”Jag kan leta maniskt efter det som försvunnit”

Joanna Rubin Dranger började med att skriva en bok om den judiska släkt hon kände till. Det resulterade i ett detektivarbete om de släktingar som försvann under andra världskriget.

Text:

Bild: Anna Widoff/Albert Bonniers Förlag

Fröet till Joanna Rubin Drangers senaste serieroman ”Ihågkom oss till liv” har funnits med henne länge, berättar hon för Fokus. På 1980-talet medverkade Joanna Rubin Drangers mormor och hennes syskon i en längre intervju, och familjens berättelser har alltid fascinerat.

– Jag har lyssnat på dem under 20-30 års tid. Jag hade en tanke att jag skulle göra en bok om min judiska släkt som byggde på det jag visste. Jag har haft intresset för släkten under lång tid men har inte förverkligat något.

För några år sedan började hon dock pränta ner familjens historia på papper. I och med pandemin öppnade en avgrund av tid för research och källforskning upp sig. 

Fakta: 

”Ihågkom oss till liv”

Joanna Rubin Dranger

Albert Bonniers Förlag

– Jag hade tänkt bli färdig efter något år eller två. Sen tänkte jag under pandemin att ingen kommer orka ta till sig det jag vill berätta i det här läget. Det gjorde att jag fick ännu mer tid att gå in i allting, säger Joanna Rubin Dranger.

I boken får man följa släkten genom tid och rum: Hindås i Västergötland, Bialystok i Polen, och norska Oslo är bara några av platserna läsaren får besöka. Berättelsen skiftar mellan vardagsliv i en småstad, pogromer och brinnande världskrig. I sitt researcharbete upptäckte Joanna Rubin Dranger snabbt att det saknades information, människor, och att ”saker inte stämde”. Tre barn gör att det till vardags ofta försvinner saker i hemmet, säger Joanna Rubin Dranger. Men hon gillar att ha ordning. Något som färgade av sig på bokskrivandet.

– Jag kan ägna extremt mycket tid åt att leta rätt på det som försvunnit. En manisk sida som var bra, som gjorde att jag helt enkelt fortsatte att leta.

Vad var det du upptäckte?

– Att min släkt drabbades av Förintelsen, vilket jag inte förstått.

I boken beskriver en bekant till författaren hur det länge rådit en tystnadskultur kring Förintelsen bland judar. Den första generationen var tyst, den andra kände att den inte kunde fråga. Det var först den tredje generationen som försökte ta reda på vad som faktiskt hände.

– I den bästa av världar, nu har jag kartlagt historien, så nu behöver inte mina barn heller maniskt leta efter den.

Joanna Rubin Drangers researcharbete ledde till upptäckten av oanade släktband. Som hon beskriver det, ”det blev positiva konsekvenser av arbetet”. Utan att berätta för mycket ledde Joanna Rubin Drangers eftersökningar henne till Tel Aviv i Israel. 

Du har skrivit en bok om din släkt. Som läsare, hur ska man ta sig an ”Ihågkom oss till liv”?

– Det är något jag verkligen har brottats med i hela processen. Det är inte så angeläget för hela världen att känna till mina släktingar. Men boken fångar den större berättelsen om judiskt liv i Sverige.

– På ett större plan handlar det om att jag har en drivkraft att kunna förklara. Att visa att antisemitism är en vanföreställning. Att judar är som vilka som helst, och inte är de föreställda ”andra”.

Joanna Rubin Drangers tips på serieromaner:

• ”Maus” av Art Spiegelman är en genial och banbrytande serieroman (graphic novel) om Förintelsen som inspirerat serietecknare världen över, bland andra Marjane Satrapis.

• ”Persepolis”, som handlar om Marjanes uppväxt i Teheran under revolutionen och om Marjanes liv när hon som ensam tonåring lämnat Iran för Europa.

• En annan fantastisk läsupplevelse är Alison Bechdels ”Fun Home” (med den svenska titeln ”Husfrid”), en djupt personlig familjeberättelse lika spännande som sprängfull av litterära referenser.