regimen. Att CIA uttryckligen nämnde Nobelpriset och att Pasternak tilldelades priset året därpå har gett upphov till rykten om att underrättelsetjänsten ska ha utövat inflytande på Svenska Akademiens beslut. Det finns dock inga belägg för detta i de släppta CIA-dokumenten. Fokus låg på att få ut boken till läsarna. Feltrinelli hade med den italienska utgåvan redan satt hjulen i rullning i västvärlden. CIA blickade i stället österut.
» CIA:s huvudsakliga mål var att föra tillbaka romanen in i Sovjetunionen och in i händerna på läsarna där«, berättar Petra Couvée.
Projekt Aedinosaur inleddes, vilket gick ut på att smuggla in en rysk utgåva av romanen i Sovjet. Eftersom romanen bannlysts i Sovjet och ännu bara fanns i översatta versioner beslutade CIA att själv låta trycka upp den på ryska. Den 13 januari 1958 noterade CIA i ett av dokumenten: »Vi har erhållit mikrofilmen med det ryska manuskriptet [ ... ] Vår nuvarande plan är att publicera den ryska texten i en ›svart‹ utgåva.« Med »svart« menas utan att först få tillåtelse av upphovsrättsinnehavaren Feltrinelli.
Ett nederländskt förlag anlitades för att trycka upp den ryska utgåvan i Haag, i syfte att undvika misstankar om amerikansk inblandning och att skydda Pasternak. Planen var att dela ut exemplar till sovjetiska resenärer under Expo 58, världsutställningen i Bryssel som lockade över 40 miljoner besökare. I ett särskilt kärnfullt stycke från ett CIA-dokument, en promemoria till befälhavare inom Sovjetdivisionen, daterat 24 april 1958 står följande att läsa: »Den här boken har ett stort propagandavärde, inte bara för dess faktiska budskap och tankeväckande natur, men också för omständigheterna kring utgivningen: vi har tillfället att få sovjetiska medborgare att undra vad som är fel med deras regering, när ett ansenligt litterärt verk av den man som erkänts vara den största nu levande ryska författaren inte finns tillgängligt ens i hans eget land på hans eget språk, för hans folk att läsa.«
Ett 40-tal länder deltog med var sin paviljong under världsutställningen. I den sovjetiska möttes besökarna av en 15 meter hög bronsstaty av Lenin och en modell av Sputnik. I den amerikanska bjöds besökarna på Coca-Cola och färgtelevision. Att dela ut »Doktor Zjivago« i den var uteslutet. Boken skulle bara avfärdas som amerikansk propaganda. CIA hittade i stället en bundsförvant i Vatikanstatens paviljong. Distributionen av »Doktor Zjivago«, med dess frispråkighet och kristna undertoner, visade sig ligga även i Vatikanens intresse. Så kom det sig att hundratals sovjetiska resenärer som besökte Vatikanens paviljong i Bryssel i september 1958 för att diskutera religion med prästerna på plats, också leddes till ett dolt bibliotek i paviljongen där de fick den första ryska utgåvan av »Doktor Zjivago« i sina händer.
CIA följde upp med en miniatyrutgåva året därpå, utformad för att, enligt ett dokument 16 juli 1959, »lätt kunna döljas och passa i en mans kostym eller byxficka«. Turister, arbetsresande, sjömän, utbytesstudenter, alla som hade anledning att resa in i Sovjet-unionen, närmades av CIA-agenter med exemplar av boken.
En officiell rysk utgåva var ännu avlägsen. Julie Hansen, litteraturvetare och docent i slaviska språk vid institutionen för moderna språk i Uppsala, berättar:
– Det dröjde hela tre decennier innan romanen kunde ges ut i Sovjetunionen 1988, tack vare Gorbatjovs reformer. Men eftersom »Doktor Zjivago« kom ut samtidigt som många andra tidigare förbjudna verk blev det inte någon större sensation. Pasternak är därför fortfarande mer känd som poet i Ryssland, medan läsare i andra länder tänker på honom som romanförfattare.
I dag är Pasternak och »Doktor Zjivago« inte längre politiskt laddade, utan en naturlig del av den ryska litteraturkanon, menar Julie Hansen, och fortsätter:
– »Doktor Zjivago« ingår nu som läsning i gymnasiet och på de humanistiska programmen på universiteten i Ryssland och tillhör den klassiska litteraturen tillsammans med Tolstoj och Dostojevskij. Den politiska naturen är borta. Nu uppskattas romanen för dess litterära kvaliteter och teman som berör oss alla – kärleken, konsten, livet, döden.
Vilken faktisk inverkan projekt Aedinosaur hade på Kalla kriget får vi förmodligen aldrig veta. Men Zjivago-kontroversen orsakade allvarlig skada på bilden av Sovjet i omvärlden, anser Petra Couvée. CIA skriver i en inledande text till de släppta dokumenten att »dokumenten i den här samlingen visar hur effektiv ›mjuk makt‹ kan influera globala händelser och utrikespolitik«.
Pasternak tillbringade sina sista dagar i sin datja i byn Peredelkino. Hans hälsoproblem tilltog. Han hade uteslutits från sina författarkretsar, utmålats som landsförrädare och var under ständig uppsikt av KGB. Den 7 maj 1960 drabbades han av en hjärtattack. Han återhämtade sig aldrig utan dog den 30 maj med konstaterad lungcancer.
Precis som Pasternak lider Jurij Andrejevitj Zjivago av ett svagt hjärta. I romanens sista kapitel säger han:
»Av det överväldigande flertalet av oss krävs en ständig falskhet, som har satts i system. Det är omöjligt att utan men för hälsan dag efter dag uppträda på ett rakt motsatt sätt mot vad man känner: ivrigt försvara det man inte tycker om och hyckla glädje över det som bringar en olycka.« <
***
FAKTA: Pasternak och Nobelpriset
Boris Pasternak nominerades till Nobelpriset i litteratur första gången 1946 av Cecil Maurice Bowra, brittisk professor i poesi vid Oxford. Tilldelades priset 1958, året efter att »Doktor Zjivago« publicerats i Italien, för »hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område«.
Efter Svenska Akademiens tillkännagivande lät Pasternak meddela via telegram att han kände sig oändligt tacksam och överväldigad. Fyra dagar senare skickade han ett nytt telegram där han tackade nej till priset. Det var inte bara han själv som riskerade repressalier – hans älskarinna Olga Ivinskaja riskerade att skickas till ett Gulagläger.
1989 tilläts Jevgenij Borisovitj Pasternak resa till Stockholm för att ta emot Nobelpriset å sin faders vägnar, drygt 30 år efter tillkännagivandet.
