Med vetenskapen i sitt DNA

Naturvetenskap och DNA-forskning har under senare år radikalt förändrat bilden av Europas historia. Karin Bojs följde under nästan tjugo års tid denna utveckling som vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter. 2013 sa hon upp sig för att i stället koncentrera sig på författandet. Lagom till fars dag kom boken »Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren«. Med hjälp av den senaste DNA-forskningen uppdaterar hon bilden av vårt ursprung.

– Jag insåg att det här är så stort, någon måste berätta om det och jag är rätt person att göra det, säger Karin Bojs.

Vi har slagit oss ner på ett kafé vid Hornstull i Stockholm, i närheten av hennes hem. Hon berättar att i hennes förra bok, »Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren« utgick hon från sig själv, samtidigt som hon kartlade Europas befolkningshistoria. Hon kände ett ökande behov av att ta reda på mer om sina egna rötter, eftersom hon är uppvuxen i en splittrad och liten familj. Den nya boken, som hon har skrivit tillsammans med DNA-släktforskaren Peter Sjölund, utgår i stället från tusentals svenskar och berättar genom deras fäders genetiska släktled hur Sverige har befolkats, från istiden fram till i dag. Först kom jägarna, för över tiotusen år sedan. För ungefär sex tusen år sedan kom bönderna, med sina rötter i nuvarande Turkiet. Människor kom vandrande hit.

– Forskare har grälat i runt hundra år om huruvida jordbruket spreds bara som en kulturell överföring, eller om det berodde på invandring. Det är en av de största stridsfrågorna inom arkeologin och den har DNA-forskare nu kunnat lösa. Det är en helt ny bild av Europas historia, som förändrar mycket av det som har stått i historie- och läroböckerna, säger Karin Bojs.

Den tredje vågen av invandring bestod av herdar från stäpperna i nuvarande Ryssland och med dem kom de indoeuropeiska språken.

– Det är ytterligare en sådan mycket stor stridsfråga, hur vårt språk har vuxit fram. Så sent som förra året kom de avgörande studierna inom DNA-tekniken kring detta.

»I Svenskarna och deras fäder« beskriver Karin Bojs hur ett fåtal bronsåldersmän blev anfäder till en mycket stor andel av alla nu levande svenska män.

– Om du kommer ihåg filmen »Tomten är far till alla barnen« … man skulle kunna låna den titeln, för det var verkligen så.

En man, som i boken kallas för Ivan, blev far till över 40 procent av alla nu levande svenska män. Karin Bojs härstammar själv från Ragnar, som blev far till ungefär var sjätte svensk man i dag. Upplägget är lättöverskådligt och pedagogiskt, bland annat med tips om hur läsarna kan testa sina egna DNA och själva fördjupa sig i genetisk släktforskning.

Medförfattaren Peter Sjölund står främst för analyserna av alla de svenska män, medborgarforskare, som har bidragit till boken genom sina egna DNA-tester. Att få ta del av medborgarforskarnas arbeten och slutsatser har varit den mest lustfyllda delen i jobbet med boken, tycker Karin Bojs.

– Det är väldigt fascinerande människor som har gått sin egen väg i sin forskning.

Bokens kombination av akademisk forskning och medborgarforskning är dess stora poäng, anser Karin Bojs, eftersom bilden av Sveriges historia på det sättet blir mer detaljerad och korrekt än tidigare då bara den akademiska forskningen fanns att tillgå.

När Karin Bojs sommarpratade i P1 denna säsong beskrev hon hur hon går systematiskt tillväga med faktakontroll och research. Som ny vetenskapsredaktör i DN tog hon exempelvis kontakt med framstående vetenskapsjournalister på bland annat BBC, New York Times och The Guardian för att få en gedigen inblick i deras arbetsmetoder.

I »Min europeiska familj« skriver hon om människan som en kreativ varelse och vad detta har betytt för vår utveckling. neandertalarna dog ut när vi moderna människor bredde ut oss över Europa.

– Det handlade sannolikt om att vi hade mer utvecklade nätverk. Vi var bättre på att hålla ihop större grupper. Vi hade den föreställande konsten, vi hade musiken. Och vi hade en kreativ förmåga att utveckla nya verktyg och vapen. Det finns goda skäl att tro att allt det här gav oss en avgörande konkurrensfördel, säger Karin Bojs.

– Men »Min europeiska familj« handlar också om att det rent genetiskt finns en baksida på det här med kreativitet, eftersom det har ett samband med anlag för psykossjukdom. Enligt Karin Bojs kan man se det som att psykoser är det pris som mänskligheten får betala för konst och kreativitet. Hon kommer själv från en kreativ släkt och har sett baksidan på nära håll, med en mamma som led av psykisk sjukdom.

Båda hennes föräldrar var utbildade läkare, det vetenskapliga perspektivet har alltid funnits i hennes liv. Hon tycker att det är viktigt att förstå att vetenskap inte är någon sanning, utan en metod för att ta reda på hur något förhåller sig. Och hon är noga med att inte dra några ideologiska växlar på materialet i sin bok, men skriver samtidigt: »Vi är alla en blandning. En blandning av kulturellt ursprung och en blandning av genetiska anlag.« Ett faktum som motsäger tankar om renrasighet och kanske även vurmande för nationalism.

–  Vad vi visar är hur våg efter våg av människor har kommit och hur överlagringar har skett när det gäller genetik, kultur och språk.

I boken beskriver hon några minoriteters historia, den som fascinerar henne mest är resandefolkets.

– De har länge varit väldigt utsatta och använts som ett tillhygge i den rasbiologiska diskussionen, även i dess efterdyningar när ideologiskt färgade historiker ville bekämpa rasideologin.

Deras ambition var kanske god men i praktiken raderade de hela historien för en folkgrupp som har funnits här i femhundra år, berättar Karin Bojs, genom att de försökte förneka resandefolkets ursprung och betraktade dem som ett slags avfallsprodukter sprungna ur det svenska folket. Medborgarforskare som tillhör resandefolket har själva hävdat att de delvis härstammar från Indien, Turkiet och Östeuropa.

– Nu kan vi bekräfta dessa medborgarforskares rön med hjälp av DNA-forskning. Det är det som har varit den största upplevelsen för mig i arbetet med boken.

Hur tror du att de kunskaper som boken ger påverkar oss?

– Jag tror att empirisk forskning, som det här är, att gå tillbaka och titta på hur det verkligen är, kan förebygga ideologier … ja, som försöker ge en vrångbild av historien, svarar Karin Bojs, omsorgsfull med sina ordval.