Inga barn alls – om kvinnan själv får välja
De religiösa fundamentalisterna ärver jorden när de klimatångestridna nordborna slutat yngla av sig.
I strikt mening måste vi väl inte göra någonting. Man kan inte tvinga en människa att gå upp på morgonen, äta, jobba… Man gör det för att man själv vill. Och – får vi lära oss – man ska aldrig göra något för att någon annanvill det. Vi lever för oss själva allena, ingen annan. Minst av allt ska man bry sig om andra när det kommer till de stora besluten i livet, som huruvida man skaffar barn eller inte.
För det verkar vara något av en trend nu, hos den unga generation Greta, att välja bort barn. För klimatets skull! Tanken är att fler människor skulle ”belasta jorden”. Födelsetalen är således i botten.
Dessvärre innebär det att gretornas föräldrar, som hade sett fram emot barnbarn, nu går miste om denna ”livets efterrätt”. En stor sorg för dem, men – sägs det – något de bara måste leva med.
Som Gunilla, som ännu inte gett upp hoppet om att få barnbarn, säger till SvD:
– Men skulle det inte finnas några barnbarn där skulle jag jobba med att acceptera det, och fortsatt vara en kärleksfull mamma utan att lägga över någon besvikelse eller längtan eller ifrågasättande. Det är ju verkligen skitviktigt att de [barnen] går sin väg.
DN:s Åsa Beckman håller med – barnbarn inte är något man kan kräva, eller ens förvänta sig:
”Min generation har nu en jäkla stor uppgift att respektera våra barns val och stötta dem. Att inse att både livet och jorden har vissa gränser och att det är hög tid för oss att acceptera det.”
Nej, man kan väl inte tvinga någon till någonting, men visst har man rätt att förvänta sig något av andra. Jag kan inte tvinga min fru att amma vår bebis, men jag förbehåller mig rätten att bli rätt så besviken – och visa det – om hon låter ungen gå hungrig.
Klart är att något har gått hemskt fel när ett folk väljer att sluta reproducera sig. När vi har en ung generation barnnobbare – och medberoende boomer-föräldrar – som inte längre ser det som en plikt att föra ätten vidare.
Smältande glaciärer är förstås inte hela historien. DN:s Andrev Walden vädrar den förbjudna tanken att låga födelsetal kan vara baksidan till kvinnans frigörelse. Det blir få eller inga barn alls, om kvinnan själv får välja. Karriären, det ständiga skärmsvajpandet och utekvällar med bästa tjejgänget är prio ett. Nationens fortlevnad? Det är skit samma.
Låter jag gammaldags? Jo, jag vet. Men det är kanske naturligt att man backar några steg när man står vid avgrundens rand och blickar ned i intet. För så måste det sluta om vi upphör att skaffa barn. I intet. Icke-existensen.
Blir det bättre så, eller blir det bara just – ingenting?
Vår historia är ett oändligt stafettlopp där varje generation har sin del att springa, men i slutändan måste lämna över pinnen till nästa kull. Vi som håller den för tillfället får en stund i rampljuset, men kommer aldrig att gå i mål. Vårt jobb är att se till att nästa löpare får ett så bra utgångsläge som möjligt.
Tyvärr verkar det svenska laget inte bry sig om att alstra nya talanger. Efter oss – en syndaflod av upptinade isberg.
Men det är förstås inte hela världen. För även om klimatångestridna nordbor gör slut på sig själva kommer andra inte att göra det. Faktum är att de som verkligen tenderar att yngla av sig är de som är djupt troende. Det är alltså religiösa fundamentalister som kommer att ärva jorden – inte de som låter sin släkt dö ut av en missriktad omsorg för en stor rymdsten.
Till er äldre – ni har gjort er plikt, så kräv nu er (efter)rätt. Det minsta ni kan göra är att hota med indraget arv. För vad ska barnen ha pengar till i jordens undergång?
Toppbild. Aktivisten Greta Thunberg och islamistiska demonstranter i Maldiverna. Blir aktivisten Greta Thunberg ansiktet för en barnlös generation och kommer de religiösa fundamentalisterna ärva jorden? Foto: TT/Wikimedia Commons
***
I strikt mening måste vi väl inte göra någonting. Man kan inte tvinga en människa att gå upp på morgonen, äta, jobba… Man gör det för att man själv vill. Och – får vi lära oss – man ska aldrig göra något för att någon annanvill det. Vi lever för oss själva allena, ingen annan. Minst av allt ska man bry sig om andra när det kommer till de stora besluten i livet, som huruvida man skaffar barn eller inte.
För det verkar vara något av en trend nu, hos den unga generation Greta, att välja bort barn. För klimatets skull! Tanken är att fler människor skulle ”belasta jorden”. Födelsetalen är således i botten.
Dessvärre innebär det att gretornas föräldrar, som hade sett fram emot barnbarn, nu går miste om denna ”livets efterrätt”. En stor sorg för dem, men – sägs det – något de bara måste leva med.
Som Gunilla, som ännu inte gett upp hoppet om att få barnbarn, säger till SvD:
– Men skulle det inte finnas några barnbarn där skulle jag jobba med att acceptera det, och fortsatt vara en kärleksfull mamma utan att lägga över någon besvikelse eller längtan eller ifrågasättande. Det är ju verkligen skitviktigt att de [barnen] går sin väg.
DN:s Åsa Beckman håller med – barnbarn inte är något man kan kräva, eller ens förvänta sig:
”Min generation har nu en jäkla stor uppgift att respektera våra barns val och stötta dem. Att inse att både livet och jorden har vissa gränser och att det är hög tid för oss att acceptera det.”
Nej, man kan väl inte tvinga någon till någonting, men visst har man rätt att förvänta sig något av andra. Jag kan inte tvinga min fru att amma vår bebis, men jag förbehåller mig rätten att bli rätt så besviken – och visa det – om hon låter ungen gå hungrig.
Klart är att något har gått hemskt fel när ett folk väljer att sluta reproducera sig. När vi har en ung generation barnnobbare – och medberoende boomer-föräldrar – som inte längre ser det som en plikt att föra ätten vidare.
Smältande glaciärer är förstås inte hela historien. DN:s Andrev Walden vädrar den förbjudna tanken att låga födelsetal kan vara baksidan till kvinnans frigörelse. Det blir få eller inga barn alls, om kvinnan själv får välja. Karriären, det ständiga skärmsvajpandet och utekvällar med bästa tjejgänget är prio ett. Nationens fortlevnad? Det är skit samma.
Låter jag gammaldags? Jo, jag vet. Men det är kanske naturligt att man backar några steg när man står vid avgrundens rand och blickar ned i intet. För så måste det sluta om vi upphör att skaffa barn. I intet. Icke-existensen.
Blir det bättre så, eller blir det bara just – ingenting?
Vår historia är ett oändligt stafettlopp där varje generation har sin del att springa, men i slutändan måste lämna över pinnen till nästa kull. Vi som håller den för tillfället får en stund i rampljuset, men kommer aldrig att gå i mål. Vårt jobb är att se till att nästa löpare får ett så bra utgångsläge som möjligt.
Tyvärr verkar det svenska laget inte bry sig om att alstra nya talanger. Efter oss – en syndaflod av upptinade isberg.
Men det är förstås inte hela världen. För även om klimatångestridna nordbor gör slut på sig själva kommer andra inte att göra det. Faktum är att de som verkligen tenderar att yngla av sig är de som är djupt troende. Det är alltså religiösa fundamentalister som kommer att ärva jorden – inte de som låter sin släkt dö ut av en missriktad omsorg för en stor rymdsten.
Till er äldre – ni har gjort er plikt, så kräv nu er (efter)rätt. Det minsta ni kan göra är att hota med indraget arv. För vad ska barnen ha pengar till i jordens undergång?
Toppbild. Aktivisten Greta Thunberg och islamistiska demonstranter i Maldiverna. Blir aktivisten Greta Thunberg ansiktet för en barnlös generation och kommer de religiösa fundamentalisterna ärva jorden? Foto: TT/Wikimedia Commons
***
