
Kanske är det bara ännu ett uttryck för den lutherska självspäkningen. Eller så är det en effekt av vissa Hollywood-stjärnors omvittnat verkningsfulla träningsmetoder. Skådespelaren Mark Wahlberg brukar inleda dagen med en basketmatch vid fem-tiden på morgonen. Inför sin senaste roll gick han dagligen upp halv fem för att bege sig till gymmet. Filip och Fredrik kallar i sin podcast fenomenet för »AM-liv«.
Men samtidigt som den individuella tillfredsställelsen firar nattliga triumfer på gymmen märks tendenser i motsatt riktning. 2006 startades B-samfundet i Danmark. Medlemmarna, »B-människor«, har en förskjuten dygnsrytm. De lobbar för att inrätta en parallell tidsordning till den rådande. I idealsamhället ska dessa sjusovare utan skam släntra in på jobbet vid elvasnåret.
Samhället går uppenbarligen mot en dygnsrytmspluralism. Tipset är att varje anställd i framtiden har lika lagstadgad rätt att följa sin personliga dygnsrytm som man i dag har rätt till friskvårdsbidrag (som allt fler utnyttjar vid allt okristligare tider). Värt att notera är dock att de två folkrörelserna förenas i sitt resonemang: i effektiviseringens namn hävdar B-samfundet att bilköerna skulle minska och att de morgontröttas produktivitet skulle öka. Alltså: oavsett om man väljer att gå till sängs tidigare eller senare – inget skäl är bättre än just effektiviteten.
Fakta | Generna styr sömnen
A-människor har ett inre dygn på ungefär 24 timmar medan B-människors dygn är ungefär 24,5 timmar. A-människor vaknar och blir sömniga tidigt på dygnet. B-människor förskjuter gärna dygnet.
Enligt forskning beräknas 15–25 procent av befolkningen vara B-människor och 10–15 procent A-människor. Resten är lätt A, lätt B eller mittemellan. Men det finns inga vetenskapligt fastslagna siffror.
Källa: Torbjörn Åkerstedt, stress- och sömnforskare på Stockholms universitet och Karolinska Institutet.