Han var lätt att tycka om

Nils Uddenbergs föräldrar var båda psykiater. Att även han blev psykdoktor kan tyda på viss fantasilöshet. Men den slutsatsen är fel. Han bytte spår rätt många gånger i livet och slutade som levnadstecknare. Han hade precis levererat manus till sin tredje biografi då han plötsligt dog av blodförgiftning. Den ägnas polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld och kommer ut nästa år. Även om hans väg från psykiatri till biografi blev krokig är linjen rät. Ett framgångsrikt utövande av båda dessa discipliner förutsätter lite mer än ett rudimentärt intresse för andra människor. Han första biografi, som kom 2019, handlade om läkaren, antropologen och publicisten Gustaf Rétzius.

Till följd av vår tids ovana att bedöma det förflutna presentistiskt har skallmätaren Retzius drabbats av akademisk cancellering. Den sortens godhetssignalering låg dock inte för Uddenberg. Det visar även av hans val av den person som han ursprungligen utsåg till sitt första biografiobjekt, nämligen upptäckarhjälten och Hitlerbeundraren Sven Hedin. Då Uddenberg växte upp var Hedins tvåbandsverk Från pol till pol läsebok i skolan och i det Uddenbergska familjebiblioteket fanns fler verk av Hedin. Men när Uddenberg i mogen ålder tänkte skriva bok om denne, inte minst psykologiskt, intressanta figur, drabbades han av varje författares mardröm; det fanns en konkurrent. Trots att denne var långt mindre meriterad än han själv – Uddenberg hade skrivit 14 böcker i olika ämnen sedan 1970-talet och nyss belönats med Augustpriset för sitt biologihistoriska tvåbandsverk Idéer om livet – stördes han av konkurrensen och övergav den gamle äventyraren. Istället skrev han en essäbok om människan och aporna, med titeln Gränsvarelser.

Han var dock inte mer uppslukad av uppgiften än att han tog sig tid att läsa tegelstenen om Sven Hedin som kom ut och som fått honom att inte skriva sin egen. Därefter mejlade han dess författare med budskapet: Även om det bär mig emot, måste jag tillstå att resultatet blev rätt bra. Mejlet avslöjar två sidor hos Nils Uddenbergs, som inte alltid samexisterar. Han var både äregirig och erkännsam. En gentleman! I sin person kombinerade han också intresse för både naturvetenskap och humaniora. Inte heller det väldigt vanligt. Men så var han inte heller någon helt vanlig man. Hans begåvning var stor, hans bildning bred och hans lärdom i paritet. Listan över akademiska meriter, hedrande uppdrag och utmärkelser är längre än de flestas.

Som läkare och psykiater var han verksam i knappt två årtionden. Doktorerade i psykiatri 1974, men fick en livskris mot slutet av sjuttiotalet som fick honom att sluta. Tyckte inte han var bra nog och närde ökande misstänksamhet mot disciplinen som sådan. 2010 gav han ut en essäbok om psykatri med den talande titeln Själens schamaner. Efter psykiatrin ägnade han sig åt födande, förlossningsvård, mödrars behov och familj. Det går igen i titlarna på de böcker han skrev kring 1980: Att få barn, Vi fick ett barn – hur blev det sen?, Kan man lära till förälder? och Den urholkade fadern. Han sägs för övrigt ha haft en dragningskraft på kvinnor i paritet med sylt på getingar.

Han var lätt att tycka om; en social, varm, glad och intensiv karl med förmågan att förmedla lärdom på ett nöjsamt och fångande sätt och var därför en eftersökt föredragshållare. Hade han fiender? Nej, svarar en mångårig vän. Ja, men det vill jag inte gå närmare in på. Men han kunde vara rätt bufflig, svarar sonen Erik.

Till hans dygder hörde stor arbetskapacitet och uthållighet. Han hade ”disciplinerad rumpa” som en författarkollega uttryckt det, syftande på förmågan att bli sittande på skrivstolen till dess jobbet var gjort. Och för ett par år sedan stod det klart att han aldrig gav upp tanken på biografin om Sven Hedin, den låg bara på is. År 2023 kom den till slut, betitlad Drömmaren.

Dock var det varken den Augustprisade titeln Idéer om livet eller biografierna, som gav honom störst upplagor, inkomster och läsekrets utan istället titeln Gubbe och katt, en filosofiskt hållen berättelse om en katt som nästlade sig in i och blev en del av hans liv trots att han aldrig tänkt skaffa husdjur. Den finns översatt till tio språk och har sålt i upplagor om 100 000 exemplar.