Han var en framstående jurist och underhållare

Sven Unger växte upp som näst yngst i en brödraskara av fem på Storgatan på Östermalm i Stockholm. Hans far var kulturpersonligheten Gunnar Unger, redaktör i Svenska Dagbladet. Sven gick latinlinjen och tog studenten på Östra Real och efter militärtjänsten studerade han juridik i först Uppsala och sedan Lund.  

Där var han en livaktig deltagare i studentlivet som medlem i studentkören, Lundaspexare, redaktör för studentkårens tidning Lundagård, gaskarrangör, högtidstalare och glädjespridare i största allmänhet. Han behöll kontakten med Lunds studentliv under hela sitt liv, bland annat genom medverkan i vårkonserterna på Valborgsmässoafton.  

Efter juristexamen och en tid på Sveriges Advokatsamfund blev det Carl Swartling Advokatbyrå i Stockholm där han blev delägare 1983 (efter samgående blev detta så småningom Mannerheim Swartling Advokatbyrå). När Sven Unger lämnade delägarskapet kvarstod han som konsult i byrån fram till sin död.  

Han kom att inrikta sig på associationsrätt och blev med tiden förmodligen Sveriges mest anlitade stämmoordförande i flera av landets största börsföretag, uppdrag som han utförde med stor kunnighet, stringens, esprit och gott humör. Han sammanfattade sina kunskaper och erfarenheter i boken Bolagsstämma i praktiken: en teoribok och medverkade även som författare i andra juridiska publikationer, som "Allehanda om skadestånd i avtalsförhållanden".  

Sven tog även initiativet till vänböcker till prominenta jurister i affärsjuridiken och domstolsväsendet och den akademiska världen. Han var författare till ett mycket stort antal artiklar i juridiska och andra ämnen, i Advokatsamfundets tidskrift Advokaten, i olika festskrifter samt i dagspress. Därutöver gav han ut flera böcker på eget förlag med aforistiska och skämtsamma betraktelser eller ordlekar. Hans sista bok i den genren blev Ord i bild där han härledde olika språkliga uttryck och talesätt till sina ursprung på sitt oefterhärmligt humoristiska sätt och med sin djupgående historiska och klassiska kunskap och bildning.   

Vid sidan av sitt arbete på advokatbyrån var Sven Unger mycket aktiv i olika professionella, kulturella sammanhang liksom inom välgörenhet. Han var ordförande i Sveriges Advokatsamfund under några år i början av nittiotalet och under en tid vice ordförande i Stockholms Handelskammare liksom ledamot av Pressens Opinionsnämnd. 

Sven var även ledamot i en lång rad styrelser och stiftelser såsom Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Alf Henriksonsällskapet, Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskaplig forskning, Stiftelsen Solstickan och Stockholms sjukhem.  

Han var också en utomordentlig sällskapsmänniska och lysande talare i såväl festliga som mer solenna sammanhang, inte bara vad avser innehållet utan kanske än mer framställningen. Det var omöjligt att avgöra om hans tal var resultatet av minutiösa förberedelser eller sprungna ur stundens ingivelse. Det förekom inte ett papper i hans hand oavsett talets längd och de föreföll alltid vara inspirerade av ögonblicket, vilket gjorde dem så mycket mer omedelbara och livgivande.  

Han var utrustad med ett enastående minne och återgav gärna vitsar och skämt från Blandaren över åren och reciterade ordagrant äldre svensk lyrik av en mångfald poeter. Om det inte räckte sjöng han visor från spex eller andra studentikosa alster med sin höga tenorstämma. Allt accentuerat med uttrycksfulla gester. I sällskapslivet var hans skämtsamhet alltid spontan och hans rörliga intellekt och omedelbara replikkonst  och förmåga att illustrera sina kommentarer med anekdoter eller historier av annat slag har glatt många sällskap och församlingar.   

Med Sven Ungers bortgång har landet förlorat en framstående jurist, en generös bidragsgivare till viktiga samhälleliga verksamheter och en stor underhållare.