Explosiv geopolitik och episk Guiness värmer i Novembermörkret

Här har du en pärla, ny säsong ute, möjligen aningen ytligare än de första, men börja från början. Underhållningsvärdet är skyhögt, varför inte generöst beskriva thrillerserien som en mix av Vita huset och en chic lit–John Le Carré? Keri Russell (Felicity) och Rufus Sewell (rätt okänd) spelar ett äkta par på yppersta elitnivå som diplomater för USA med världen som arbetsfält. Serien framstår, trots det lätta handlaget, autentisk i skildringen av geopolitik och maktspelet i Washington med en skvätt kärleksblandat äktenskapskrisande i bakgrunden.

Apropå geopolitik måste den här omtalade rullen nämnas (och ses). Av Kathryn Bigelow, som välförtjänt vann en Oscar för The Hurt Locker, har framställt en högspänd politisk thriller som utspelas i realtid och framstår dokumentär tack vare handkamera och genuint trovärdiga skådespelare. Ett gastkramande inlägg i kärnvapendebatten med fokus på trycket i krigsrummet och på politiker som måste agera snabbt utan god information om krisen kommer.

Oj, oj, oj, jag tror inte dessa nära fem timmar endast är för filmnördar, Martin Scorsese är större än så. Få om ens någon filmskapare har satt större spår i populärkulturen med mästerverk som Taxi Driver, Maffiabröder och Wolf of Wall Street. Utan att någonsin ställa sig in hos den breda publiken har han ändå nått den. Dokumentärserien om den snabbpratande mästaren, hans liv och verk, med intervjuer, arkivmaterial och reflektioner från hans stjärnor från De Niro till DiCaprio, är ett måste-se.

Jack Thorne, snillet bakom Adolescence (och Mr Bates vs The Post Office och His Dark Materials och This is England och mycket mer) har visa problem här när han gör gestaltande true crime om ruttna medier och politisk korruption. Fokus ligger på News of the Worlds telefonavlyssningsskandal och utredningen om det olästa mordet på Daniel Morgan. När han försöker fläta samman dessa två teman blir serien svår att följa, men med koncentrerad tittning är den strålande, och ytterst vass.

Gary Oldmans sluskchef och hans gäng briljanta loserspioner är närmast osannolikt älskvärd, varje vecka. Mick Jaggers sånginsats i den kongeniala vinjettlåten Strange game (producerad för serien) sätter tonen fint.”Surrounded by losers, misfits and boozers…”

Vann Guldpalmen 2023 och Oscar för bästa originalmanus 2024 finns på SVT till söndag 16 november. Om en framgångsrik tysk författare som misstänks för mordet på sin man. Ett intrikat och knivskarpt utforskande av sanning, skuld och relationer. Hantverkets noggrannaste filmiska detaljer försvinner i överföringen till tv-format men den är fortfarande mästerlig.

Temat med perverterade seriemördare är mer än trött efter tusentals varianter. Men John Wayne Gacy, ”Pogo the Clown”-mördaren, är onekligen något i hästväg. Serien är också ovanligt välgjord drama-true crime med visst psykologiskt djup –och Michael Chernus gör en storartad prestation när han porträtterar clownmördaren som en kombination av festligt bisarr och livsfarligt skogstokig.

Peaky Blinders-skaparen Steven Knights episka dynastidrama om bryggerifamiljen i 1800-talets Dublin, med Anthony Boyle och Louis Partridge som rivaliserande bröder, är proppad med politisk historia, svek, visuell prakt och moraliskt djup. Lite som Downton Abbey för älskare av en god porter.

Mark Ruffalo lyser och lyfter serien, men Brad Ingelsbys likartade Mare of Easttown (8.4/10) med Kate Winslet var två strån vassare.

Kriminalförfattaren Harlan Coben har blivit ett enormt varumärke i tv-serievärlden, som garanterar ”lagom-underhållning med kvalitet”. Lazarus är ovanligt nog skriven direkt för tv och handlar om en psykolog som ser spöken. Bra ihop med popcorn på söndag när alla gått och lagt sig.

***

Läs även: ”Humorn kommer i andra hand”

Läs även: Ingenting kan rädda Saltkråkans förlorade folkhemsparadis