Svenskarna som stred i Gettysburg
Niclas Sennertegs Gettysburg är en fascinerande skildring av de svenskar som stred i amerikanska inbördeskriget, en konflikt som ännu i dag formar USA.
En faktor i det amerikanska inbördeskriget som blev tydligare med tiden var att nordstaternas soldater blev allt tyngre och längre i takt med att allt fler av dem var tyskar eller skandinaver. De betydligt färre sydstatssoldaterna var främst nättare män av anglosaxisk bakgrund. När de drabbade samman på slagfältet var nordstatarna helt enkelt större och starkare.
Unionen mobiliserade mer än dubbelt så många män som Södern under kriget och hade genomgående större tillgångar och industriell kapacitet. Till och med när det kom till medicinska resurser var skillnaderna hisnande, nordstaterna kunde när kriget inleddes mobilisera tusentals fältkirurger medan sydstaterna inte ens hade 30.
Gettysburg
Niclas Sennerteg
Natur & Kultur
En femtedel av nordstaternas soldater var migranter. Många av dem stred därför att det var mer lönsamt för dem än att slita på egen mark eller i låglönearbeten. Mångfalden inom unionsarmén var inte bara en fördel, främlingsfientlighet och etniska motsättningar orsakade splittring och disciplinproblem. I sin nya bok Gettysburg – svenska som stred i amerikanska inbördeskriget berättar Niclas Sennerteg att det inte endast var tyskar som häcklades för sina egna vanor och språksvårigheter. Svenskar betraktades ofta som naiva och jämfördes i det avseenden med indianer.
De allra flesta av de hundratusentals svenskar som emigrerade till Amerika under 1800-talet bosatte sig i de nordliga delstaterna vars natur och landskap mest påminde om det som fanns hemma. Därför stred omkring 3 000 svenskar för nordstaterna medan endast 25 av de 300 svenska män som bosatte sig inom Konfederationen, vars yta var lika stor som hela Europa, tog värvning i sydstatsarmén.
Svenskarna som stred i kriget var av två slag, utöver emigranter fanns det ett 30-tal officerer som reste dit från hemlandet för att ta del av äventyret. Den svenska armén hade inte varit i krig på årtionden och dess vapen var hopplöst daterade jämfört med de som amerikanerna kom att använda i sitt inbördeskrig.
Svenska officerare som ville känna den riktiga krutdoften på ett slagfält fick ta ledigt och resa över för att skaffa sig riktigt stridserfarenhet. De tilläts endast tjänstgöra på nordisternas sida av diplomatiska skäl. Likt andra europeiska adliga officerare trodde de att de skulle mottas med öppna armar av amerikanerna, men upptäckte snart att de kom till en demokratisk och jämlik kultur som under den unga republikens drygt 80-åriga existens utvecklats till något helt annat än de europeiska kungadömena. Nu fick de erfara att officerare förväntades förtjäna sitt förtroende bland manskapet, det hörde till vanligheten att de meniga helt enkelt valde sina egna befäl. Arméerna som inledningsvis stred mot varandra utgjordes helt enkelt av sammanslagna miliser och kompanier av frivilliga.
Sennerteg berättar om de unga svenska män (och en försvarlig andel norrmän och danskar) som sökte äventyret i kriget. Vi får bland andra möta den 21-årige smedsonen Abraham Lagerquist från Norrköping. Han är åtta år när familjen kommer till det blomstrande Macon i Georgia där hans far fått arbete som mekaniker vid järnvägen. De lever omgivna av svarta slavar och från Macon transporteras “det vita guldet”, bomullen, i godsvagnar och på ångbåtar vidare ut i världen. Staden var också ett industriellt centrum i det annars så agrara Södern där de gevär, kanoner och kulor som användes i inbördeskriget tillverkades. Lagerquist stred i Georgiabrigaden när han tillfångatogs i Gettysburg och avled sedan av smittkoppor när han satt med tusentals andra rebeller i det jättelika fånglägret i Fort Delaware.
En annan östgöte, Gustaf Adolph Kron, var sergeant i New Yorks 72:s infanteriregemente. Han föddes 1835 och växte upp i ett fattigt soldattorp i Sunds socken i Ydre. När han var sju år gammal drunknande hans far, livgrenadjären Peter Kron, och hans mor Anna Greta Eriksdotter fick ensam sörja för honom och de sex syskonen. Hon tröttnade på armodet och tillsammans med barnen följde hon de 150 andra Ydrebor som emigrerade till Amerika. Kron tog värvning så snart kriget bröt ut och överlevde det. Han avled först 1921, 87 år gammal.
Hälsingen Lars Larsson föddes 1832 och växte upp under påvra förhållanden i Finnfara utanför Bollnäs. Nitton år gammal lämnade han skrädderiverkstan i Söderhamn och mönstrade på ett skepp för att aldrig återvända. Han försörjde sig som skräddare medan han flyttade runt mellan de olika slavstaterna, han bodde i South Carolina, Georgia och Alabama innan han 29 år gammal tog värvning. Han följde sedan den legendariske sydstatsgeneralen Robert E. Lee genom alla de blodiga sammandrabbningarna och överlevde som av ett under kriget.
Det är de enskilda människoödena som är bokens styrka, migrantberättelserna är i sig mycket mer intressanta än de utförliga resonemangen om vapenteknologi och strategi. Sennerteg håller sig föredömligt kort kring den ännu pågående debatten om inbördeskrigets orsaker och konstaterar att motiven var asymmetriska, sydstaterna stred för att få behålla slaveriet medan nordstaterna gick i krig för att förhindra federationens upplösning.
Sennerteg skriver om hur inbördeskriget fortsatt hemsöker USA och världen och att det med tiden alltmer kommit att uppfattas som en moralisk uppgörelse om människosyn. Slaveriets historia har blivit en arvsynd för det amerikanska samhället och Sennerteg ger exempel på hur de svenska soldaterna (oberoende vilken sida de stred på) ger alltifrån djupt rasistiska och nedsättande till högst jämlika, vänliga och mänskliga beskrivningar av de svarta de möter. Det säger oss att de i det avseendet inte var sin epoks mentala slavar, utan att de självständigt kunde ta ställning för alla människors lika värde, om det verkligen var deras övertygelse.
Toppbild.Minnesotas första infateriregemente går till angrepp under slaget vid Gettysburgs första dag. Många av soldaterna från delstaten var av svensk härkomst. Målning av Don Troiani. Foto: Wikimedia Commons
***
Läs även: Radikalhöger i stökigaste laget
En faktor i det amerikanska inbördeskriget som blev tydligare med tiden var att nordstaternas soldater blev allt tyngre och längre i takt med att allt fler av dem var tyskar eller skandinaver. De betydligt färre sydstatssoldaterna var främst nättare män av anglosaxisk bakgrund. När de drabbade samman på slagfältet var nordstatarna helt enkelt större och starkare.
Unionen mobiliserade mer än dubbelt så många män som Södern under kriget och hade genomgående större tillgångar och industriell kapacitet. Till och med när det kom till medicinska resurser var skillnaderna hisnande, nordstaterna kunde när kriget inleddes mobilisera tusentals fältkirurger medan sydstaterna inte ens hade 30.
Gettysburg
Niclas Sennerteg
Natur & Kultur
En femtedel av nordstaternas soldater var migranter. Många av dem stred därför att det var mer lönsamt för dem än att slita på egen mark eller i låglönearbeten. Mångfalden inom unionsarmén var inte bara en fördel, främlingsfientlighet och etniska motsättningar orsakade splittring och disciplinproblem. I sin nya bok Gettysburg – svenska som stred i amerikanska inbördeskriget berättar Niclas Sennerteg att det inte endast var tyskar som häcklades för sina egna vanor och språksvårigheter. Svenskar betraktades ofta som naiva och jämfördes i det avseenden med indianer.
De allra flesta av de hundratusentals svenskar som emigrerade till Amerika under 1800-talet bosatte sig i de nordliga delstaterna vars natur och landskap mest påminde om det som fanns hemma. Därför stred omkring 3 000 svenskar för nordstaterna medan endast 25 av de 300 svenska män som bosatte sig inom Konfederationen, vars yta var lika stor som hela Europa, tog värvning i sydstatsarmén.
Svenskarna som stred i kriget var av två slag, utöver emigranter fanns det ett 30-tal officerer som reste dit från hemlandet för att ta del av äventyret. Den svenska armén hade inte varit i krig på årtionden och dess vapen var hopplöst daterade jämfört med de som amerikanerna kom att använda i sitt inbördeskrig.
Svenska officerare som ville känna den riktiga krutdoften på ett slagfält fick ta ledigt och resa över för att skaffa sig riktigt stridserfarenhet. De tilläts endast tjänstgöra på nordisternas sida av diplomatiska skäl. Likt andra europeiska adliga officerare trodde de att de skulle mottas med öppna armar av amerikanerna, men upptäckte snart att de kom till en demokratisk och jämlik kultur som under den unga republikens drygt 80-åriga existens utvecklats till något helt annat än de europeiska kungadömena. Nu fick de erfara att officerare förväntades förtjäna sitt förtroende bland manskapet, det hörde till vanligheten att de meniga helt enkelt valde sina egna befäl. Arméerna som inledningsvis stred mot varandra utgjordes helt enkelt av sammanslagna miliser och kompanier av frivilliga.
Sennerteg berättar om de unga svenska män (och en försvarlig andel norrmän och danskar) som sökte äventyret i kriget. Vi får bland andra möta den 21-årige smedsonen Abraham Lagerquist från Norrköping. Han är åtta år när familjen kommer till det blomstrande Macon i Georgia där hans far fått arbete som mekaniker vid järnvägen. De lever omgivna av svarta slavar och från Macon transporteras “det vita guldet”, bomullen, i godsvagnar och på ångbåtar vidare ut i världen. Staden var också ett industriellt centrum i det annars så agrara Södern där de gevär, kanoner och kulor som användes i inbördeskriget tillverkades. Lagerquist stred i Georgiabrigaden när han tillfångatogs i Gettysburg och avled sedan av smittkoppor när han satt med tusentals andra rebeller i det jättelika fånglägret i Fort Delaware.
En annan östgöte, Gustaf Adolph Kron, var sergeant i New Yorks 72:s infanteriregemente. Han föddes 1835 och växte upp i ett fattigt soldattorp i Sunds socken i Ydre. När han var sju år gammal drunknande hans far, livgrenadjären Peter Kron, och hans mor Anna Greta Eriksdotter fick ensam sörja för honom och de sex syskonen. Hon tröttnade på armodet och tillsammans med barnen följde hon de 150 andra Ydrebor som emigrerade till Amerika. Kron tog värvning så snart kriget bröt ut och överlevde det. Han avled först 1921, 87 år gammal.
Hälsingen Lars Larsson föddes 1832 och växte upp under påvra förhållanden i Finnfara utanför Bollnäs. Nitton år gammal lämnade han skrädderiverkstan i Söderhamn och mönstrade på ett skepp för att aldrig återvända. Han försörjde sig som skräddare medan han flyttade runt mellan de olika slavstaterna, han bodde i South Carolina, Georgia och Alabama innan han 29 år gammal tog värvning. Han följde sedan den legendariske sydstatsgeneralen Robert E. Lee genom alla de blodiga sammandrabbningarna och överlevde som av ett under kriget.
Det är de enskilda människoödena som är bokens styrka, migrantberättelserna är i sig mycket mer intressanta än de utförliga resonemangen om vapenteknologi och strategi. Sennerteg håller sig föredömligt kort kring den ännu pågående debatten om inbördeskrigets orsaker och konstaterar att motiven var asymmetriska, sydstaterna stred för att få behålla slaveriet medan nordstaterna gick i krig för att förhindra federationens upplösning.
Sennerteg skriver om hur inbördeskriget fortsatt hemsöker USA och världen och att det med tiden alltmer kommit att uppfattas som en moralisk uppgörelse om människosyn. Slaveriets historia har blivit en arvsynd för det amerikanska samhället och Sennerteg ger exempel på hur de svenska soldaterna (oberoende vilken sida de stred på) ger alltifrån djupt rasistiska och nedsättande till högst jämlika, vänliga och mänskliga beskrivningar av de svarta de möter. Det säger oss att de i det avseendet inte var sin epoks mentala slavar, utan att de självständigt kunde ta ställning för alla människors lika värde, om det verkligen var deras övertygelse.
Toppbild.Minnesotas första infateriregemente går till angrepp under slaget vid Gettysburgs första dag. Många av soldaterna från delstaten var av svensk härkomst. Målning av Don Troiani. Foto: Wikimedia Commons
***
Läs även: Radikalhöger i stökigaste laget
