
Salwan Sabah Matti Momika föddes 1986 i staden al-Hamdaniya i Irak. Det var en stökig plats och orolig tid. Landets härskare Saddam Hussein hade startat ett långdraget och blodigt krig mot grannen Iran. Några år efter vapenstilleståndet 1988 gav sig Saddam i stället på det oljerika emiratet Kuwait och utlöste därmed en lång händelsekedja som slutade med att han själv störtades, dömdes och så småningom avrättades.
Men Irak gick ur askan i elden. Några år efter USA:s ”befrielse” av landet bredde terrorstyrkan IS ut sig, vilket så småningom resulterade i en enorm flyktingvåg från Mellanöstern. I flyktingströmmen fanns 2017, nio år efter Saddamsstyrets kollaps, den då 31-årige Salwan Momika, med hopp om att nå Sverige.
Han var fostrad i den syriakiska katolicismen och medlem i Assyriens Patriotiska Parti. När IS intog Mosul anslöt han sig till de kristna styrkorna. Uniformen bar texten ”Spirit of God Jesus Son of Mary Battalion” och han lät fotografera sig med vapen i hand. Exakt vad annat han gjorde i kriget mot IS är okänt. Momika kom hur som helst till Sverige via Tyskland 2021, beskrev sig själv som politisk flykting och fick ett treårigt uppehållstillstånd. Väl här började han presentera sig som ateist och kristen avfälling. Livet var uppskruvat. Han dömdes till villkorligt straff för att ha knivhotat en man som han delade lägenhet med.
År 2023 inledde han så, med tillstånd från polisen, sin serie koranbränningar, extra utmanande och förolämpande för muslimer därför att han lindat in den heliga skriften i bacon, som ju för muslimer är oren föda. Han var inte först med koranbränningar; det var dansken Rasmus Paludan. Men han märktes och skapade snabbt publicitet genom att sprida videolänkar på sociala medier.
Migrationsverket beslöt att utvisa honom. Han hade gjort sig för mycket till provokatör och posör. Kolumnisten Oisín Cantwell i Aftonbladet fann utvisningsbeslutet i sin ordning och betecknade Momikas aktioner som ”plumpa och vulgära, helt utan briljans”. Men Cantwell tillade också om den svenska demokratin: ”En yttrandefrihet som endast tillåter det smakfulla och oförargliga är inte en yttrandefrihet värd namnet.”