Du sköna gamla värld – William Morris återför oss till rötterna
Arts & Crafts-rörelsens arv ser vi William Morris mönster på tapeter, porslin och örngott. Det naturnära idealet är viktigare än någonsin i AI-tider.
Kapitlet “The Nature of Gothic” i den andra volymen av John Ruskins The Stones of Venices (1853) fick ett omvälvande inflytande i dess samtid. Den engelske konsthistorikern och kritikern Ruskin skrev ut sina estetiska och politiska ideal, han vände sig mot samtidens industrialisering och hur människan slets isär av fabrikernas arbetsdelning. Enligt Ruskin är det just det som styckar oss, själ och kropp samverkar inte längre i en enhet, de tänkande skiljs från de arbetande.
För honom fanns en mänsklig ordning allra tydligast manifesterat i medeltidens fantasifullt utsmyckade gotiska konst och arkitektur, som enligt hans idealisering gav uttryck för det fria, kreativa och innerliga arbete som utförs av människans händer i stället för av maskiner. För den protestantiskt präglade Ruskin var arbetet vägen till ett lyckligt och meningsfullt liv, den
industriella ekonomin har förfrämligat oss från det med sina mekaniska och uppdelade tillverkningsprocesser.
Gotikens väsen var för Ruskin det vilt organiskt växande, ett direkt band till naturen och i förlängningen till dess skapare. På så vis kan människan i både kropp och ande förankras i Gud. I det gotiska finns också den brokiga tillvaron samlad, livets ljus och mörker samspelar i det oreglerade, ofullständiga och öppet strävande.
Ruskin förkastade klassicismens vurm för antikens symmetriska perfektion och såg hur den förebådat industrialismen och modernitetens instrumentalistiska nyttotänk. Här finns också en viktig politisk insikt, samhället kan inte läggas till rätta enligt en utopisk modell, det måste få växa och förändras fritt, brokigt och ofullständigt, dynamiskt levande.
Ruskin fick en samling apostlar i de nya unga bildkonstnärer som romantiskt idealiserade och omfamnade den medeltida kulturen och andligheten. Prerafaeliterna, “de som kommer före Rafael”, sökte ett uttryck bortom det de betraktade som mekaniska reproduktioner av de gamla renässansmästarna. I den medeltida konstens kristna symbolik försökte de finna svar på samtidens sociala frågor. Genom konsten skulle livets motsättningar fångas i en vision och i centrum för deras skapande var de eviga existentiella frågorna om livet, döden och kärleken.
En av prerafaeliternas efterföljare var William Morris. Han skapade inte bara enskilda konstverk utan utvecklade också en hel produktion av hantverksföremål som skulle bringa personlighet och skönhet som en motkraft till den nya industriella erans masstillverkning. På så vis blev han en ledande gestalt för den så kallade Arts & Crafts-rörelsen med dess gotiska och lantliga ideal för formgivning. Bruksföremål, byggnader och trädgårdar, människans alla omgivningar, skulle sammanfalla i en skön visuell miljö. Ett exempel på det var Morris eget hem Kelmscott vid Themsen.
Han lämnade också avtryck som författare. I sin socialistiska utopi Nytt från en ny värld (1890) sammanförde Morris Karl Marx vision om det klasslösa samhället med den romantiska natursynen och skildrar en framtid där människor lever i egendomsgemenskap på landsbygden och som en inlemmad del av landskapet. Äventyrsromanerna The Well at the World's End (1892) och The Wood Beyond the World (1892) utspelar sig i en mytisk medeltida fantasivärld, romantiska riddarsagor, som kom att förebåda och inspirera C. S. Lewis böcker om Narnia och J. R. R. Tolkiens berättelser från Midgård.
Den nya antologin Arts & Crafts: idéer som formade världen belyser olika aspekter av rörelsen. Man kan konstatera att den fortsätter att influera och att den också gjort intryck på oväntat håll, som bland de tyska Bauhaus-arkitekterna med deras betongtunga brutalism.
Arts & Crafts: idéer som formade världen
Huvudredaktörer: Suzanne Fagence Cooper och Elisabeth Svalin Gunnarsson
Stolpe Förlag
Morris gick bort 1896, men hans företags tillverkning gick i graven först 1940. På 1960-talet blev han återupptäckt som guru för hippierörelsen och den gröna vågen med sin radikala vurm för friare kärlek, lösare familjestrukturer och kollektivboende på landet. Sedan har intresset för honom fortsatt i tider av återbruk och klimatförändringar, men framför allt för hans mönster som nu fortsätter att pryda allt från tapeter, till porslin och tyger.
En viktig inspiration för Arts and Crafts var den brittiska romantiken, i synnerhet Walter Scotts historiska romaner, sägnerna om kung Artur och riddarna runt runda bordet och inte minst bibliska motiv. Ett av antologins mest intressanta kapitel är skrivet av Qaisa M. Kahn, som påminner om det medeltida Europas nära band till den muslimska världen. På samma sätt inspirerades Morris av klassisk islamisk litteratur och konst, i synnerhet de vävda mattornas mönster som vi känner igen hans egen formgivning.
Arts and Crafts spreds och inspirerande människor världen över att skapa konstnärskolonier och tillsammans finna nygamla vägar till skönheten. I Sverige började det ta fäste först kring förra sekelskiftet. Vår stora pedagog, filosof och kvinnosakskvinna Ellen Key läste Ruskin och Morris och argumenterade för att skönheten skulle spridas “till alla” genom just konsthantverket. Vi finner Arts & Crafts-rörelsen influens på flera håll i Sverige, inte minst i Karin och Carl Larssons konstnärskap och i deras idylliska hem ”Lilla Hyttnäs” i Sundborn i Dalarna.
Elisabeth Svalin Gunnarsson skriver särskilt om Tjolöholms slott utanför Kungsbacka, uppfört 1904, som det bästa exemplet på Arts and Crafts. Arkitekten Lars Israel Wahlman skapade tillsammans med ägarinnan Blanche Dickson en sagolik värld influerad av England och Dalarna, en plats för skönhet och hemtrevnad i allt från slottet, till trädgården och arbetarbyn.
I mitten av 1800-talet fick Sverige mitt under nationalromantiken syn på hur kvalitetsmässigt eftersatt den egna hantverkskulturen var internationellt sett och initiativ togs för att förädla den. Arts and Crafts inspirerade, vilket fick sin kulmen i “swedish grace”, det exklusiva konsthantverk som skapades fram till 1930-talet då den skönhetsfrämmande funktionalismen slutligen fick herraväldet med sitt tonvikt vid det instrumentella och maskinella.
I vår tid tycks Arts and Crafts ideal stå mot digitaliseringen av alla mänskliga aktiviteter och relationer, AI-revolutionen och techbolagens transhumanism, hur maskinen nu inte bara förfrämligar människan från hennes arbete och sig själv utan rentav växer ihop med henne i en symbios, en helt ny livsform.
***
Läs även: Radikalhöger i stökigaste laget
Kapitlet “The Nature of Gothic” i den andra volymen av John Ruskins The Stones of Venices (1853) fick ett omvälvande inflytande i dess samtid. Den engelske konsthistorikern och kritikern Ruskin skrev ut sina estetiska och politiska ideal, han vände sig mot samtidens industrialisering och hur människan slets isär av fabrikernas arbetsdelning. Enligt Ruskin är det just det som styckar oss, själ och kropp samverkar inte längre i en enhet, de tänkande skiljs från de arbetande.
För honom fanns en mänsklig ordning allra tydligast manifesterat i medeltidens fantasifullt utsmyckade gotiska konst och arkitektur, som enligt hans idealisering gav uttryck för det fria, kreativa och innerliga arbete som utförs av människans händer i stället för av maskiner. För den protestantiskt präglade Ruskin var arbetet vägen till ett lyckligt och meningsfullt liv, den
industriella ekonomin har förfrämligat oss från det med sina mekaniska och uppdelade tillverkningsprocesser.
Gotikens väsen var för Ruskin det vilt organiskt växande, ett direkt band till naturen och i förlängningen till dess skapare. På så vis kan människan i både kropp och ande förankras i Gud. I det gotiska finns också den brokiga tillvaron samlad, livets ljus och mörker samspelar i det oreglerade, ofullständiga och öppet strävande.
Ruskin förkastade klassicismens vurm för antikens symmetriska perfektion och såg hur den förebådat industrialismen och modernitetens instrumentalistiska nyttotänk. Här finns också en viktig politisk insikt, samhället kan inte läggas till rätta enligt en utopisk modell, det måste få växa och förändras fritt, brokigt och ofullständigt, dynamiskt levande.
Ruskin fick en samling apostlar i de nya unga bildkonstnärer som romantiskt idealiserade och omfamnade den medeltida kulturen och andligheten. Prerafaeliterna, “de som kommer före Rafael”, sökte ett uttryck bortom det de betraktade som mekaniska reproduktioner av de gamla renässansmästarna. I den medeltida konstens kristna symbolik försökte de finna svar på samtidens sociala frågor. Genom konsten skulle livets motsättningar fångas i en vision och i centrum för deras skapande var de eviga existentiella frågorna om livet, döden och kärleken.
En av prerafaeliternas efterföljare var William Morris. Han skapade inte bara enskilda konstverk utan utvecklade också en hel produktion av hantverksföremål som skulle bringa personlighet och skönhet som en motkraft till den nya industriella erans masstillverkning. På så vis blev han en ledande gestalt för den så kallade Arts & Crafts-rörelsen med dess gotiska och lantliga ideal för formgivning. Bruksföremål, byggnader och trädgårdar, människans alla omgivningar, skulle sammanfalla i en skön visuell miljö. Ett exempel på det var Morris eget hem Kelmscott vid Themsen.
Han lämnade också avtryck som författare. I sin socialistiska utopi Nytt från en ny värld (1890) sammanförde Morris Karl Marx vision om det klasslösa samhället med den romantiska natursynen och skildrar en framtid där människor lever i egendomsgemenskap på landsbygden och som en inlemmad del av landskapet. Äventyrsromanerna The Well at the World’s End (1892) och The Wood Beyond the World (1892) utspelar sig i en mytisk medeltida fantasivärld, romantiska riddarsagor, som kom att förebåda och inspirera C. S. Lewis böcker om Narnia och J. R. R. Tolkiens berättelser från Midgård.
Den nya antologin Arts & Crafts: idéer som formade världen belyser olika aspekter av rörelsen. Man kan konstatera att den fortsätter att influera och att den också gjort intryck på oväntat håll, som bland de tyska Bauhaus-arkitekterna med deras betongtunga brutalism.
Arts & Crafts: idéer som formade världen
Huvudredaktörer: Suzanne Fagence Cooper och Elisabeth Svalin Gunnarsson
Stolpe Förlag
Morris gick bort 1896, men hans företags tillverkning gick i graven först 1940. På 1960-talet blev han återupptäckt som guru för hippierörelsen och den gröna vågen med sin radikala vurm för friare kärlek, lösare familjestrukturer och kollektivboende på landet. Sedan har intresset för honom fortsatt i tider av återbruk och klimatförändringar, men framför allt för hans mönster som nu fortsätter att pryda allt från tapeter, till porslin och tyger.
En viktig inspiration för Arts and Crafts var den brittiska romantiken, i synnerhet Walter Scotts historiska romaner, sägnerna om kung Artur och riddarna runt runda bordet och inte minst bibliska motiv. Ett av antologins mest intressanta kapitel är skrivet av Qaisa M. Kahn, som påminner om det medeltida Europas nära band till den muslimska världen. På samma sätt inspirerades Morris av klassisk islamisk litteratur och konst, i synnerhet de vävda mattornas mönster som vi känner igen hans egen formgivning.
Arts and Crafts spreds och inspirerande människor världen över att skapa konstnärskolonier och tillsammans finna nygamla vägar till skönheten. I Sverige började det ta fäste först kring förra sekelskiftet. Vår stora pedagog, filosof och kvinnosakskvinna Ellen Key läste Ruskin och Morris och argumenterade för att skönheten skulle spridas “till alla” genom just konsthantverket. Vi finner Arts & Crafts-rörelsen influens på flera håll i Sverige, inte minst i Karin och Carl Larssons konstnärskap och i deras idylliska hem ”Lilla Hyttnäs” i Sundborn i Dalarna.
Elisabeth Svalin Gunnarsson skriver särskilt om Tjolöholms slott utanför Kungsbacka, uppfört 1904, som det bästa exemplet på Arts and Crafts. Arkitekten Lars Israel Wahlman skapade tillsammans med ägarinnan Blanche Dickson en sagolik värld influerad av England och Dalarna, en plats för skönhet och hemtrevnad i allt från slottet, till trädgården och arbetarbyn.
I mitten av 1800-talet fick Sverige mitt under nationalromantiken syn på hur kvalitetsmässigt eftersatt den egna hantverkskulturen var internationellt sett och initiativ togs för att förädla den. Arts and Crafts inspirerade, vilket fick sin kulmen i “swedish grace”, det exklusiva konsthantverk som skapades fram till 1930-talet då den skönhetsfrämmande funktionalismen slutligen fick herraväldet med sitt tonvikt vid det instrumentella och maskinella.
I vår tid tycks Arts and Crafts ideal stå mot digitaliseringen av alla mänskliga aktiviteter och relationer, AI-revolutionen och techbolagens transhumanism, hur maskinen nu inte bara förfrämligar människan från hennes arbete och sig själv utan rentav växer ihop med henne i en symbios, en helt ny livsform.
***
Läs även: Radikalhöger i stökigaste laget
