”För lång och för knäpp” – Diane Keaton var ett unikum
Intelligent, humoristisk och sexig. Med Diane Keatons bortgång försvann den sista skådespelerskan av sitt slag.
Diane Keatons oväntade död i lunginflammation den 11 oktober utlöste starka emotionella reaktioner från vänner och kollegor. Man slogs av hur kommentarerna gick långt bortom de höviska reaktioner som rutinmässigt uttalas efter en känd persons bortgång. Kulturpersonligheter som Nancy Meyers, Al Pacino, Bette Midler och Woody Allen nämnde såväl hennes personlighet som hennes hantverksskicklighet.
Keaton föddes 1946 i Los Angeles, och vid 19 års ålder flyttade hon till New York för att gå på scenskola. Vid en audition fick hon höra att hon var ”För lång och för knäpp”. Hon konstaterade att det var ett artigt sätt att säga konstig. Hennes första stora roll var i Hair på Broadway. Den följdes av Play It Again,Sam, som spelades på samma teater i mer än ett år och inledde hennes långa samarbete med Woody Allen. Efter den framgången var hon arbetslös i ett år och drabbades då av bulimi. Hon pratade öppet om ämnet och om sin kroppsuppfattning.
Hennes genombrott i filmvärlden kom med Gudfadern där hon spelade Kay Adams, Michael Corleones flickvän och sedermera fru. Två år senare kom uppföljaren och Keaton noterade att rollen hade utvecklats och att Kays förbittring över makens affärer utgjorde filmens moraliska kompass. 1972 spelade hon mot Woody Allen i Herbert Ross filmatisering av En gång till Sam och året efter gjorde hon sin första roll i Allens regi, Sjusovaren. Sju var också antalet filmer av regissören som hon medverkade i. Efter en stark insats i Död och Pina, spelade hon 1977 titelrollen i Annie Hall.
Att rollen hade självbiografiska inslag visar inte minst det faktum att Hall var Keatons dopnamn. Filmen blev en dundersuccé. Den vann fyra Oscars inklusive Keaton för bästa kvinnliga huvudroll. 1979 var hon och Allen tillbaka i Manhattan som också var en succé och bland annat vann en César i Frankrike för bästa utländska film.
Deras sista samarbete, Manhattan Murder Mystery, har nämnts av många skribenter efter Keatons död som en favorit och en ”comfort film”. Filmen bygger på material som ursprungligen var tänkt för Annie Hall men lades åt sidan då för att filmen inte skulle bli för lång och spretig. Historien om paret som misstänker att en granne mördat sin fru är en lekfull variation på Hitchcocks Fönstret åt gården och när man ser filmen är det uppenbart att alla inblandade gillade sina roller.
Samma år som Annie Hall, så spelade Keaton huvudrollen i Var finns Mr Goodbar? och vill man få en uppfattning om hennes räckvidd som skådespelerska kan man se filmerna samma kväll. Hon spelar Theresa Dunn som är lärare för dövstumma barn men på kvällarna går ut för att söka upp allt farligare sexuella kontakter. En roll som tydligt visar att hon inte var rädd för att bryta med de lite knäppa eller excentriska karaktärer hon tidigare spelat. Filmen blev kallad misogyn i vissa kretsar, men är en stark upplevelse med en hängiven Keaton i rollen. En film som Jane Campions In the Cut framstår som naivt barnslig i jämförelse.
En sen höjdpunkt i Keatons karriär är Something’s Gotta Give från 2003 (Nej, jag tänker inte nämna den svenska titeln). Här spelar hon mot Jack Nicholson vars rollfigur har ett förhållande med hennes dotter när filmen börjar. Filmen utvecklar sig till en Rom-com för vuxna i ordets bästa bemärkelse. den tidigare nämnda Nancy Myers skrev manus och regisserade filmen. Samspelet mellan Keaton och Nicholson är perfekt. Ett tecken på den senares uppskattning var när Keaton plötsligt fick checkar med procent av vinsten. Eftersom hon inte hade någon sådan klausul i sitt kontrakt kontaktade hon sin agent som förklarade att det var Nicholson som avstått från en del av sin vinst för Keatons skull.
Keaton regidebuterade med dokumentärfilmen Heaven 1987. Med tanke på den långa listan av avlidna personer i filmbranschen så är det värt att nämna att ett av hennes andra regiuppdrag var ett avsnitt av Twin Peaks.
Diane Keaton är ett unikum i branschen och det förenklade uttrycket excentrisk som ofta används runt hennes namn är en grav förenkling av en aktris som var lika skicklig vare sig det gällde drama eller komedi. Hennes roller, inte minst på senare år, var inte alltid i de bästa filmerna, men hon lyfte alltid de filmer hon medverkade i med sin intelligens, humor och mogna sexighet. Hon representerar en typ av skådespelerska som inte längre tycks existera och det är inte märkligt att reaktionerna på hennes bortgång blev så starka.
***
