Hans uppfinning blev i Sverige känd som bankomaten

Svenskens uppfattning om uppfinnare är nog i allmänhet att de är lite udda – som Oppfinnar-Jocke i Kalle Anka & Co. De utvecklar nya produkter, maskiner och preparat med enastående egenskaper men är sällan ekonomiskt sinnade och säljer ofta sina uppfinningar till underpris. För Leif Lundblad gick det bättre. Hans uppfinning uttagsautomaten blev i Sverige känd som bankomaten. Den gjorde honom både rik och aktad, men inte berömd. Den som googlar hans namn hittar inte mycket, utom en uppsjö företag, de flesta på en glamourfri adress på Liljeholmen i Stockholm.

Privat unnade Lundblad sig dock mer. Han bodde i vad som kan vara Sveriges största våning, en tiorummare om 652 kvadratmeter på Söder. Där hade han utsikt över Djurgården, där han ägde en villa på 450 kvadratmeter. Lundblad levde verkligen upp till vad som annars är familjen Wallenbergs motto: ”Esse non videri” – verka utan att synas (egentligen utan att pråla).

Serieuppfinnaren Lundblad hade över 400 patent registrerade i sitt namn. De flesta hade tillkommit när han försökte lista ut en lösning på ett vardagligt problem, stort eller litet. Varför, till exempel, infinna sig på ett bankkontor mellan klockan 10 och 15 för att först stå i kö och sedan hämta ut pengar från en kassör när en manick kunde göra jobbet på sekunder? Och dessutom dygnet runt. Den 6 maj 1968 invigde sålunda Oxie härads sparbank en online-ansluten sedelutmatare av märket Metior på Stortorget i Malmö. Det var den första uttagsautomaten i världen i sitt slag och den kom att förändra den globala kontanthanteringen för alltid. Maskinen var kopplad till en IBM 360-dator och kunde kontrollera att pengar fanns på kontot innan uttaget beviljades.  

Till en början installerades uttagsautomaterna inne på bankkontoren, vilket begränsade användningen till bankens öppettider. Men efterhand kunde man få åtkomst även från gatan och så småningom spred de sig till köpcentra, stationer, flygplatser och andra ställen där det fanns gott om folk. Bankernas olika betalsystemen blev med tiden kompatibla med varandra, automaternas storlek blev mindre och ordet PIN-kod blev ett vardagsbegrepp. 

Allt som Lundblad uppfann var emellertid inte lika framgångsrikt. Bland annat blev maskinen Sealfax, som förseglade faxmeddelanden så att de inte kunde läsas av obehöriga, aldrig någon större försäljningssuccé – inte minst därför att digitala mejl gjorde faxen omodern ungefär samtidigt. 

Det som skilde ut Lundblad från andra serieuppfinnare var att han även serieentreprenör. När han mottog ett entreprenörspris löd motiveringen att han ”har varit företagare och uppfinnare sedan ungdomsben och har en mängd patent i sitt namn – flera har blivit mycket framgångsrika. Pristagaren har också generöst delat med sig av sina framgångar.” Bland annat tog han initiativ till forskningsinstitutet Esbri – Entrepreneurship and Small Business Research Institute – som startades med en donation från Lundblad. Även Karolinska Institutet, KI, fick motta generösa donationer och skrev efter dödsbudet att man ”minns Lundblad med stor värme, tacksamhet och respekt. Hans bidrag lever vidare i forskningen och i framtida genombrott.” Han finansierade allt från professurer till Alzeheimerforskning och vidare till AI-projekt. KI gav honom också beröm för den kreativitet med vilken han nalkades svåra forskningsfrågor och vittnade om hans vilja och förmåga att se både människan och vetenskapen bakom resultaten, när han diskuterade med forskare. 

För den geniale Lundblad – även om hans ideal var att vara men icke synas – var det därför en stor dag när han i våras utsågs till hedersdoktor vid KI.