Nina van den Brink: Fienden är utsedd och hen heter public service
Bild: TT
Handen vevar i väskan och får upp lånekortet. Fan, jag har glömt passet. Då kan jag inte låna boken. Jag får ställa tillbaka den i hyllan.
Det var en liten futuristisk vision som kom till mig där jag satt och läste igenom årets motioner i riksdagens kulturutskott. Sverigedemokraternas motion om att kräva svenskt medborgarskap på biblioteken hör till de mer bisarra och ogenomtänkta förslagen, även om det finns fler kandidater. Flera frågor uppstår. Måste vi förse våra bibliotekarier med uniform om de ska sitta i passkontrollen? Och vem ska hämta mina udda böcker från lagret när bibliotekarierna är upptagna?
Det är tur att de flesta motioner om vår kultur aldrig kommer i närheten av att bli verklighet.
182 stycken var de. Ett år av politiskt tänkande på landets högsta politiska nivå. Läser man alla på en gång så får man syn på hur intensiv den strid om kulturen som pågår faktiskt är. Ovanstående motion, som även anser att biblioteken inte längre ska behöva köpa in litteratur på andra språk, är inte den enda som handlar om biblioteken. Total har det kommit in 14 stycken, ganska jämnt spridda mellan partierna.
Men årets stora slag utspelar sig på SVT. De tre konservativa partierna verkar ha fått gemensam vittring på public service och lagt 18 av totalt 21 motioner, som mestadels handlar om inskränkningar av olika slag. Den stora aktiviteten beror delvis på den proposition om public service som lades fram under försommaren, men den största delen är fristående.
Moderaterna föreslår sänkta kostnader och vill att SVT ska producera samhällsinformation snarare än underhållningssatsningar. Sverigedemokraterna vill slå ihop public service-bolagen till ett. De flesta partierna verkar överens om att SVT bör visa hänsyn till kvalitativa konkurrenter på den privata marknaden. Andra förslag är att sprida ut SVT över flera platser i landet, eller att förtydliga hela SVT:s regelverk.
Visst är det vettigt att fundera över SVT:s uppgift. Är det verkligen nödvändigt att bolaget är en av de största aktörerna på Facebook? Men när jag läser de sammantagna förslagen så framstår det som en hagelskur av fel som behöver rättas till. Helhetsbilden blir en av försåtlighet, som märks till exempel i SD:s argumentation för att SVT »har brister i saklighet och opartiskhet«. Bevisen börjar med fraser som: »Många talar om att public service bolagen de senaste åren brustit […]« eller »Det talas om en åsiktskorridor […]«. Fraser som ju brukar vara partiets egna. Det är ett »intressant« sätt att bevisföra, att citera sig själv anonymt.
Det finns en fiende här, och fienden är public service.
Och det vet vi ju hur man gör med fiender. Vad var det den kinesiska ambassadören (inte) sa?
Men allt är inte strider. Alla partier verkar ha gamla byggnader och verksamheter som de håller nära hjärtat. Socialdemokraterna vill stötta S:ta Birgittaklostrets verksamhet i Vadstena. Sverigedemokraterna vill att staten visar större intresse för Uppåkra arkeologiska center. Centern vill ha en kartläggning av gamla kolmilor. Men det allra största intresset väcker ändå svenska kulturarv. Partierna har lämnat in hela 34 motioner på detta ämne. Kanske finns det inte en förkolnad träbit i hela landet som inte säger oss något om vilka vi är.
Socialdemokraterna vill bevara Julita gård och det fotografiska kulturarvet. Kristdemokraterna vill stärka kyrkans arbete med kulturarvet och inrätta en nationell Astrid Lindgren-dag. Sverige-demokraterna vill bevara den nordiska löshundsjakten, folkparkerna och utse 2022 till ett särskilt kulturarvsår.
Och en dag får vi kanske utse SVT till kulturarv.
