Mannen – en obotlig krigare
Mannen är född till krigare, för honom är livet en enda lång strid. Som pojke leker han helst krig, som vuxen konkurrerar han om kvinnornas gunst och som ledare använder han aggression för att uppnå sina mål.
Bild: Daneil Toro / Vita huset / Wikicommons
Om det verkade som att historien nått sitt slut och den liberala demokratin segrat allestädes efter Sovjetunionens fall, ser det nu ut som att historien har börjat om. Europa rustar för krig, Ryssland har startat ett i Ukraina, och USA:s starke man gör anspråk på både Kanada och Grönland. Sötebrödsdagarna är till ända – snart kan även lilla Sverige dras in i ett krig.
Om mannen i grunden är en krigare, med en psykologi präglad av tusentals generationers våldsamma konflikter, blir det mer förståeligt varför vi alltid hamnar här. Det är just vad the male warrior hypothesis, "manskrigarhypotesen", gör gällande. I experiment har psykologen Mark van Vugt med flera funnit att män bidrar mer till sin grupp när den tävlar mot andra grupper, än när det inte finns någon sådan konkurrens. Män blir helt enkelt mer altruistiska – gentemot sin ”ingrupp” – när denna ställs mot en ”utgrupp”. Någon sådan tendens märktes inte hos kvinnorna.
Anledningen, tror forskarna, är att krig alltid har varit en manlig domän. Män som har gått samman och krigat mot utgrupper, i syfte att vinna och försvara resurser (territorium, föda, kvinnor), har haft bättre chans till reproduktion.
Forskning som åberopas till stöd för the male warrior hypothesis visar att krigare tenderar att ha högre status, fler sexpartners och fler barn än andra män. I experiment med krigsspel gör män mer aggressiva drag än kvinnor – särskilt när de spelar mot varandra – och är mer optimistiska kring sina chanser att vinna. Män är mer fördomsfulla och främlingsfientliga än kvinnor. Män visar dessutom mer stöd för krig som lösning på internationella konflikter.
Könsskillnader är förstås ett känsligt ämne. Vissa härleder dem hellre från miljö än biologiskt arv, från ”sociala konstruktioner” som inpräntas i oss från tidig ålder. Förespråkare av denna teori skulle påpeka att normer och värderingar varierar rätt avsevärt över tid och rum. Den svenske freds- och konfliktförskaren Erik Melander konsterade följande i en artikel i Forskning & Framsteg 2023:
"Det finns rimligen en evolutionär bakgrund till att män som grupp är mycket våldsammare än kvinnor. Å andra sidan ändras människan som art extremt långsamt medan variationen både över tid och rum avseende sådant som krig och jämställdhet är mycket stor".
Så stor är den dock inte, att vi inte kan se en del övergripande mönster. Mig veterligen har det inte funnits något samhälle där rollerna var helt omvända – där kvinnorna gick ut i krig medan männen stannade hemma med barnen.
Något som talar starkt för arvets roll är att pojkar, från att de är stora nog att leka något alls, helst av allt leker krig. Psykologen Joyce Benenson, som har skrivit boken Warriors and worriers, kommer fram till att grabbar gärna leker i grupp, tävlar mot varandra om allt möjligt, och fantiserar om ondskefulla fiender som de måste besegra. Flickorna – de leker hellre mamma, pappa, barn.
Flickor är måna om att alla ska vara jämlika – ingen ska vara bättre än någon annan (åtminstone inte uttalat). Språkmässigt kan man tidigt se skillnaden. Pojkar skryter om sina bravader, flickor tonar ned sina. Pojkar häver ur sig exakt vad de tänker och tycker. Flickor bemästrar tidigt konsten att få sin vilja igenom på ett artigt sätt.
För kvinnor är det nämligen ingen framgångsrik evolutionär strategi att hamna i bråk. Prio ett är att vara friska och leva så länge som möjligt, så att de kan ta hand om sina barn tills att dessa är gamla nog att skaffa egna. Män behöver inte investera lika mycket tid i sin avkomma – däremot måste de kämpa för att över huvud taget få barn. Män behöver resurser för att vinna en kvinnas gunst, och krig är ett sätt att lägga vantarna på de resurserna.
Om mer resurser innebär bättre tillgång till kvinnor, kommer män också att vara de som har mest att vinna på att konkurrera om resurser – och därmed makt – och vips har du en förklaring till att i stort sett alla samhällen någonsin har styrts av män.
Innebär detta att vi får en fredligare värld om vi låter kvinnor styra? Jag skulle tro det. Men i en värld full av krigiska män måste även kvinnliga makthavare foga sig. ”Ingen ledare av ett land kan regera om han eller hon uppfattas som svag mot fienden”, skriver Benenson. Och då är vi tillbaka där vi började.
Läs även: ”Käften, alla gnällspikar!”
Läs även: När mjukismannen tar lagen i egna händer
Om det verkade som att historien nått sitt slut och den liberala demokratin segrat allestädes efter Sovjetunionens fall, ser det nu ut som att historien har börjat om. Europa rustar för krig, Ryssland har startat ett i Ukraina, och USA:s starke man gör anspråk på både Kanada och Grönland. Sötebrödsdagarna är till ända – snart kan även lilla Sverige dras in i ett krig.
Om mannen i grunden är en krigare, med en psykologi präglad av tusentals generationers våldsamma konflikter, blir det mer förståeligt varför vi alltid hamnar här. Det är just vad the male warrior hypothesis, ”manskrigarhypotesen”, gör gällande. I experiment har psykologen Mark van Vugt med flera funnit att män bidrar mer till sin grupp när den tävlar mot andra grupper, än när det inte finns någon sådan konkurrens. Män blir helt enkelt mer altruistiska – gentemot sin ”ingrupp” – när denna ställs mot en ”utgrupp”. Någon sådan tendens märktes inte hos kvinnorna.
Anledningen, tror forskarna, är att krig alltid har varit en manlig domän. Män som har gått samman och krigat mot utgrupper, i syfte att vinna och försvara resurser (territorium, föda, kvinnor), har haft bättre chans till reproduktion.
Forskning som åberopas till stöd för the male warrior hypothesis visar att krigare tenderar att ha högre status, fler sexpartners och fler barn än andra män. I experiment med krigsspel gör män mer aggressiva drag än kvinnor – särskilt när de spelar mot varandra – och är mer optimistiska kring sina chanser att vinna. Män är mer fördomsfulla och främlingsfientliga än kvinnor. Män visar dessutom mer stöd för krig som lösning på internationella konflikter.
Könsskillnader är förstås ett känsligt ämne. Vissa härleder dem hellre från miljö än biologiskt arv, från ”sociala konstruktioner” som inpräntas i oss från tidig ålder. Förespråkare av denna teori skulle påpeka att normer och värderingar varierar rätt avsevärt över tid och rum. Den svenske freds- och konfliktförskaren Erik Melander konsterade följande i en artikel i Forskning & Framsteg 2023:
”Det finns rimligen en evolutionär bakgrund till att män som grupp är mycket våldsammare än kvinnor. Å andra sidan ändras människan som art extremt långsamt medan variationen både över tid och rum avseende sådant som krig och jämställdhet är mycket stor”.
Så stor är den dock inte, att vi inte kan se en del övergripande mönster. Mig veterligen har det inte funnits något samhälle där rollerna var helt omvända – där kvinnorna gick ut i krig medan männen stannade hemma med barnen.
Något som talar starkt för arvets roll är att pojkar, från att de är stora nog att leka något alls, helst av allt leker krig. Psykologen Joyce Benenson, som har skrivit boken Warriors and worriers, kommer fram till att grabbar gärna leker i grupp, tävlar mot varandra om allt möjligt, och fantiserar om ondskefulla fiender som de måste besegra. Flickorna – de leker hellre mamma, pappa, barn.
Flickor är måna om att alla ska vara jämlika – ingen ska vara bättre än någon annan (åtminstone inte uttalat). Språkmässigt kan man tidigt se skillnaden. Pojkar skryter om sina bravader, flickor tonar ned sina. Pojkar häver ur sig exakt vad de tänker och tycker. Flickor bemästrar tidigt konsten att få sin vilja igenom på ett artigt sätt.
För kvinnor är det nämligen ingen framgångsrik evolutionär strategi att hamna i bråk. Prio ett är att vara friska och leva så länge som möjligt, så att de kan ta hand om sina barn tills att dessa är gamla nog att skaffa egna. Män behöver inte investera lika mycket tid i sin avkomma – däremot måste de kämpa för att över huvud taget få barn. Män behöver resurser för att vinna en kvinnas gunst, och krig är ett sätt att lägga vantarna på de resurserna.
Om mer resurser innebär bättre tillgång till kvinnor, kommer män också att vara de som har mest att vinna på att konkurrera om resurser – och därmed makt – och vips har du en förklaring till att i stort sett alla samhällen någonsin har styrts av män.
Innebär detta att vi får en fredligare värld om vi låter kvinnor styra? Jag skulle tro det. Men i en värld full av krigiska män måste även kvinnliga makthavare foga sig. ”Ingen ledare av ett land kan regera om han eller hon uppfattas som svag mot fienden”, skriver Benenson. Och då är vi tillbaka där vi började.
Läs även: ”Käften, alla gnällspikar!”
Läs även: När mjukismannen tar lagen i egna händer
