Udo Kier gjorde världen sällsammare och vackrare
Den tyske skådespelaren Udo Kier har lämnat oss. Efter en dramatisk entré på världsscenen höll han sig alltid i marginalen av det vedertagna och begripliga.
Den nyfödde Udo Kier grävdes den 14 oktober 1944 fram tillsammans med sin mor ur det som fanns kvar av sjukhuset som de allierade bombade. Som av ett mirakel överlevde den lille pojken.
Kier berättar i rollen som sig själv om sin dramatiska födelse och svåra uppväxt i Köln i dansken Lars von Triers Epidemic (1987), en svart komisk allegori om ett par unga regissörer som gör en film om hur världen drabbas av en dödlig epidemi omedvetna om att en sådan faktiskt pågår i ute i den riktiga verkligheten.
Kier växte upp utan far, men fann som altargosse och kantor en manlig gemenskap inom kyrkan. När han var 18 år gammal lämnade han Köln och begav sig till London för att lära sig engelska.
Med sina isande blå ögon, sällsamma närvaro och närmast översinnliga skönhet började han dyka upp i småroller i filmer under 1960-talet. Han fick sitt genombrott i amerikanen Paul Morrisseys groteska skräckkomedier Flesh for Frankenstein (1973) och Blood for Dracula (1974). Filmerna är fyllda av bisarra perversioner och lekar med fascistiska föreställningar och var Morrisseys våldsamma och blodiga uppgörelse med den fredliga hippierörelse han själv hade tillhört.
För Kiers del innebar det början på en lång filmkarriär. Under 70-talet fortsatte han att medverka i experimentella och sexuellt utforskande filmer som i fransmannen Just Jaeckins filmatisering Historien om O (1975) av Pauline Réages drygt 20 år äldre erotiska roman. Kier spelade också i den italienske skräcknestorn Dario Argentos rysliga klassiker Suspiria – Flykten från helvetet (1977).
Tidens store tyske filmskapare Rainer Werner Fassbinder inledde en relation med den alltid öppet homosexuelle Kier och denne spelade i flera av mästerregissörens verk, som den komiska kriminalfilmen Den tredje generationen (1979) om västtyska vänsterterrorister, tv-serien Berlin Alexanderplatz (1980) och dramerna Lola (1981) och Lili Marleen (1981) om de tyska kvinnornas situation under och efter andra världskriget.
För den amerikanska publiken introducerades Kier i Gus Van Sants äventyrsfilm På drift mot Idaho (1991) och dök sedan upp David Hogans sågade framtidsskildring Barb Wire med tidens sexsymbol Pamela Anderson i huvudrollen. Dessutom medverkade han i de vågade musikvideorna till Madonnas hitlåtar Erotica och Deeper and Deeper 1992.
Inte minst ser vi Kier som vampyräldste Stephen Norringtons Blade (1998), som startade den stora våg av superhjältefilmer som sköljt över världen sedan dess. I E. Elias Mehriges drama Shadow of the Vampire (2000), om inspelningen av F. W. Murnaus klassiker Nosferatu (1922), spelar Kier en av huvudrollerna som den inflytelserike konstnären och ockultisten Albin Grau.
Kier hade framför allt ett långt och nära samarbete med beundraren Trier och var dessutom gudfar till dennes döttrar. Han dyker exempelvis upp som sadistisk sjöman i Breaking The Waves (1996) och spelade bröllopsplaneraren i undergångsfilmen Melancholia (2011).
Minnesvärd är hans insats i Tries tv-serie Riket (1994–1997, 2022) som kretsar kring övernaturliga händelser på “vetenskapens högborg”, Rigshospitalet i Köpenhamn. I rollerna som den mystiske Åge Krüger och dennes olyckliga och vanställda avkomma Lillebror överskrider Kier det rent begripliga och sinnliga med sitt demoniska skådespeleri.
Kier levde tillsammans med konstnären Delbert McBride i Palm Springs i Kalifornien och det var där han avled den 23 november.
***
