Inget blir någonsin sig likt ”Dawson’s Creek” igen
"Dawson's Creek" är en tidskapsel för ett svunnet Amerika. Serien fångade landet i terrorismens och det besinningslösa våldets skugga.
Nyligen lämnade James Van Deer Beek världen, cancern tog honom 48 år ung. Med blond kalufs och hästavlångt ansikte slog han som 21-åring stort igenom i rollen som den drömske cineasten Dawson Leery i serien Dawson’s Creek (1998–2003), men kom därefter att mest göra små och disparata insatser inom film och tv.
Dawson’s Creek fick mycket uppmärksamhet både i USA och globalt för sitt djärva sätt att närma sig samtidens frågor. I ett ännu på många vis värdekonservativt Amerika stack seriens vågade språkbruk om kärlek och sex ut – samkönade och frigjorda relationer utforskades. Dawson’s Creek fångade den förvirrade tidsandan kring millennieskiftet, en brytningstid som präglades av både terrorattackerna den 11 september 2001 och Columbinemassakern 1999.
”I don’t want to wait for our lives to be over…”, sjöng Paula Cole i signaturmelodin och det genomgående existentiella temat i serien är också vikten av att våga livet och kärleken.
Dawson’s Creek utspelar sig i den fiktiva småstaden Capeside i Connecticut, Massachusetts. Här växer Dawson Leery upp. När han inte går i skolan så arbetar Dawson i den lokala videobutiken och drömmer om att själv en dag få göra filmer som Steven Spielberg. Det stora och riktiga livet väntar på honom någonstans där ute, långt borta från hemstaden.
I butiken jobbar också hans sarkastiske vän Pacey Witter (Joshua Jackson). Han är sin familjs svarta får som misslyckas med skolan och ständigt blir nedtryckt av sina besvikna och krävande föräldrar. Bakom Paceys hårda yta finns en brinnande längtan efter kärlek och bekräftelse.
På kvällarna klättrar Dawsons barndomsvän, pojkflickan Joey Potter, in genom fönstret till hans pojkrum. Där ser de på videofilmer och tv-serier tillsammans. Hon är redan en sargad själ som bor hos sin tio år äldre syster, som väntar barn med en svart (!) man. Joeys mor har gått bort i bröstcancer och hennes far avtjänar ett fängelsestraff för knarksmuggling.
Hon är en realistisk och förnuftig motvikt till drömmaren Dawson som drar honom ner till jorden när han svävar i väg mot stjärnorna. Samtidigt har de en komplicerad relation i känslomässig utveckling. Dawson betraktar Joey som sin bästa vän och andliga syskon, men hon får allt starkare romantiska känslor för honom.
Det blir inte bättre av att den förmögna och flärdfulla storstadstjejen Jen Lindley (Michelle Williams) från New York flyttar till sin konservativa kristna mormor. Den vilda Jen har förvisats till Capeside av sina föräldrar som hoppas att småstaden ska ge henne lugn och ro. Jen bär på svåra erfarenheter – som 12-åring blev hon utsatt för sexuella övergrepp och sedan dess lever hon på ett utåtagerande och utmanade vis, trots ringa år med droger och flyktiga destruktiva relationer.
Dawson får givetvis upp ögonen för den världsvana och filmstjärnelika Jen och hon finner tryggheten hos en naiv och snäll småstadskille. Men det sårar Joey som ser hur hennes livs kärlek glider henne ur händerna.
Kevin Williamson hade skrivit manuset till Wes Cravens Scream (1996), en av 90-talets mest ikoniska filmer. Det gav honom möjligheten att skapa serien Dawson’s Creek som är baserad på hans eget liv och uppväxten i den lilla kuststaden New Bern i North Carolina. Precis som Dawson var Williamson en filmälskare som drömde om att bli näste Spielberg. Likt Joey satt hans far, en fiskare, i fängelse för att ha smugglat narkotika med sin trålare.
Något som skilde Dawsons Creek från andra ungdomsserier vid tiden, som Beverly Hills eller OC, var att den inte utspelade sig i någon glamorös rikare del av USA utan i en av de många småstäder där ännu en majoritet av amerikanerna bor.
På så vis påminde den mer om serier som Småstadsliv (1992–1996) och Det ljuva livet i Alaska (1990–1995) som skildrade livet på den amerikanska landsbygden.
I Dawson’s Creek kunde vanliga amerikanska ungdomar känna igen och identifiera sig med de karaktärer som likt dem själva försökte orientera sig i en brytningstid där polariseringen mellan det gamla moralkonservativa och det nya livsstilsliberala Amerika hade börjat tillta ordentligt. I serien får vi bland annat se den amerikanska tv-historiens första kyss mellan två manliga karaktärer. Det hade vi då i Sverige redan fått se i Rederiet 1996.
Dawson’s Creek blev för Katie Holmes och framför allt Michelle Williams en språngbräda mot filmstjärnehimlen.
Holmes hade redan fått ögonen på sig i Ang Lees uppmärksammade dramafilm The Ice Storm, där hon i debuten spelade mot bland andra Tobey Maguire och Elijah Wood. Bland hennes främsta roller kom sedan att bli de prisade insatsen som Rachel Dawnes i Christopher Nolans Batman Begins.
Williams har sedan nomineras till inte mindre än fem Oscars och vi har sett henne i huvudroller i filmer som Brokeback Mountain, Manchester by the Sea, The Fablemans och i svenske Lukas Moodyssons Mammut.
Dawson’s Creek satte tonen för de nya ungdomsserierna under 2000-talet och blev samtidigt en tidskapsel för åren kring millennieskiftet.
När Holmes och Williams intervjuades om möjligheten att göra en nyversion av serien var de tveksamma till det. Holmes konstaterade att Dawson’s Creek utspelade sig före sociala medier och internets vidare genombrott – och att den redan då var nostalgisk över ett svunnet, förlorat Amerika. Williams förklarade att seriens styrka var hur känslomässigt och existentiellt nära hon och de andra skådespelarna var sina karaktärer under de omständigheter de levde under då.
Van Deer Beeks alltför tidiga död påminner oss om att tiden går och att det som förgås aldrig kommer tillbaka.
***
