lördag 14 juni
Hergé ritade om Tintinalbumen för att passa i efterkrigstidens värld. För inte sällan var judar skurkar i dem. Klassikern Det svarta guldet påminner om oss den israelisk-palestinska konfliktens rötter.
Det svarta guldet publicerades först som en serie i den strängt katolska konservativa Brysseltidningen Le Vingtième Siècle i september 1939, men lyftes raskt ur tidningen när nazisterna invaderade Belgien åtta månader senare. Att framställa tyskar som skurkar gick inte längre för sig. Själv fick Hergé (Georges Remi) bihåleinflammation och entledigades från militärtjänsten i Antwerpen precis på dagen för invasionen. Först åtta år senare kunde han avsluta äventyret i det egna Tintinmagasinet.
Det svarta guldet utspelar sig vid andra världskrigets utbrott där den unge reportern beger sig till Mellanöstern för att lösa gåtan bakom saboterade oljeleveranser. Skurken bakom attentaten är förstås Tintins nemesis, tysken doktor Müller. Dessutom introduceras de nya och återkommande karaktärerna emir Ben Kalish Ezab och dennes vanartige son prins Abdullah, vilka inspirerades av den verklige irakiske kungen Faisal I och dennes blott 4-årige efterträdare Faisal II.
Hergé inspirerades av de verkliga rivaliteterna om Mellanösterns olja mellan de europeiska stormakterna Storbritannien och Tyskland. Den ursprungliga versionen utspelar sig i det brittiska Palestina. Äventyren inleds med att Tintin kommer till Haifa där han arresteras av misstänksam brittisk polis för att sedan bli kidnappad av Irgun, den sionistiska terroristorganisationen, som misstar honom för att vara deras egen agent Finkelstein/Salomon Goldstein.
Efter kriget och Israels självständighet skapade Hergé en ny version av Det svarta guldet och flyttade nu historien till det fiktiva landet Khemed. Allt det judiska suddades ut liksom konflikten mellan britter och tyskar. Nu är det i stället kampen mellan de arabiska ledarna Ben Kalish Ezab och Bab El Ehr vi får följa.
Hergé har ofta blivit beskylld för antisemitiska motiv i sina Tintinäventyr, även om dessa knappast är övertydliga i just Det svarta guldet. I Det sönderslagna örat (först publicerad som serie 1935–1937) möter vi en typisk stereotyp bild av juden som krämare i egenskap av en slug antikhandlare. Den mystiska stjärnan (1941–1942) publicerades samtidigt som Belgiens judar förbjöds att lämna landet. Nu är Tintins huvudfiende den judisk-amerikanske bankmannen Blumenstein (i versioner efter kriget kallas han “Bohlwinkel” en karikatyr av den kroknäste och cigarrökande “judekapitalisten”). Utöver Blumenstein dyker också de judiska karaktärerna Isaac och Salomon upp som gläds över att jorden kommer gå under (en stor komet kommer slå ner på klotet) för att de snikna kommer slippa betala sina leverantörer. Här finner vi både antisemitiska föreställningar om girighet och skadeglädje, liksom konspirationsteorin att judarna förbereder mänsklighetens undergång.
När vi nu läser Det svarta guldet ser vi inte ett spår av vare sig judar eller antisemitism. Men den första versionen påminner oss om en del av den israelisk-palestinska konflikten som föregick senare krig, hur araber och sionister stred både mot varandra och britterna, som lovat dem båda var sin stat på samma territorium.
***
Läs även: Han avslöjar Katolska kyrkans Metoo
Det svarta guldet publicerades först som en serie i den strängt katolska konservativa Brysseltidningen Le Vingtième Siècle i september 1939, men lyftes raskt ur tidningen när nazisterna invaderade Belgien åtta månader senare. Att framställa tyskar som skurkar gick inte längre för sig. Själv fick Hergé (Georges Remi) bihåleinflammation och entledigades från militärtjänsten i Antwerpen precis på dagen för invasionen. Först åtta år senare kunde han avsluta äventyret i det egna Tintinmagasinet.
Det svarta guldet utspelar sig vid andra världskrigets utbrott där den unge reportern beger sig till Mellanöstern för att lösa gåtan bakom saboterade oljeleveranser. Skurken bakom attentaten är förstås Tintins nemesis, tysken doktor Müller. Dessutom introduceras de nya och återkommande karaktärerna emir Ben Kalish Ezab och dennes vanartige son prins Abdullah, vilka inspirerades av den verklige irakiske kungen Faisal I och dennes blott 4-årige efterträdare Faisal II.
Hergé inspirerades av de verkliga rivaliteterna om Mellanösterns olja mellan de europeiska stormakterna Storbritannien och Tyskland. Den ursprungliga versionen utspelar sig i det brittiska Palestina. Äventyren inleds med att Tintin kommer till Haifa där han arresteras av misstänksam brittisk polis för att sedan bli kidnappad av Irgun, den sionistiska terroristorganisationen, som misstar honom för att vara deras egen agent Finkelstein/Salomon Goldstein.
Efter kriget och Israels självständighet skapade Hergé en ny version av Det svarta guldet och flyttade nu historien till det fiktiva landet Khemed. Allt det judiska suddades ut liksom konflikten mellan britter och tyskar. Nu är det i stället kampen mellan de arabiska ledarna Ben Kalish Ezab och Bab El Ehr vi får följa.
Hergé har ofta blivit beskylld för antisemitiska motiv i sina Tintinäventyr, även om dessa knappast är övertydliga i just Det svarta guldet. I Det sönderslagna örat (först publicerad som serie 1935–1937) möter vi en typisk stereotyp bild av juden som krämare i egenskap av en slug antikhandlare. Den mystiska stjärnan (1941–1942) publicerades samtidigt som Belgiens judar förbjöds att lämna landet. Nu är Tintins huvudfiende den judisk-amerikanske bankmannen Blumenstein (i versioner efter kriget kallas han “Bohlwinkel” en karikatyr av den kroknäste och cigarrökande “judekapitalisten”). Utöver Blumenstein dyker också de judiska karaktärerna Isaac och Salomon upp som gläds över att jorden kommer gå under (en stor komet kommer slå ner på klotet) för att de snikna kommer slippa betala sina leverantörer. Här finner vi både antisemitiska föreställningar om girighet och skadeglädje, liksom konspirationsteorin att judarna förbereder mänsklighetens undergång.
När vi nu läser Det svarta guldet ser vi inte ett spår av vare sig judar eller antisemitism. Men den första versionen påminner oss om en del av den israelisk-palestinska konflikten som föregick senare krig, hur araber och sionister stred både mot varandra och britterna, som lovat dem båda var sin stat på samma territorium.
***
Läs även: Han avslöjar Katolska kyrkans Metoo
