Från Hagasessa till stillheten på västgötaslätten

Som en i kvartetten av Hagasessor var prinsessan Désirée under sin barn- och ungdom en av Sveriges mest kända personer. Allt som hon och systrarna Margaretha, Birgitta och Christina – och senare även lillebror Carl Gustaf – företog sig dokumenterades entusiastiskt av pressen. Prinsessan Désirée växte upp med sina syskon och sin mor, prinsessan Sibylla, på Stockholms slott. Familjen lämnade Haga slott 1950 eftersom det skulle renoveras från den giftiga gasen radon.

Den kungliga familjen flyttade aldrig tillbaka till Haga, utan blev kvar inne i Stockholm. Minnena av pappan prins Gustaf Adolf – son till sedermera kung Gustav VI Adolf –  som dog 1947 i en flygolycka i Köpenhamn, var allt för starka på Haga för Sibylla och hennes barn. Sedan 2010 har dock den kungliga glansen återvänt till Haga, där kronprinsessan Victoria numera bor med sin familj.

Sin utbildning fick prinsessorna på Franska skolan i Stockholm. Efter det studerade prinsessan Désirée språk i Schweiz och därefter ett av sina favoritämnen, textilkonst, på Konstfack. Hon tog senare en förskollärarexamen och arbetade ett tag på Brita Schlyters lekskola på Kungsholmen. Parallellt med studier och arbete skulle dessutom kungliga plikter utföras, inte bara i Sverige utan även utomlands.  

Hagasessorna var eftertraktade på äktenskapsmarknaden och giftes ofta bort i veckopressen med passande gemåler som kronprinsarna Harald av Norge och Konstantin av Grekland, eller den brittiske hertigen av Kent. Men det var bara spekulationer. Ex-kung Simeon av Bulgarien friade däremot en gång till Désirée, men då hade hon redan funnit kärleken i friherren Niclas Silfverschiöld – så det fanns aldrig någon allvarlig tanke på att gifta in sig i ett främmande kungahus. Désirée hade även haft en relation med Greger Lewenhaupt (storebror till kungens framlidne vän Carl Adam ”Noppe” Lewenhaupt), men han omkom tragiskt i en skidolycka 1960 vid 23 års ålder.

Desirée och Niclas Silfverschiöld gifte sig i Storkyrkan i Stockholm sommaren 1964 och bosatte sig därefter på godset Koberg som tillhörde hans familj och som ligger ett par mil utanför Trollhättan. Prinsessan trivdes bra i rollen som hemmafru och med livets stillhet på västgötaslätten. Paret fick tre barn och familjen tillbringade somrarna i relativ enkelhet i den skånska badorten Falsterbo.  

Prinsessan Desirée var sedan barndomen ganska blyg och trivdes aldrig riktigt i det kungliga rampljuset, även om har hon genom åren ibland har ställt upp och representerat monarkin – och, givetvis, deltagit vid allehanda familjefiranden. Prinsesstiteln hade hon gärna givit upp, men hennes farfar Gustaf VI Adolf insisterade på att hans sondöttrar skulle ha kvar titeln som en del av sina namn. Något motsägelsefullt, kan tyckas, eftersom samme kung vägrade erkänna sina egna söner som prinsar sedan dessa gift sig med icke-kungliga personer.  

De sista åren plågades Désirée av hälsoproblem. Hon var inlagd på sjukhus med hjärnhinneinflammation och hade en besvärlig starr. Sorgen var stor när maken Niclas avled 2017 och senare även när systern Birgitta gick bort 2024. Systrarna hade alltid stått varandra nära och hade lägenheter i samma hus på Mallorca, dit Birgitta flyttade under tidigt 90-tal.  

För kungen innebär systerns död att ännu en kär familjemedlem somnat in. Sammanhållningen mellan honom och hans systrar har alltid varit stark, inte minst då de förlorade fadern så tidigt (mamma Sibylla dog 1972, vid 64 års ålder). Hos makarna Silfverschiöld på Koberg kunde kungen slappna av med jakt och fritidsaktiviteter, och det var nog ingen slump att just Désirée var den av systrarna som blev gudmor till kronprinsessan Victoria när hon döptes 1977.

Prinsessan Désirée somnade in lugnt och stilla tidigt på morgonen, omgiven av sin närmaste familj på Koberg.