I testosteronstinna SVT får inte kvinnorna vara med
I SVT:s nya realityserie Shaolin Heroes får inte kvinnor vara med. Jämställdhet avfärdas som "skitnödigt". Men i de internationella förlagorna var både danskor och holländskor välkomna.
Vem älskar inte att se människor som driver sig till sin absoluta maxkapacitet? Det är inte heller brist på tävlingsreality-program som prövar både pannbenet och den fysiska kapaciteten hos deltagarna. I ett program som Robinson spelar visserligen gruppsykologi, individuell tävlingsinstinkt och djävlar anamma-attityd kanske en större roll i det långa loppet än de fysiska fördelarna hos de tävlande, men kroppslig styrka och smidighet är ändå viktig.
I program som Kanal 5:s Kompani Svan och TV4:s Elitstyrkans hemligheter VIP tävlar och testas kändisar i tuffa miljöer och med svåra och påfrestande uppdrag. SVT:s långkörare Mästarnas mästare har stuckit ut i genren genom att det inte är vilka kändisar som helst som tävlar, utan några av Sveriges största idrottsstjärnor som ställs mot varandra i fysiska och psykiska utmaningar. Jag gissar att ingen som gått in i dessa program har kommit ut som samma person. Den yttre resan har åtföljts av inre, med insikter om egna och andras gränser och ansvar och vad som är viktigt i livet. Men detta har inte varit det primära syftet med programmen, utan har kommit som en bonus.
Men nu ger oss SVT en ny realityserie där kändisar ska utveckla både den yttre och den inre styrkan. Två skillnader finns mot de andra programmen – det är ingen ensam vinnare som är slutmålet och alla deltagare är män. I Shaolin Heroes ska “sju framgångsrika svenska män med stora egon” underkasta sig “en värld av stenhård träning och kompromisslös disciplin för att nå själslig utveckling”, som SVT beskriver upplägget. Det ska ske under tolv dagar i Yongmunsa-templet i Sydkorea, under ledning av två legendariska kung fu-mästare, och sändas i åtta avsnitt med start i januari.
I en marknadsföringsintervju för programmet säger Jan Emanuel, som är en av dessa män, att det är bra att det bara är män som deltar, eftersom “män pratar och agerar annorlunda i grupp om kvinnor är med” och att han ser fram emot den eventuella kritik som kan komma om det könssegregerade upplägget: “En bra produktion skulle ju inte vara en bra produktion om inte de skitnödigaste människorna skulle vara rädda för det.”
Anfall är bästa försvar heter det ju, och kanske är det sådant retoriskt aggressivt ryggmärgsbeteende som ska utmanas i serien, men när jag nu ändå, skitnödigt eller inte, ska ifrågasätta programmet, så är det just varför man valt testosteronvinkeln.
För det visar sig att Shaolin Heroes är ett danskt format som SVT köpt in, och som hunnit sändas både i Danmark (2024). Det har också gjorts en holländsk version som sändes i år. Men hör och häpna – i båda länderna med deltagare som består av kända män och kvinnor. Vare sig Danmark eller Holland ser jag som särskilt skitnödiga eller ängsliga länder i jämförelse med Sverige, så det måste vara något annat som gjort att de vågat sig på att vara både moderna och smarta i sin programutveckling. Kanske insikten att vi passerat 1950-talet?
Det är både populistiskt och pinsamt att SVT gör ett stereotypt, fysiskt självutvecklingsprogram med bara män. Vad är poängen? Att de på ytan hårda männen Jan Emanuel, Jon Olsson, Pa Modou Badjie, Filip Dikmen, Johan Jureskog, Matias Varela och Johan Mjällby ska hitta sina mjuka inre pojkar? Och då får inga kvinnor störa den sköra processen? Tänk vad nyskapande om SVT i stället vågat fokusera på att visa vikten av att män och kvinnor möts som människor och inte som kön. I fysiska utmaningar, i intellektuella samtal, i själslig gemenskap. Att det anses skitnödigt är både sorgligt och skrämmande.
***
