Stellan Skarsgård: ”Jag har ju aldrig vunnit någon”

Är det äntligen dags för Stellan Skarsgård att efter en lång och mycket framgångsrik karriär vinna en Oscar?

Det tror Neon, det amerikanska distributionsbolag som har den norska filmen Sentimental value over there – så nu under hösten kommer man att ägna en intensiv kampanj för att Skarsgård ska bli nominerad i kategorin ”bästa manliga biroll”. Vad känner han inför möjligheten att få en Oscar? Han skrattar.

– Jag vet inte. Jag har ju aldrig vunnit någon.

För den här intervjun träffas vi ett par gånger, först på filmfestivalen i Cannes, därefter på hemmaplan i Stockholm. Stellan Skarsgård pendlar under sommaren mellan lägenheten på Södermalm och sommarhuset på Ljusterö, där den stora familjen, med barn och barnbarn, samlas så ofta de kan. Och där matälskaren och hemmakocken Stellan alltid står för merparten av matlagningen.

Framför sig har han en höst och vinter som är fylld med resande. Sentimental value har festivalvisningar och går upp över stora delar av världen. Stellan, hans regissör Joachim Trier och motspelerskan Renate Reinsve bevistar visningar, ger intervjuer och man hoppas på det här sättet ge uppmärksamhet till filmen inför kommande Oscarsnominering.

– Vi tar det som reklam för filmen. Neon har mera klass än många andra distributörer. Det blir inte en massa jippon och cocktailpartyn och intervjuer i morgon-TV-soffor.

När vi möts i Stockholm har han nyligen varit på filmfestivalen i Karlovy Vary och fått ett pris för sin karriär. Snart stundar festivalen i Sarajevo, med nytt karriärspris.

– Ja, det blir guldklockor på löpande band nu, säger han och skrattar.

Efter Sarajevo blir det intervjuer för Sentimental value i Norge, därefter väntar Los Angeles, Telluride-festivalen i USA, sen Los Angeles igen, därefter filmfestivalen i Toronto, galapremiär i Stockholm (inklusive nya intervjuer), sedan filmfestivalen i New York. Tröttnar du aldrig?

– Nja, det är inte så jäkla tufft. Och jag flyger ju inte turistklass.

Men intervjuer på löpande band med samma frågor gång på gång, det måste ju vara tjatigt. Å andra sidan, säger jag, så är du ju skådespelare, du kan låtsas att just den frågan har du aldrig hört förut?

– Ja, att ge intervjuer på så kallade press junkets, det är en plikt. Och jag är bra på det.

Han har under åren fått sin beskärda del av utmärkelser, från det där priset i Berlin 1982 till tre Guldbaggar och en Golden Globe för den hyllade TV-serien Chernobyl. Att det nu är för en norsk film som han har möjlighet att vinna en Oscar är ingen tillfällighet – han har under de senaste decennierna jobbat mycket mer i vårt västra grannland än i Sverige.

– Orsaken är enkel, jag får mycket bättre erbjudanden därifrån, säger han och tillägger:

– Jag har gjort så många filmer där att dom tror att jag är norrman fast med talfel.

Han har protesterat mot den norska (o)vanan att alltid bara äta smörgås till lunch. Stellan kräver riktig mat och att man ska kunna sitta ner och äta. Och det gäller alla, både framför och bakom kameran. För den nu aktuella filmen innebar det att han, som också är exekutiv producent, gick ner i gage.

– Annars blir det bara smörrebröd med lite salami. Det ska vara lagad lunch och det ska varav på tallrik. Man ska sitta ner, äta och det ska vara gott. Och det kostar ju pengar så då måste jag själv gå ner i pris.

Han har gjort ett par filmer för norrmannen Erik Skjoldbjerg och fem för dennes kollega Hans Petter Moland. När han nu gjort Sentimental value för Joachim Trier är det lite grann av en dröm som gått i uppfyllelse.

– Det var som jag trodde, eller som jag hoppades. Redan när jag läste manuset tyckte jag att det var väldigt bra. Den färdiga filmen är ganska underhållande, lite svart ibland, men väldigt full av kärlek på något sätt, som Joachim Trier. Han tycker ju om människor. Hans styrka är att han verkligen bryr sig om sina karaktärer. Så ja det var vad väldigt kul att få jobba ihop. Jag gör det gärna igen.

I Sentimental value spelar Stellan filmregissören Gustav Borg som håller på att bli bortglömd. Nu har han skrivit ett manus som han tror ska resultera i en storstilad comeback. Gustav har inte haft någon kontakt med sina två döttrar på många år. När han nu kommer hem och erbjuder äldsta dottern Nora (Renate Reinsve) huvudrollen blir mottagandet iskallt.

Efter världspremiären i Cannes får filmen ett strålande mottagande. Branschpressen tycker om att berätta om hur långa applåderna efter alla galavisningar blir, det är en tävling som känns tämligen fånig. ”Sentimental value” klockas in på drygt tio minuter. Bättre är att invänta recensionerna, och de är oerhört positiva. Inte minst är det Stellan som får superlativer över sig, och Oscarspekulationerna börjar omedelbart. Filmen lär bli nominerad i kategorin ”bästa internationella film”, Reinsve i kategorin ”bästa kvinnliga huvudroll”, Trier för bästa regi och manus (skrivet tillsammans med ständige manuspartnern Eskil Vogt) och Stellan som ”bästa manliga biroll”. Varför inte huvudroll?

– Visst, det pendlar mellan att vara huvudroll och stor biroll. Men det är bäst att satsa på nominering för biroll.

Ibland kan det vara svårt att inse hur stor Stellan Skarsgård är i andra länder. Jag har känt honom sedan innan han blev hyllad världsstjärna, jag har tillbringat mycket tid med honom både i Sverige och utomlands och det är alltid intressant att se hur man närmar sig honom med vördnad för att be om en autograf eller en selfie. Han ställer alltid upp, är vänlig mot fansen och är en av de skådespelare som mina kollegor inom världspressen alltid ser fram emot att tala med, eftersom det ofta blir intressanta samtal utan klichéartade standardsvar. Korta 4-minuters TV-intervjuer är något han gärna avstår från.

Hans filmiska CV är fyllt med allt från tunga dramer till lättviktare som Mamma Mia. Om den säger han:

– Egentligen är det en skitroll. Men det var jävligt kul att göra den. Och det kan vara Wallenberg. Det får gärna vara fullt av motsättningar i personen och fullt av överraskningar. Lars von Trier sa så här en gång: ”Du vet ju vad det är för filmer jag ser? Det är sådana jag inte har sett förr.” Det är likadant med roller, man vill göra sådant som man själv inte har gjort förr. Men de blir ju svårare och svårare att få tag i. Och det skrivs inte så många roller för män i min ålder.

Under året som gått har vi kunnat se honom i en av huvudrollerna i Andor, en av de TV-serier som tagit avstamp i Star wars. Han säger:

– När de först ringde och sa ”Star Wars”, så blev jag så trött. Sedan ringde Tony Gilroy, som skapat serien, och han är ju intressant. Han sa att han skulle skriva alla avsnitt, och skickade mig de första. Och det var ju något helt annat än man är van vid. Han skriver med sådan precision och en angelägenhet som är bottenlös. Alla karaktärerna är intressanta, även skurkarnas öden berör.

När han började inspelningen (som på grund av pandemin kom att ta mycket längre tid än beräknat och innebar många veckors isolering på hotellrum i London efter resor hem till Sverige) skojade han och sa:

– Äntligen gör jag något som gör mina barn stolta över mig.

Sju av barnen jobbar i filmbranschen, den åttonde, Sam, är läkare. ”Den ende jag har misslyckats med”, brukar Stellan säga.

Han har alltid undvikit att lägga sig i de skådespelande sönernas karriärer, men säger att han då och då ger goda råd.

– När Bill ringde och sa att han fått erbjudande om att jobba med Gus van Sant sa jag direkt ”gör det, tacka ja”. Jag har jobbat med honom.

***

Läs även: Sofia Karlsson:”Tänk på att hennes kärlek var förbjuden, direkt olaglig”

Läs även: Många vet vad en gag ball är före de fått sin första kyss